Studenter upptäckte område med död botten i Storjuktan

En del av botten i sjön Storjuktan i Sorsele kommun är död till följd av utsläpp från Blaikengruvan. Det upptäcktes i samband med studentprojekt gjorda vid Umeå universitet.

Blaikengruvan var verksam under endast ett år innan den gick i konkurs första gången. Sedan tidigare är det känt att utsläpp från gruvområdet skett med värden som överstigit gränsvärdena. Nu visar en studie gjord av studenter på kandidatprogrammet i miljö- och hälsoskydd vid Umeå universitet att utsläppen är mer omfattande än vad man tidigare trott. Utsläppen har bildat en kemisk utfällning intill gruvområdet som nu täcker delar av Storjuktans botten med extrema halter av zink och höga halter av bly och koppar.

– Halterna av zink var så extremt höga att vi inte kunde mäta dem med normala analysmetoder, säger Sara Svensson, en av studenterna bakom studien. Normalt mäter vi zink i sjösediment på miljondelsnivå, men i utfällningen i Storjuktan har vi koncentrationer av zink som ligger på tiotals procent.

Genom att jämföra tungmetallinnehållet i sjöbottenprover som samlats in innan gruvan öppnade 2006 med de halter som finns i prover insamlade under 2015, visar studenterna att områden flera kilometer runt gruvområdet har fått förhöjda halter av tungmetaller, bland annat zink.

Deras beräkningar tyder på att hundratals ton zink kan ha hamnat i sjöns botten till följd av gruvdriften. Det kan jämföras med de 0,5 ton per år som de verksamma vid gruvan haft tillstånd att släppa ut. Att utsläppen kommer från gruvområdet är tydligt då isotopsammansättningen på det tillförda blyet har samma ”fingeravtryck” som bly från malmkroppen i Blaikengruvan. Det finns därför ingen annan verksamhet i området som kan belastas för utsläppen.

– Värst drabbat är ett cirka 22 hektar stort område runt anrikningsverket. Det täcks av ett flera decimeter tjockt lager av en nyponsoppeliknande utfällning som innehåller sådana halter av zink, bly och koppar att bottenlevande djur omöjligt kan överleva där, säger Sara Svensson.

Med hjälp av undervattenskameror har studenterna dokumenterat de mest förorenade områdena. Områdets storlek är dock ej helt klarlagt och hur så stora mängder tungmetaller hamnat i sjön måste undersökas vidare. Det står dock klart att inget läckage av kvicksilver från gruvområdet skett till Storjuktan.

– När det gäller kvicksilver finns det ingen skillnad mellan Storjuktans halter av kvicksilver och en normal svensk fjällsjö, säger Fredrik Lehto, student vid kandidatprogrammet i miljö- och hälsoskydd, Umeå universitet.

Undervattensfilm från Storjuktans botten

Läs mer om Sara Svenssons studie

Läs mer om Fredrik Lehtos studie

Läs mer om kandidatprogrammet i miljö- och hälsoskydd

För mer information, kontakta gärna:

Sara Svensson, student vid kandidatprogrammet i miljö- och hälsoskydd, Umeå universitet
Telefon: 070-278 94 21
E-post: sara.svensson21@outlook.com

Fredrik Lehto, student vid kandidatprogrammet i miljö- och hälsoskydd, Umeå universitet
Telefon: 0730-56 36 52
E-post: fredrik.lehto@hotmail.com

Jonatan Klaminder, universitetslektor, handledare, institutionen för ekologi, miljö och geovetenskap, Umeå universitet
Telefon: 090-786 95 54
E-post: jonatan.klaminder@umu.se