Unga i utvecklingsländer behöver specialanpassade program för självmordsprevention

Det är viktigt att både ta hänsyn till kulturella skillnader och könsskillnader vid utarbetande av program för att förebygga självmord bland unga i låg- och medelinkomstländer. Det konstateras i en avhandling från Umeå universitet.

– Självmord bland unga är ett globalt folkhälsoproblem. Kunskaper om vilka faktorer som påverkar risken för självmord och förståelse för betydelsen av olika självmordssignaler är bristande i många låg- och medelinkomstländer. Det är viktigt att studera skillnader när det gäller dessa signaler i olika länder för att kunna sätta in effektiva förebyggande åtgärder, säger Bhoomikumar Jegannathan, doktorand vid institutionen för klinisk vetenskap, Umeå universitet, som nu disputerar på en avhandling i ämnet.

Han berättar att unga människor i Kambodja ofta har det svårt att klara av balansen mellan gamla traditioner och ett modernt liv. Det finns en tvetydighet i uppfattningen om självmord inom buddhismen och samtidigt kan kulturella influenser från andra länder bidra till ökad självmordsbenägenhet bland unga. Konflikter med föräldrar kan sätta ungdomar i ett besvärligt läge, och de kan därför se självmordshandlingar som en möjlighet att fly från svårigheter.

I avhandlingen har Bhoomikumar Jegannathan, som även arbetar som barnpsykiater i Kandalprovinsen i Kambodja, genomfört enkäter med skolelever där de själva, anonymt, fick ange mental hälsostatus, livsupplevelser, och om de exempelvis har dödslängtan, självmordstankar, självmordsplaner eller om de har genomfört självmordsförsök. Han har också i ett arbete jämfört Kambodjanska och Nicaraguanska ungdomar när det gäller olika självmordsuttryck.

En studie undersöker hur ungdomars psykiska hälsa och förmåga att hantera livssituationer kan påverkas av en utbildningssatsning kallad Life Skills Education. Utbildningsprogrammet består av sex moduler och genomförs av specialutbildade lärare.

Avhandlingen visar bland annat att pojkar från Nicaragua som angav att de hade dödslängtan, självmordstankar, självmordsplaner, eller hade genomfört självmordsförsök, påvisade förbättring och hade lägre förekomst av dessa självmordssignaler efter utbildningen. Detta var dock ett resultat som inte kunde ses bland flickor.

– Resultaten understryker betydelsen av att ta hänsyn till kulturella förhållanden, men också könsspecifika skillnader när man tar fram program för suicidprevention. Det är också viktigt att analysera vad som påverkar dessa signaler bland tonåringar. Klart är dock att skolbaserade program kan öppna möjligheter för att stödja mental hälsa och att förebygga självmord även bland unga i Kambodja, säger Bhoomikumar Jegannathan.

Bhoomikumar Jegannathan är barnpsykiater vid Caritas-CCAMH, Chey Chumneas Referral Hospital, Kandalprovinsen i Kambodja, samt doktorand vid institutionen för klinisk vetenskap, Umeå universitet. Hans avhandlingsarbete är bland annat finansierat av den svenska biståndsmyndigheten SIDA. Bhoomikumar Jegannathan är engelsktalande och kan nås på:
Telefon: 073-898 39 80 
E-post: dr.bhoomikumarj@gmail.com

Fredag den 16 maj försvarar Bhoomikumar Jegannathan, institutionen för klinisk vetenskap, sin avhandling med titeln: Självmordsproblem bland unga i Kambodja. (Engelsk titel: Striving to negotiate… dying to escape: Suicidal expressions among young people in Cambodia).
Opponent: Wolfgang Rutz, professor, Coburg University of Applied Sciences and Arts, Tyskland.
Huvudhandledare: Gunnar Kullgren.

Disputationen äger rum kl. 09.00 Norrlands universitetssjukhus, Sal A bv, Byggnad 23, (Psykiatrihuset).

Avhandlingen är publicerad digitalt.