Med samarbete över partigränser tog sig kvinnorna in i riksdagspolitiken

Under våren har riksdagspartiernas kvinnoförbund bildat enad front i riksdagen med de finska riksdagskvinnornas nätverk som förebild. De kan också lära av sina föregångare i den svenska tvåkammarriksdagen, menar Camilla Norrbin som disputerar 15 maj. Efter årtionden av kamp fick de svenska kvinnorna åren 1919/1921 äntligen rätt att rösta och väljas till politiska uppdrag. Men förhoppningarna om ett snabbt politiskt genombrott grusades. Kvinnorna utnyttjade inte sin rösträtt i den utsträckning som många hade hoppats på och i de första demokratiska riksdagsvalen 1921 tog endast fem kvinnor plats i riksdagen. De fem var liberalerna Kerstin Hesselgren och Elisabeth Tamm, socialdemokraterna Agda Östlund och Nelly Thüring och högerns Bertha Wellin. Resultatet i riksdagsvalet blev en stor besvikelse för många politiskt aktiva kvinnor. Man valde en ny strategi för att nå inflytande och agerade nu inom det befintliga politiska systemet. De fem första kvinnorna i riksdagen gjorde egentligen bara ett avsteg från den befintliga strukturen – de var kvinnor. De kom att både isoleras av och inordnas i de manligt präglade maktstrukturerna och hindrades att delta i riksdagens arbete på samma villkor som män. De fick arbeta hårdare och längre för sina uppdrag och ägnade sig åt så kallade kvinnofrågor. Även om kvinnorna var begränsade av riksdagens könsordning lyckades några av dem rucka på de strukturella förhållandena. De bröt isoleringen genom att agera gemensamt över partigränserna, utvecklade kanaler för att verka för sina intressen och använde sig av varandra för att förankra sina förslag. Arbetet med kvinnofrågorna skänkte så småningom också legitimitet. Sitt politiska genombrott i riksdagen fick kvinnorna först under efterkrigstiden. Då utökade de sina intresseområden och utmanade därmed den rådande könsstrukturen. Samtidigt införlivades de i riksdagens och riksdagsgruppernas arbete. De började dessutom samarbeta med män i allt högre grad. I slutet av 1960-talet blev kvinnorna alltmer integrerade i riksdagens utskott, kamrar och partigrupper. Genom hårt arbete och samverkan tog de sig in i tvåkammarriksdagens arbete. Lördagen den 15 maj försvarar Camilla Norrbin, institutionen för historiska studier, Umeå universitet, sin avhandling med titeln Från isolering till integrering. En kollektivbiografisk studie över de kvinnliga riksdagsledamöterna under tvåkammarriksdagens tid 1922–1970 Disputationen äger rum klockan 10.15 i hörsal F, Humanisthuset, Umeå universitet. Fakultetsopponent är FD Gunnela Björk, universitetslektor i historia vid Humanistiska institutionen, Örebro universitet. Camilla Norrbin är född och uppvuxen i Härnösand, där hon också arbetade som förstearkivassistent vid Landsarkivet innan hon inledde sin forskarutbildning. Hon har varit doktorand sedan hösten 1997 och har undervisat i historia sedan 1998. Hon har dessutom arbetat med att intervjua tidigare riksdagskvinnor inom riksdagens arkivs verksamhet. För ytterligare information eller intervju, kontakta Camilla Norrbin E-post: camilla.norrbin@histstud.umu.se Tel: 090-786 79 44 Läs hela eller delar av avhandlingen på http://publications.uu.se/umu/theses/abstract.xsql?dbid=251.