Skip to main content

Kärlhämmande behandling kan öka hjärntumörers invasionsförmåga

Pressmeddelande   •   Feb 15, 2011 13:16 CET

Behandling med antikroppen bevacizumab får tumörcellerna att anpassa sig genom att förändra sin ämnesomsättning och invadera omgivande hjärnvävnad. Det öppnar för nya intressanta behandlingskombinationer, skriver forskare vid Umeå universitet i den amerikanska vetenskapsakademins tidskrift PNAS.

Den kärlhämmande antikroppen bevacizumab används idag i kombination med cytostatika eller interferon för behandling av spridd cancer. Bevacizumab blockerar kärlnybildningsfaktorn Vascular Endothelial Growth Factor (VEGF) och hämmar tumörens nybildning av blodkärl. I en experimentell studie genomförd som ett internationellt samarbete mellan forskargrupper vid NorLux Neuro-Oncology Laboratory, Centre de Recherch Public de la Santé i Luxembourg, Universitetet i Bergen och Umeå universitet har effekterna av bevacizumab studerats i en experimentmodell. Resultaten publiceras i veckans nummer av Proceedings of the National Academy of Sciences (PNAS).

Studien visar att bevacizumab minskar tumörblodflödet samtidigt som tumörcellernas invasionsförmåga ökar. Det förefaller kopplat till en förändring av cellernas ämnesomsättning, vilket pekar på att kärlhämmande behandling vid hjärntumörer kan behöva kombineras med läkemedel som påverkar tumörcellernas ämnesomsättning. Dessa experimentella data kan få betydelse för hur kärlhämmande behandling vid hjärntumörer kan utvecklas i framtiden.

Glioblastom är den vanligaste elakartade hjärntumören och drabbar i Sverige cirka 400 personer per år. Behandlingen har förbättrats avsevärt under de senaste tio åren och består idag av en modern multidisciplinär insats med operation, efterföljande strålbehandling med tillägg av cytostatika samt en uppföljande tilläggsbehandling med cytostatika. Med detta upplägg har prognosen förbättrats, men de flesta patienter drabbas fortfarande av återfall i sjukdomen och medianöverlevnaden är endast 14–15 månader. Vid återfall i sjukdomen finns idag ingen etablerad standardbehandling.

Under de senaste åren har kärlhämmande behandling med antikroppen bevacizumab i kombination med cytostatika lanserats som ett intressant behandlingsalternativ vid återfall i glioblastom. Behandlingen är dock kontroversiell och ännu inte godkänd av det europeiska läkemedelsverket (EMEA). Behandlingen får därför betraktas som experimentell, och flera frågor om effekten av bevacizumab vid glioblastom återstår att besvara, till exempel vilken fysiologisk effekt ämnet har på hjärntumörer och vilka cytostatika det bäst kan ombineras med.

I artikeln har forskarna noggrant studerat effekterna av bevacizumab på fysiologiska värden som tumörblodflöde och blodkärlens genomsläpplighet med hjälp av dynamisk kontrastförstärkt magnetresonanstomografi (DCE-MRI). De har korrelerat fynden till strukturella och molekylära förändringar i tumören. Man visar att bevacizumab minskar blodflödet i tumören signifikant, vilket återspeglas i en minskning av antalet stora och medelstora blodkärl i tumören.

Elektronmikroskopi visar att behandlade tumörceller har färre mitokondrier samt en ökad halt av laktat och andra ämnen som bildas vid nedbrytning av blodsocker. I studien noterades även en ökning av invasiva tumörceller med 68 % efter behandling med bevacizumab.

Således förefaller blodflödesminskningen genom bevacizumab förändra cellernas miljö i hjärntumören, vilket tumörcellerna anpassar sig till genom att förändra sin ämnesomsättning och bli mer benägna att invadera omgivande hjärnvävnad. Detta kan givetvis vara negativt för patienten, men öppnar även för nya intressanta behandlingskombinationer där kärlhämmande behandlingar skulle kunna kombineras med läkemedel som blockerar tumörcellens förmåga att bryta ner socker.

För mer information, kontakta gärna Mikael Johansson på:
tel 090-785 29 59
e-post mikael.johansson@onkologi.umu.se
porträttbild

Referens

Anti-VEGF treatment reduces blood supply and increases tumor cell invasion in glioblastoma O Keunen, M Johansson, A Oudin, M Sanzey, SAA Rahim, F Fack, D Stieber, R Bjerkvig, SP Niclou
[PNAS published ahead of print February 14, 2011, doi:10.1073/pnas.1014480108]