Tunga puckar? Genus och fysiologi på rinken

Hur ser kvinnliga ishockeyspelare på sig själva, på sin idrott och på vad som är manligt och kvinnligt? Det beskriver Kajsa Gilenstam i den avhandling hon försvarar vid Umeå universitet den 8 januari.

När man jämför idrottsprestationer mellan kvinnor och män riskerar man att förstora könsskillnaderna, vilket i sin tur kan rättfärdiga en snedfördelning av resurser. En mer jämställd idrott kan utvecklas om könsjämförelserna tar hänsyn till viktiga faktorer som påverkar prestationerna. I det perspektivet mäter och analyserar avhandlingen faktiska skillnader i prestationer mellan manliga och kvinnliga spelare.

I delstudierna granskas olika aspekter på ishockey genom allt från spelarintervjuer och fysiologiska tester på is till en biomekanisk analys av ishockeyklubbor. Kvinnliga ishockeyspelare delar den vanliga uppfattningen om vad som är manligt och kvinnligt, men ser sig själva som undantag från denna bild. Både dam- och herrspelare är medvetna om de stora skillnaderna i förutsättningar mellan dam- och herrhockey när det gäller historia, ekonomi m.m. Herrhockeyn anses bättre och det används som förklaring till den ojämställda fördelningen av resurser mellan dam- och herrlag. Att herrhockeyn anses bättre gör också att förväntningarna på omgivningen är lägre hos de kvinnliga spelarna.

Rent fysiskt är herrhockeyspelare i allmänhet större, starkare och har högre syreupptagningsförmåga än damhockeyspelare. Skillnaderna minskade eller försvann emellertid om resultaten sattes i relation till fettfri kroppsmassa, dvs. det finns ingen könsskillnad i förmågan att producera kraft eller ta upp syre räknat per kilo muskler. Trots det var samtliga män i studien snabbare på skridskorna än den snabbaste kvinnan. Det här beror delvis på att skridskoåkning är en viktbärande aktivitet och att kvinnor har en lägre andel av sin kroppsvikt i form av muskler. Hos kvinnorna var åkhastigheten direkt relaterad till styrka och kondition, men ett sådant samband saknades hos männen. Förklaringen ligger delvis att variationen i träningsgrad var större bland de kvinnliga spelarna och att vissa av dem var fysiskt sämre tränade.

Dåligt anpassad utrustning är en annan faktor som kan påverka prestationen. När man minskade styvheten i klubban och använde en lättare puck kunde nio av tio damhockeyspelare öka puckhastigheten vid slagskott.

Kajsa Gilenstam kommer ursprungligen från Lycksele och har arbetat som sjukgymnast i Sunne, Vilhelmina och Umeå. Hon är doktorand vid enheten för idrottsmedicin och kan nås på
tel. 070-214 73 22
e-post kajsa.gilenstam@idrott.umu.se

Fredagen den 8 januari 2010 försvarar Kajsa Gilenstam, Inst. för kirurgisk och perioperativ vetenskap, idrottsmedicin, Umeå universitet, sin avhandling med titeln Gender and physiology in ice hockey - a multidimensional study (Genus och fysiologi i ishockey - en multidimensionell studie).
Disputationen äger rum kl. 09.00 i Sal Betula, by. 6M, NUS.
Fakultetsopponent är doc. Carl Johan Sundberg, Karolinska Institutet.

Läs hela eller delar av avhandlingen på
http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:umu:diva-30354