Skip to main content

Risken för återinsjuknande i stroke minskar i Sverige

Pressmeddelande   •   Nov 30, 2016 15:12 CET

I sin doktorsavhandling har Johanna Pennlert vid Institutionen för folkhälsa och klinisk medicin studerat riskfaktorer för återinsjuknande efter stroke. Forskningen visar att återinsjuknanderisken minskat under 1995-2012. En tänkbar förklaring bakom trenden är att det under perioden skett stora förbättringar inom strokesjukvården. Dessutom har tidigare forskning visat positiva trender vad gäller generella riskfaktorer för hjärt-kärlsjukdom på befolkningsnivå.

– Allt fler som överlever en stroke får idag behandling på en stroke-enhet och fler patienter får också rätt förebyggande behandling såsom blodtryckssänkande, blodfettssänkande och antitrombotisk behandling, säger Johanna Pennlert.

– Men trots denna positiva trend så återinsjuknar fortfarande en av sex strokepatienter inom en femårsperiod. Det finns därför ännu mycket kvar att göra och framförallt behövs mer riktade insatser mot identifierade högriskgrupper.

Av ungefär 30 000 strokeinsjuknanden årligen i Sverige är cirka 25 procent återinsjuknanden. På befolkningsnivå ökar diabetes och hög ålder risken för att återinsjukna. Dessutom löper patienter med lägre utbildnings- och inkomstnivå samt ensamboende ökad risk. Sambandet mellan lägre socioekonomisk status och högre återinsjuknanderisk skiljer sig inte mellan män och kvinnor och har inte heller förändrats över tid, visar avhandlingen.

Ökad användning av blodförtunnande läkemedel efter hjärnblödning
Johanna Pennlert har även undersökt det kliniska dilemmat av att behandla patienter som överlevt spontana hjärnblödningar med proppförebyggande eller blodförtunnande behandling. Behandlingssvårigheterna kring hur blodförtunnande läkemedel ska användas består i att patienter inte sällan å ena sidan löper risk att drabbas av blodproppar medan behandlingen å andra sidan ökar risken för en ny allvarlig hjärnblödning.

– Trots avsaknad av stark evidens såg vi en trend av ökad användning av blodförtunnande läkemedel till patienter med förmaksflimmer som överlevt hjärnblödning, säger Johanna Pennlert som är doktorand vid Institutionen för folkhälsa och klinisk medicin.

Enligt resultaten tycks den optimala insättningstiden i klinisk praxis för blodförtunnande läkemedel till patienter med förmaksflimmer vara runt 7-8 veckor efter hjärnblödningen. Men enligt Johanna Pennlert behöver resultaten konfirmeras i randomiserade prövningar.

Forskningen har utgått från två olika material. Dessa är det populationsbaserade MONICA-stroke incidensregistret, som täcker Västerbotten och Norrbotten, och det nationella kvalitetsregistret för strokesjukvård, Riksstroke.

Johanna Pennlert är uppvuxen i Umeå och tog sin läkarexamen vid Umeå universitet i januari 2010. Hon arbetar som ST-läkare med inriktning mot internmedicin vid Medicincentrum, Norrlands Universitetssjukhus.

Läs en digital publicering av avhandlingen

Om disputationen:
Fredagen den 2 december försvarar Johanna Pennlert, Institutionen för folkhälsa och klinisk medicin, sin avhandling med titeln: Återinsjuknande i stroke - riskfaktorer, prevention och prognos. (Engelsk titel: Recurrent stroke - risk factors, prevention and prognosis.) Fakultetsopponent: Docent Hélène Pessah-Rasmussen, Institutionen för hälsovetenskaper, Lunds universitet. Huvudhandledare: Marie Eriksson.

Disputationen äger rum kl 13.00 i Betula-salen, Laboratoriecentrum, Byggnad 6M, Norrlands universitetssjukhus.

För mer information, vänligen kontakta:
Johanna Pennlert, Institutionen för folkhälsa och klinisk medicin, Enheten för medicin, Umeå universitet
073-152 2180; johanna.pennlert@umu.se

Umeå universitet
Umeå universitet är ett av Sveriges största lärosäten med drygt 32 000 studenter och 4300 anställda. Här finns internationellt väletablerad forskning och en stor mångfald av utbildningar. Vårt campus utgör en inspirerande miljö som inbjuder till gränsöverskridande möten – mellan studenter, forskare, lärare och externa parter. Genom samverkan med andra samhällsaktörer bidrar vi till utveckling och stärker kvaliteten i forskning och utbildning.