Skip to main content

I kölvattnet av den arabiska våren: ”Demokrati får inte leda till minskad jämställdhet”

Pressmeddelande   •   Mar 09, 2012 14:58 CET

UN/Photo Philip Bahan.

Amat Al Alim Alsoswa, chef för UNDP:s arbete i arabstaterna har följt hur kvinnor och män runt om i regionen kämpat för att få rättvisa, värdighet och en möjlighet att påverka sina egna liv. I detta debattinlägg argumenterar hon för att en fortsatt positiv utveckling i regionen är beroende av att kvinnorna ges samma friheter och valmöjligheter som män.

Arabiska kvinnor har kämpat tappert för värdighet, rättvisa och nya möjligheter. I många fall har deras mod gett resultat och i december blev Tawakkol Karman från Jemen den första arabiska kvinnan som belönades med Nobels fredspris.

Men att sätta igång denna förändringsprocess var bara början …

Runt om regionen tvingas nu arabiska kvinnor inse att samtidigt som förändringsprocesser i riktning mot demokrati väcker hopp om länge efterlängtade rättigheter, avslöjar de också en djupt rotad diskriminering som hotar hålla kvinnorna tillbaka. Några exempel;

I Tunisien gav den provisoriska regeringens beundransvärda insatser för att skapa ett mer jämlikt parlament inte önskat resultat Detta eftersom de flesta partier som deltog i valet ”gömde” de kvinnliga kandidaterna längst ned på vallistorna.

I Egypten, där en 12 procentig kvot för kvinnors representation tagits bort, ingår idag endast 12 kvinnor i den nya 508-sitsiga folkförsamlingen – en kvinnlig representation på mindre än 3 procent.

När libyerna härom veckan firade ett av sina första demokratiska val, för den lokala rådet i Misrata, blev resultatet minst sagt nedslående. Tjugoåtta män, noll kvinnor.

Kvinnliga aktivister runt om i regionen har dessutom fått utstå trakasserier – inte bara av säkerhetsstyrkor utan även av män som motsätter sig deras närvaro i det offentliga livet.

I flera länder har vissa aktörer till och med firat sin svårvunna yttrandefrihet genom att argumentera för ett tillbakahållande av kvinnors rättigheter.

Tidigare förhoppningar om att steg mot ökad demokratisering dessutom oundvikligen skulle leda till utökade rättigheter för kvinnor har därmed inte infriats.

Som framgår i UNDP:s Arab Human Development Reports har den arabiska världen i flera år lidit av allvarliga brister inom fyra viktiga områden; utbildning, frihet, kvinnors egenmakt och mänsklig säkerhet – alla stora problem som kräver holistiska lösningar.

På internationella kvinnodagen diskuterades kvinnors deltagande inom både den offentliga och privata sektorn. Dagens kvinnor och flickor har bättre hälsa, högre utbildning och fler möjligheter inom arbetslivet än någonsin tidigare. Men kvinnorna i den arabiska delen av världen ligger långt efter.

Som regional chef för UNDP:s arbete i arabstaterna ser jag hur viktigt det arbete som gjorts i regionen är; vi har tränat och utbildat kvinnliga politiker i Tunisien, i Egypten har vi – genom vårt globala nätverk – möjliggjort att erfarenheter om hur andra länder har uppnått demokratisering kommit våra partners till del, det civila samhällets ledare i Libyen har fått utbildning som tar hänsyn till den nya situationen och i Jemen arbetar vi nära myndigheterna med att förbereda för politisk dialog och en fredlig politisk reformering av landet.

En ny och viktig milstolpe är dessutom nära förestående i alla dessa fyra länder; nya konstitutioner ska utformas och beslutas – ett viktigt arbete som innebär att gängse värderingar ska översättas i lagtext. Här försöker olika grupperingar påverka i olika riktning.

Det internationella samfundet måste därför insistera på att den konstitutionella processen blir så inkluderande och öppen som möjligt – och att kvinnors rättigheter skyddas enligt lag. Konventionen mot diskriminering av kvinnor har undertecknats av de flesta arabstater, och den gör det tydligt att kvinnors rättigheter måste värderas högre än kulturella och religiösa normer.

Vissa nya politiska aktörer – inspirerade av religion -hävdar dock motsatsen. De menar att diskussionen om kvinnors rättigheter speglar västerländska värderingar som därmed bör förbises. Samtidigt rymmer regionen ett stort antal människor – både män och kvinnor – som anser att kvinnors rättigheter är helt i enlighet med islam och med deras egen historia.

UNDP och andra FN-organ stödjer det arabiska samhället för att uppnå ett brett, allomfattande och öppet samarbete för att etablera nya grundlagar – där så många som möjligt blir hörda. Vi arbetar också för att göra människor medvetna om vad en stats skyldigheter innebär, inte minst i form av bindande internationella avtal. Utförs det grundläggande arbetet på rätt sätt kommer det att underlätta för fungerande framtida politiska system och för ett aktivt civilsamhälle. Detta kommer i sin tur att leda till betydande framsteg för mänskliga rättigheter – för både kvinnor och män.

I hela regionen har män och kvinnor stått upp för sin rätt till rättvisa, värdighet och en möjlighet att påverka sina egna liv. Hur snabbt detta går påverkar också hur snabbt kvinnorna kommer att få sina rättigheter och valmöjligheter.

Amat Al Alim Alsoswa, Chef för UNDP:s arbete i arabstaterna.

Foto: UN/Photo Philip Bahan

UNDP finns på plats i nästan alla världens länder för att – tillsammans med länderna själva – arbeta för att hitta lokala lösningar för att stärka demokratin, bekämpa fattigdomen, förebygga och lösa konflikter och kriser, samt arbeta mot miljöförstöring och spridning av hiv/aids.

Kommentarer (0)

Lägg till kommentar

Kommentera

Genom att skicka din kommentar accepterar du att dina personuppgifter behandlas i enlighet med Mynewsdesks Integritetspolicy.