Skip to main content

Låga kortisolnivåer kan öka risken för depression vid bipolär sjukdom

Pressmeddelande   •   Jun 17, 2014 10:40 CEST

Det är nästan dubbelt så vanligt med depression och fem gånger vanligare med låg livskvalitet hos personer med bipolär sjukdom, som har förhöjda eller låga nivåer av stresshormonet kortisol i blodet. Det konstaterar forskare vid Umeå universitet i en studie som publiceras i tidskriften PLOS ONE.

– Vid bipolär depression är stressystemet ofta överaktiverat, vilket innebär att drabbade personer uppvisar förhöjda kortisolnivåer i blodet. Det vi visar nu är att både över- och underaktivitet i stressystemet, med förhöjda respektive sänkta kortisolnivåer, kan försämra den psykiska hälsan i form av depressioner och låg livskvalitet hos dessa patienter, säger Martin Maripuu, doktorand vid institutionen för klinisk vetenskap, enheten för psykiatri, Umeå universitet, samt läkare vid psykiatriska kliniken, Östersunds sjukhus.

Bipolär sjukdom är en livslång sjukdom som ger återkommande episoder av både manier och depressioner. Stress är en välkänd utlösande faktor för dessa episoder och episoderna medför också i sig själva mycket stress.

Ett av kroppens viktigaste stress system kallas HPA-axeln. Detta system reglerar produktionen och nivåerna av det livsviktiga stresshormonet kortisol. Kortisol är ett hormon som alla behöver i vardagen för att kunna klara av olika stressande situationer, exempelvis vid smärta, sjukdom och stress i arbetet.

Stress ger en överaktivitet i stressystemet, vilket leder till förhöjda nivåer av kortisol. Om stresspåslaget är långvarigt tros det också kunna leda till underaktivitet i stressystemet, med låga kortisolnivåer som följd.

Vid bipolär depression har man tidigare visat att stressystemet ofta är överaktiverat. För att undersöka sambandet mellan kortisolnivåer och depressioner hos dessa patienter har forskarna vid Umeå universitet genomfört en studie med 145 patienter, som har bipolär sjukdom, samt 145 personer i en kontrollgrupp. Forskarna mätte kortisolnivåerna hos deltagarna, både under normala förhållanden och efter det att deltagarna hade genomfört ett så kallat dexamethasone suppressions test, som kan användas för att upptäcka tidiga avvikelser i stressystemet.

Resultaten från studien visar att drygt hälften av de patienter med bipolär sjukdom som hade höga, respektive låga nivåer av kortisol i blodet, även hade en depression. Depression var dessutom nästan dubbelt så vanligt hos dem som hade höga kortisolnivåer och hos dem som hade låga kortisolnivåer, jämfört med dem som hade normala nivåer av hormonet i blodet. Förekomst av låg livskvalitet var sex gånger vanligare i gruppen med låga kortisolnivåer och nästan fem gånger vanligare bland de med höga kortisolnivåer, jämfört med de som uppvisade normal aktivitet i stressystemet.

Studien visar vidare att de personer som hade låga kortisolnivåer i genomsnitt hade haft sin sjukdom längre än de med höga kortisolnivåer, vilket kan tolkas som att kronisk stress vid bipolär sjukdom kan leda till en ”utmattning” av stressystemet med sänkta kortisolnivåer som följd. Forskarna tror även att de låga kortisolnivåerna, när de väl utvecklats, kan bidra till ett mer kroniskt, manifest tillstånd av sjukdomen.

– Det här är viktiga resultat som i framtiden kan bidra till en bättre och mer personligt skräddarsydd behandling av patienter med bipolär sjukdom. Resultaten kan i förlängningen också leda till utveckling av nya läkemedel som verkar genom att normalisera stressystemet och kortisolnivåerna, säger Martin Maripuu.

För mer information, kontakta gärna Martin Maripuu, doktorand vid institutionen för klinisk vetenskap, enheten för psykiatri, Umeå universitet.
Telefon: 070-617 67 69
E-post: martin.maripuu@psychiat.umu.se

Porträttfoto för nedladdning
Foto: Martin Maripuu

Läs artikeln i PLOS ONE

Artikeln som publiceras i tidskriften PLOS ONE ingår i det avhandlingsarbete som Martin Maripuu genomför vid institutionen för klinisk vetenskap, enheten för psykiatri. I forskargruppen, som leds av professor Rolf Adolfsson, ingår även docent Karl-Fredrik Norrback (handledare), Mikael Wikgren, Pontus Karling samt projektsamordnare Annelie Nordin.


Umeå universitet
Umeå universitet är ett av Sveriges största lärosäten med drygt 32 000 studenter och 4300 anställda. Här finns internationellt väletablerad forskning och en stor mångfald av utbildningar. Vårt campus utgör en inspirerande miljö som inbjuder till gränsöverskridande möten – mellan studenter, forskare, lärare och externa parter. Genom samverkan med andra samhällsaktörer bidrar vi till utveckling och stärker kvaliteten i forskning och utbildning.