Skip to main content

Noggrann uppföljning av förmaksflimmer efter hjärtkirurgi nödvändig

Pressmeddelande   •   Sep 18, 2008 13:54 CEST

Förmaksflimmer i efterförloppet till hjärtkirurgi indikerar i många fall en framtida risk om kortare överlevnad. Hjärtkirurgipatienter som drabbats bör därför övervakas länge och noga efter operation, skriver Giovanni Mariscalco i den avhandling han försvarar vid Umeå universitet 25 september.

I befolkningen är förmaksflimmer den vanligaste rytmrubbningen. Direkt efter hjärtkirurgi ökar förekomsten av förmaksflimmer till mellan 23 % och 45 % beroende på typ av operation för att sedan falla tillbaka på mer normala nivåer. De exakta orsaksmekanismerna är ännu okända. Avhandlingen syftar till att analysera förmaksflimmer i termer av riskfaktorer, effekter på patientöverlevnad och möjlighet till en skyddande behandling mot rytmrubbningen.

Samtliga patienter som genomgått hjärtoperationer under en 10-årsperiod vid Umeå-kliniken studerades. Den genomsnittliga förekomsten av förmaksflimmer var ungefär 26 %, uppdelat i 23 % för kranskärloperation, 40 % för klaffkirurgi och 45 % för kombinationsingrepp. Ålder var den starkaste riskfaktorn som förklarar förmaksflimmer. Överraskande nog visade sig patienter som var rökare fram till operationen ha en lägre förekomst av efterföljande förmaksflimmer jämfört med icke-rökande patienter. Detta bedöms vara en effekt av tillvänjning från nikotin och stresshormoner som skyddar mot flimret, men är inte ett argument till stöd för rökning.

I synnerhet innebär hög ålder en ökad risk för förmaksflimmer, oavsett operationstyp. Andra faktorer som bidrar till förmaksflimmer är cellförändringar i förmaket och adrenalinrelaterade tillstånd. För patienter som genomgår kranskärlskirurgi ses däremot ytterligare förklarande faktorer som exponeras vid operationens slut och som speglar hjärtmuskelns kondition. Sökandet efter riskfaktorer gör att man kan rikta en skyddande behandling till den grupp av patienter som väntas bli drabbad av förmaksflimmer, något som även studerats i avhandlingen. Denna patientgrupp måste även värderas med avseende på i vilken mån de klarar den skyddande medicinering som står till buds. Förmaksflimmer försämrar långtidsöverlevnaden hos patienter som genomgått kranskärloperation, men ej efter klaffingrepp.

I allmänhet är bedömningen att förmaksflimmer är en banal komplikation efter kirurgi, en åsikt som bör tas med reservation enligt Mariscalcos arbete. För patienter som genomgått kranskärlskirurgi innebär episoder av förmaksflimmer efter operationen en ökad risk för förtida död, detta i ett perspektiv av upp till 13 år som studerats. Patienter med klaffar inopererade har inte samma mönster. Förmaksflimmer som inträffar under vårdtiden efter operation omhändertas snabbt och ger ingen ökad risk för patienten, det är i det långa förloppet som förmaksflimmer får effekt. Det är svårt att uttala sig ifall förmaksflimmer är en markör för en mer komplicerad hjärtsjukdom eller om det är en egen riskfaktor som förklarar den sämre långtidsöverlevnaden. Oavsett mekanism förtjänar patienter som drabbats av förmaksflimmer efter hjärtoperationen en noggrann övervakning och medvetenhet vid hemortens sjukvård.

Giovanni Mariscalco nås på telefon 090-785 41 63, eller e-post giovannimariscalco@yahoo.it.

Torsdag 25 september försvarar Giovannis Mariscalco, Inst. för kirurgisk och perioperativ vetenskap, kirurgi, sin avhandling med titeln "Atrial fibrillation after cardiac surgery; An analysis of risk factors, mechanisms, and survival effects".
Disputationen äger rum kl. 13.00 i sal B, 9 tr., Tandläkarhögskolan, NUS. Fakultetsopponent är doc. Bengt Åberg, Thoraxcentrum, Blekingesjukhuset, Karlskrona. Avhandlingen försvaras på engelska.

Läs hela eller delar av avhandlingen på
http://www.diva-portal.org/umu/theses/abstract.xsql?dbid=1798〈=sv.