Stödjevävnad runt pankreascancerceller kan fungera som tumörmarkör

Pankreascancer är en av de allvarligaste tumörsjukdomarna som finns. I sin avhandling visar Daniel Öhlund, Umeå universitet, att man kan visa hur allvarlig cancern är genom att mäta pankreas omsättning av stödjevävnad.

Av de vanligaste cancertyperna har cancer i bukspottskörteln (pankreas) den högsta dödligheten. Sjukdomen yttrar sig i ospecifika symtom som kommer sent i sjukdomsförloppet då cancern oftast redan hunnit sprida sig (metastasera), vilket omöjliggör botande kirurgisk behandling.

En tumörmarkör är ett ämne som kan mätas i till exempel blod, och som tidigt kan avslöja om en person har en sjukdom eller inte, eller kan spegla en sjukdoms allvarlighetsgrad och prognos. Tillförlitliga tumörmarkörer skulle kunna bidra till att pankreascancer upptäckts i ett tidigare skede och därmed till att förbättra prognosen. Tyvärr finns det idag ingen välfungerande tumörmarkör för pankreascancer.

En cancertumör består av elakartade (maligna) cancerceller och en omgivande bindvävsrik stödjevävnad (tumörstroma). Vid pankreascancer är stödjevävnaden särskilt intressant eftersom sjukdomen kännetecknas av uttalad bindvävstillväxt. Bindväven i tumörstromat produceras av såväl cancercellerna själva som av omgivande stödjeceller och innehåller många ämnen som spelar en viktig roll för reglering av cancertillväxten genom att frisätta tillväxtsignaler till cancercellen.

Genom att mäta nivåer av cirkulerande fragment från tumörstromat i blod hos patienter med pankreascancer har den forskargrupp där Daniel Öhlund arbetar visat att höga nivåer av ämnen från tumörstromat är kopplat till kortare överlevnad. Liknande kopplingar till överlevnad kunde inte uppvisas för de tumörmarkörer som används i dagens sjukvård när de mättes i blodet hos samma patienter.
– Resultaten visar att vi även bör titta utanför själva cancercellen när vi letar efter nya tumörmarkörer, säger Daniel Öhlund. Vår förhoppning är att dessa fragment i framtiden ska kunna användas i kombination med nuvarande tumörmarkörer och ge viktig diagnostisk och prognostisk information om sjukdomen.

I avhandlingen studeras även cancercellernas egenproduktion av stödjevävnad. Efter att cancercellernas produktion av ett viktigt ämne som återfinns i stödjevävnad minskats, minskade också cancercelltillväxten och cellernas rörlighet.
– Att cancercellen i så stor utsträckning kan bilda sin egen stödjevävnad kan vara orsaken till att just denna cancerform växer så aggressivt och infiltrativt, menar Daniel Öhlund.

Daniel Öhlund, som ursprungligen kommer från Älvsbyn i Norrbotten, arbetar som läkare och doktorand vid Institutionen för kirurgisk och perioperativ vetenskap, kirurgi, Umeå universitet. Han nås på:
telefon 090-785 69 85
mobiltelefon 070-555 40 86
e-post daniel.ohlund@surgery.umu.se

Fredag 3 december försvarar Daniel Öhlund sin avhandling med titeln Basement membrane collagens in pancreatic cancer – novel stroma-derived tumor markers and regulators of cancer cell growth (Svensk titel: Basalmembranskollagener vid pankreascancer – utgör nya stromala tumörmarkörer och reglerar cancercellstillväxt).
Disputationen äger rum kl. 13.00 i Sal B, byggnad 1D, 9 trappor (Tandläkarhögskolan), Norrlands universitetssjukhus. Avhandlingen försvaras på engelska. Fakultetsopponent är professor Matthias Löhr, Karolinska institutet.

Läs hela eller delar av avhandlingen på
http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:umu:diva-37555