Human Development Report 2014: 2,2 miljarder människor lever under – eller nära – fattigdomsgränsen

 Årets Human Development Report – med fokus på sårbarhet och motståndskraft – efterlyser universell tillgång till grundläggande sociala tjänster, starkare sociala skyddsnät och full sysselsättning. Detta för att kunna stärka och säkra den mänskliga utvecklingen.

Ihållande sårbarhet hotar den mänskliga utvecklingen. Om inte sårbarheten systematiskt minskas genom politiska initiativ kommer den utveckling som sker vare sig vara hållbar eller jämlik. Det är kärnbudskapet i årets Human Development Report som lanserades i Tokyo i dag av chefen för FN:s utvecklingsprogram (UNDP), Helen Clark. Rapporten, som har titeln Sustaining Human Progress: Reducing Vulnerabilities and Building Resilience, ger ett nytt perspektiv på begreppet sårbarhet och lägger fram förslag för att stärka motståndskraften – både hos samhällen och individer.

Enligt de senaste inkomstberäkningarna av fattigdom lever 1,2 miljarder människor på mindre än 1,25 USD per dag. UNDP:s mångdimensionella fattigdomsindex visar dock att nära 1,5 miljarder människor i 91 utvecklingsländer lever med svåra och överlappande brister vad gäller hälsa, utbildning och levnadsstandard (så kallad mångdimensionell fattigdom). Och även om fattigdomen
minskar globalt är dessutom ytterligare cirka 800 miljoner människor i farozonen för att falla tillbaka i extrem fattigdom till följd av kriser och andra bakslag.

”Genom att ta itu med dessa sårbarheter kan alla människor få del av utvecklingsframstegen. Den mänskliga utvecklingen kommer då att bli mer rättvis och hållbar”, sa UNDP:s chef Helen Clark vid presentationen av rapporten.

Fokus på det som hindrar framstegen 
Enligt rapporten är förståelsen av sårbarhet viktigt för att säkra framsteg, speciellt idag då kriser breder ut sig och sprids snabbare än tidigare.  Rapporten pekar också på att den mänskliga utvecklingstakten, mätt genom Human Development Index (HDI), har bromsats upp i alla världens regioner. Detta då hot som finanskriser, fluktuationer i livsmedelspriser, naturkatastrofer och våldsamma konflikter avsevärt hindrar framstegen. Vidare menar rapporten att ”ett av de huvudsakliga målen med Post-2015-agendan måste vara att reducera fattigdomen och minska människors sårbarhet”. Att utrota den extreman fattigdomen handlar enligt rapporten inte bara om att få ner fattigdomen till noll, det handlar även om att den ska stanna där – att ingen ska vara fattig.

Vem är sårbar och varför? 
”Att minska människans sårbarhet är en viktig ingrediens i alla agendor för att förbättra den mänskliga utvecklingen”, skriver Nobelpristagaren Joseph Stiglitz i ett bidrag till rapporten. ”Vi måste närma oss detta synsätt ur ett brett, systematiskt perspektiv”

Årets rapport är skriven utifrån den utgångspunkten och riktar fokus på hursårbarhet bidrar till att olika riskfaktorer som påverkar den mänskliga utvecklingen kan förstärkas.

Rapporten analyserar strukturella sårbarheter, som uppkommit till följd av diskriminering och institutionella brister under en längre tid. Detta drabbar fattiga, kvinnor, migranter, funktionshindrade, ursprungsbefolkningar och äldre människor extra hårt. Exempelvis saknar 80 procent av dagens äldre socialt skyddsnät. En stor andel av dessa äldre är dessutom både fattiga och funktionshindrade.

I rapporten introduceras konceptet ”life cycle vulnerabilities” – sårbarheter kopplade till livscykeln – som visar på speciellt känsliga skeden i livet. De första 1000 dagarna efter födseln, övergången från ungdom till ung vuxen och från vuxen till äldre är exempel på sådana skeden.

”Individens kunskap och egenskaper formas under hela livstiden och måste vårdas och underhållas för att inte stagnera eller gå förlorade”, står det i rapporten. ”Vår kapacitet påverkas av investeringar i den tidiga barndomen och även kortvariga kriser kan få långsiktiga negativa konsekvenser.”

Som ett illustrerande exempel på vikten av tidiga stödinsatser innehåller rapporten en studiesom visar att fattiga 6-åringar i Ecuador har ett betydligt mindre ordförråd än sina jämnåriga i mer välbärgade familjer. Tidiga investeringar i barns utveckling är därför av yttersta vikt, konstaterar rapporten. 

Även fattiga länder har råd med grundläggande sociala tjänster för alla 
Rapporten argumenterar för universellt tillhandahållande av grundläggande sociala tjänster i syfte att stärka motståndskraften och avvisar uppfattningen att det bara är rika länder som har råd med detta. I rapporten presenteras en analys över länder med olika inkomstnivåer och styrelseskick som antingen påbörjat eller redan genomfört sådana åtgärder. Analysen omfattar inte bara välfärdsstater som Danmark, Norge och Sverige, utan även snabbväxande ekonomier som Sydkorea och utvecklingsländer som Costa Rica.

Enligt rapporten införde de analyserade länderna någon typ av socialförsäkring vid en tidspunkt då deras BNP var länge än Indiens och Pakistans är idag.

”Men det kan vara tillfällen då lika möjligheter kräver olik behandling”, säger Khalid Malik, chef för UNDP:s Human Development Report Office. ”En större andel av resurserna och bättre tillgång till tjänster kan behöva ges till de fattiga, de utstötta och marginaliserade – detta för att förbättra allas
möjligheter och kapacitet.

Full sysselsättning måste åter stå i centrum för den globala politiska agendan 
Rapporten manar världens regeringar att återigen ta målet om full sysselsättning på allvar. Detta mål var centralt för den makroekonomiska politiken under 1950- och 60-talen men försvann sedan från den globala dagordningen efter oljekriserna i början på 70-talet.

Rapporten argumenterar för att full sysselsättning ger sociala fördelar som vida överstiger de privata, det vill säga lönen. Exempel på detta är främjandet av social stabilitet och sammanhållning. Det är viktigt att uppmärksamma de utmaningar som utvecklingsländerna står inför för när det gäller att skapa full sysselsättning. Därför uppmannar rapporten till strukturella reformer så att arbetstagarna omfattas av moderna och formaliserade anställningsformer. Detta inkluderar exempelvis en övergång från jordbruk till industri och tjänster samt kräver investeringar i såväl infrastruktur som utbildning.

Sociala skyddsnät kan införas redan på tidiga stadier av utveckling 
En majoritet av världens befolkning saknar ett fullständigt socialt skyddsnät som innefattar pensionsprogram och arbetslöshetsförsäkringar. Rapporten hävdar att sociala skyddsnät kan inrättas redan under tidiga utvecklingsstadier.

”Att inrätta grundläggande sociala skyddsnät för världens fattiga skulle kosta mindre än 2 procent av världens BNP”, står det i rapporten. En uppskattning av hur mycket ett grundläggande social skyddsnät – inklusive ålder- och invalidpension, grundläggande barnomsorg, universell tillgång till
hälsovård, social assistans och åtgärder för att minska arbetslösheten – skulle kosta för tolv afrikanska och asiatiska låginkomstländer visar på ett spann mellan 10 procent av BNP i Burkina Faso till mindre än 4 procent av BNP i Indien.

Rapporten slår fast att ”ett grundläggande socialt skyddspaket är överkomligt om låginkomstländerna omfördelar sina kostnader och blir bättre på att mobilisera inhemska resurser (exemplevis genom skatteupptag), i kombination med stöd från det internationella givarsamfundet.”

Kollektiva och samordnade åtgärder krävs på global nivå 
Enligt rapporten krävs kollektiva åtgärder och bättre samordning för att minska de sårbarheter som blir alltmer globala.

Dagens utmaningar – från finanskriser och klimatförändringar till konflikter och flyktingströmmar –  är gränsöverskridande till naturen men effekterna påverkar både lokalt och nationellt. Ett illustrerande exempel är Niger, som drabbats av allvarlig hungersnöd till följd av många och långa perioder av torka. Mitt i den svåraste matkrisen, som även drabbade andra länder i regionen, tvingades Niger dessutom hantera de utmaningar som man ställdes inför då man tog emot tusentals människor som flytt från konflikten i grannlandet Mali.

Rapporten slår fast att gränsöverskridande hot inte kan lösas genom att enskilda nationer agerar oberoende av varandra; hoten kräver ett nytt fokus från det internationella samfundet som sträcker sig bortomkortsiktiga lösningar som humanitärt bistånd. Mot denna bakgrund argumenterar rapporten för att ”internationell konsensus när det gäller universella sociala skyddsnät” måste inkluderas i post-2015-agendan.

Om rapporten: Human Development report är en redaktionellt oberoende rapport som ges ut av FN:s utvecklingsprogram. För att ladda ner rapporten, plus ytterligaren referensmaterial om Human Development Index och mer regionspecifik information,
vänligen besök: http://hdr.undp.org

Fullständigt presskit finns att ladda ner på:
http://hdr.undp.org/en/2014-report/press