Nytt perspektiv på den psykoanalytiska formen av psykoterapi

Terapi med en psykoanalytisk utgångspunkt ska inte beskrivas i medicinska termer, som en behandling, utan snarare som en etisk aktivitet som syftar till att öka livsvisdom och praktisk klokskap. Det kommer Hans Kaatari fram till i den avhandling han försvarar vid Umeå universitet 12 september.

I sin doktorsavhandling har Hans Kaatari intresserat sig för psykoanalytisk psykoterapi, och närmare undersökt vad som kan anses vara särskilt utmärkande för den. Undersökningen, vilken är av såväl teoretisk karaktär som innehållande kliniska inslag, har visat att den aktuella terapin i själva verket är en ömsesidigt meningstolkande dialog. I dialogens fokus befinner sig det som försiggår i samspelet de två deltagarna emellan. Syftet med en sådan dialog är att befordra tillägnelsen av mening, något som gäller oavsett om patienten lider av en neurotisk eller en psykotisk problematik, så att smärtsam mening skall kunna göras till föremål för ett sorge- och försoningsarbete istället för att på olika sätt vara fördold och exempelvis vilja gömma sig i symtom. Slutsatsen är därför att det är missvisande att begreppsliggöra den psykoanalytiska formen av psykoterapi i medicinska termer, dvs såsom en behandling.

I stället är den å ena sidan en etisk aktivitet, vilken syftar till ökad livsvisdom eller praktisk klokskap, och som i grund och botten handlar om hur livet på ett för den enskilda personen mera autentiskt sätt rent konkret skulle kunna framlevas här och nu. Å andra sidan är den en humanvetenskaplig metod för att kunna studera hur mellanmänsklig mening tillägnas. Som forskningsmetod är den unik, eftersom den besitter möjligheten att kunna studera sig själv. Det sistnämnda möjliggörs av den speciella intervjumetoden vid psykoanalytisk psykoterapi, nämligen att efterfråga fria associationer. När patienten således inte förväntas tala om något särskilt, utan istället att så fritt som möjligt berätta om sina tankar i stunden eller helt enkelt att tänka högt, dukas det för att det tal som kommer till uttryck indirekt på olika sätt kan utlägga den mening som samspelet mellan terapins båda parter har för den associerande.

Fredagen den 12 september försvarar Hans Kaatari, Inst. för klinisk vetenskap, psykiatri, Umeå universitet, sin avhandling med titeln "Symbolfunktion och mening: En undersökning av den psykoanalytiska psykoterapins artegna väsen".
Disputationen äger rum i sal B (Rosa salen), 9 tr., Tandläkarhögskolan, NUS. Opponent: Prof. Gudrun Olsson, Aalborg, Danmark.

Läs hela eller delar av avhandlingen på
http://www.diva-portal.org/umu/theses/abstract.xsql?dbid=1681<=sv.

Avhandlingsförfattaren är psykolog, psykoterapeut och psykoterapihandledare. Han är från Norrbotten, har under närmare tjugofem års tid arbetat inom vuxenpsykiatrin i Piteå, där han fortfarande bor, och är numera sedan fem år tillbaka privat verksam. Han kan nås antingen via tel 070-661 80 39 eller e-post kaatari@telia.com.