Många patienter känner oro inför att få en kateterburen hjärtklaff

Kateterburen klaffimplantation ger hopp till patienter med aortastenos som är för gamla eller sjuka för att genomgå en vanlig hjärtklaffoperation. Aortastenos, förträngning av aortaklaffen, är det vanligaste klaffelet och ökar i befolkningen eftersom livslängden ökar. Tillgång till vårdkontakt som inger trygghet och skapar förtroende är ett viktigt stöd som främjar hopp hos dessa fysiskt sköra patienter, enligt en avhandling vid Umeå universitet.

– I intervjuer jag gjort med 24 patienter med aortastenos beskrivs ofta en allvarlig livssituation, vilket betonar betydelsen av att sjukvården också inger hopp, säger Karin Olsson, som är sjuksköterska med lång erfarenhet av hjärtsjukvård och doktorand vid institutionerna för folkhälsa och klinisk medicin och omvårdnad.
– För patienterna kan det handla om att hantera svåra symptom från hjärtat och den oro det för med sig, att klara av svårigheter som uppstår av andra sjukdomar eller handikapp, eller att vara gammal och ensam. Många är osäkra på om de kan erbjudas en livsavgörande hjärtklaff eftersom de är fysiskt svaga och därmed bedöms vara riskpatienter.

De vanligaste symtomen vid aortastenos är andfåddhet och trötthet, men det kan också vara plötslig svimning eller bröstsmärta. Kateterburen klaffimplantation är en relativt ny metod som innebär att patienter som tidigare nekats kirurgi på grund av stor operationsrisk nu i många fall kan bli behandlade. När symptom av sjukdomen visar sig behövs en snar operation eftersom prognosen är mycket dålig utan kirurgiskt klaffbyte.

– Att erbjudas kateterburen klaffimplantation ger patienterna hopp om att kunna överleva. Samtidigt medför det en oro att drabbas av komplikationer eller att inte överleva ingreppet. Men i intervjuer ett halvår efter att de fått en ny klaff beskriver de flesta patienterna att de fått en förbättrad livskvalitet och bättre fysisk funktion samt har lättare att klara av vardagliga sysslor och att delta i sociala aktiviteter. De har helt enkelt fått tillbaka framtidshopp om livet, säger Karin Olsson.

I intervjuerna beskriver många av patienterna som ännu inte fått en kateterimplantation hur de anpassat sina liv och successivt vant sig vid sina symptom. Det är ett vanligt sätt att hantera symptom men kan innebära en risk att komma för sent till behandling. Betydelsen av fast läkarkontakt för kontroller beskrivs som viktigt men varierar i praktiken bland de intervjuade. Patienterna vill känna sig delaktiga i beslut men samtidigt också känna en tillit till att vården har expertkunskap och deras bästa i fokus.

Karin Olssons studie visade också att återhämtningen efter en kateterimplantation varierar beroende på andra sjukdomar eller om patienten fått komplikationer av ingreppet. Det är därför viktigt att få rehabiliteringsstöd när den egna förmågan att hantera situationen efter operationen sviktar. På grund av patienternas olika förutsättningar till återhämtning bör en individuell plan för rehabilitering göras tillsammans med patienten.

– Sammanfattningsvis så skulle en kontaktsjuksköterska som kan stötta patienten genom hela processen från utredning till tillfrisknande vara av stort värde, säger Karin Olsson.

Karin Olsson kommer från Umeå. Hon är verksamhetsutvecklare vid Hjärtcentrum, Norrlands universitetssjukhus. Hon är sjuksköterska och har lång erfarenhet av hjärtsjukvård.

Länk till avhandlingen

För mer information, vänligen kontakta:
Karin Olsson, Hjärtcentrum, Norrlands universitetssjukhus
Telefon: 070-685 3606
E-post: karin.olsson@vll.se

Om disputationen:
Fredagen den 16 december försvarar Karin Olsson, institutionerna för folkhälsa och klinisk medicin och omvårdnad, sin avhandling med titeln: Hopp och livskamp - patienters erfarenheter av kateterburen klaffimplantation. Engelsk titel: Hope and life struggle - patients experiences with transcatheter aortic valve implantation. Fakultetsopponent: Professor Jan Mårtensson, Avdelningen för omvårdnad, Hälsohögskolan i Jönköping. Huvudhandledare: Professor Åsa Hörnsten, Institutionen för omvårdnad, Umeå universitet.

Disputationen äger rum kl. 12.00 i Aulan, Vårdvetarhuset, Umeå universitet.