Oförutsedd dioxinbildning vid avfallsförbränning

Dioxiner bildas snabbare, vid lägre temperaturer och under andra förhållanden än man tidigare sett. Detta kan påverka hur man i framtiden utformar provtagningsutrustning, rökgasfilter i avfallsförbränningsanläggningar samt behandlar flygaska från avfallsförbränning. Det visar Eva Weidemann i sin avhandling som hon försvarar vid Umeå universitet fredagen den 26 september.

Dioxiner är ett samlingsnamn för en grupp klorerade organiska molekyler där vissa uppvisar hormonstörande och cancerframkallande egenskaper. Att dioxiner bildas vid avfallsförbränning, när rökgaserna svalnar är känt sedan 70-talet. Med dagens moderna anläggningar är dock utsläpp via skorstenen minimala eftersom dioxinerna filtreras bort från rökgasen och fastnar i flygaskan.

I sitt avhandlingsarbete visar dock Eva Weidemann hur de miljöstörande dioxinerna kan bildas under specifika förhållanden som man inte tidigare känt till. Bland annat beskriver hon att dioxiner kan bildas inuti filtren i en storskalig anläggning för sopförbränning.

– Anläggningens utsläpp ligger fortfarande under de lagstadgade utsläppsgränserna, men det är ju inte bra överhuvudtaget att dioxiner bildas. Vi har kunnat identifiera nyckelparametrar för bildningen och vet i stora drag hur det sker. Våra iakttagelser kan bidra till att man designar bättre filter i framtiden, säger Eva Weidemann.

Ett annat problem är att dioxiner kan bildas i provtagningsutrustningen då prover tas vid höga temperaturer och Eva Weidemann har undersökt hur man kan utföra provtagningar av dioxiner på ett bättre sätt vid höga temperaturer för att undvika att detta sker. Lösningen är effektivare kylning i ett kritiskt steg, som då hindrar dioxinbildningen och leder till en mer korrekt provtagning. 

Eva Weidemann har också tittat på hur dioxiner i avfallsförbränningsaska påverkas av olika behandlingar för att hitta möjliga metoder att rena askorna. Resultaten är inte helt entydiga, men hon har identifierat pusselbitar som kan vara en hjälp på vägen.

– Om man kunde ta fram en bra reningsmetod för flygaskorna skulle det vara en miljövinst med avseende på dioxinproblematiken, men även ur andra perspektiv som exempelvis materialåtervinning, säger Eva Weidemann.

Avfallsförbränning är trots dioxinbildning ett bra alternativ för att tillvarata energi ut de sopor som inte kan sorteras och återvinnas. Avfallet minskar i vikt och volym och bakterier och lukt försvinner. Dessutom är förbränning en mer klimatsmart hanteringsmetod i jämförelse med att lägga avfallet på en soptipp, eftersom metangasen som bildas vid förmultning är en mer potent växthusgas än koldioxiden som bildas vid förbränning. Den utsläppsproblematik som tillskrevs metoden under 80-talet är i dag närapå eliminerad med hjälp av avancerade filter och reningssystem, samt regelbundna utsläppskontroller.

Eva Weidemann har utfört sin forskarutbildning inom Företagsforskarsskolan vid Umeå universitet i samarbete med Umeå Energi.

Avhandlingen är publicerad digitalt  

För mer information, kontakta gärna:

Eva Weidemann, kemiska institutionen vid Umeå universitet
Telefon: 073 – 600 18 42
E-post: eva.weidemann@umu.se

Pressfoto för nedladdning. Fotograf: Ingrid Söderbergh   

Om disputationen:

Fredagen den 26 september försvarar Eva Weidemann, kemiska institutionen, Umeå universitet, sin avhandling med titeln Waste Incineration Residues - Persistent organic pollutants in flue gas and fly ash from waste incineration. Svensk titel: Organiska miljögifter i rökgas och flygaska från sopförbränning.
Disputationen äger rum kl 10.00 i sal KB3B1, KBC-huset.
Fakultetsopponent är Dr Kees Olie, University of Amsterdam, Nederländerna.

Eva Weidemann har en kandidatexamen i kemi samt en civilingenjörsexamen med inriktning mot teknisk kemi från Umeå universitet. Hon är född och uppväxt i Lycksele.