Klimatmedvetna transportinköp - vad behöver en transportköpare tänka på?

Den 17 februari träffades ett stort antal inköpare på Inköpardagen i Norr för att förkovra sig inom sitt område. Temat i år var Supply Chain Management och jag var inbjuden som talare kring ämnet grön logistik. Här kommer en sammanfattning av det viktigaste i min föreläsning.

Liksom Lena Ridström skrev i ett tidigare blogginlägg är det inte alltid helt klarlagt hur stort intresset för grön logistik är bland transportföretag och fraktköpare. Meningarna går isär om köparna verkligen bryr sig om hållbarhetsfrågan och vill ställa krav på klimateffektiva tranporter. Vår erfarenhet är att det visst finns både ökat intresse och kompetens hos köpare såväl som hos producenter av transporttjänster.

Frågan är dock hur man bäst uppnår de önskade resultaten, det vill säga minskade utsläpp, och gärna lägre kostnader på köpet. Finns det sätt att optimera logistiken så att både köpare och säljare vinner på det och samtidigt minskar klimatutsläppen?

Fel krav motverkar transportörens möjlighet till förbättring

Idag står transportsektorn för 26% av energiförbrukningen i Sverige och relativt sett en ännu större andel av klimatgaserna. Detta beror på att transporterna inte har ställt om från fossila bränslen på samma sätt som tex industri och hushållsanläggningar. Andelen hushåll som värmer sina hus med olja har minskat kraftigt, men de flesta kör fortfarande bilar som drivs av bensin och diesel. Sedan är det inte så enkelt ändå eftersom det beror på hur man räknar. Ett dieseltåg i Sverige kan till exempel vara mer klimateffektivt än ett eltåg i Polen, eftersom elen där producerats med kolkraft och diesel i Sverige ofta har inblandning av biobränslen.

Ett problem som transportföretagen ställs inför är att även välmenande köpare kan ställa krav som försvårar omställning till mer hållbara alternativ. I jakten på kostnader finns risken att man ser på transporter som en commodity där priset ska pressas och kontraktslängderna vara korta. Samtidigt kan man ställa specifika kvalitetskrav, såsom eco-driving och användning av vissa motorklasser. De specifika kraven gör att transportörens manöverutrymme för att optimera sina transportresurser minskar. När kraven blir kundspecifika blir det svårt att maximera fyllnadsgraden, vilket är den faktor som allra mest påverkar utsläppen positivt per godsenhet.

Nya kloka idéer och metoder

Som tur är finns det kloka idéer kring hur detta kan motverkas. Fredrik Eng Larsson har skrivit en doktorsavhandling, om incitament för att skifta transporter till mer gröna alternativ. Han kom fram till att riskdelningsstrategier mellan transportföretag och fraktköpare både kan sänka kostnader och ge uttrymme för investeringar i klimatsmarta lösningar. Framför allt handlar det om att som köpare bli mer långsiktig som motprestation till lägre priser. Då kan transportören hinna räkna hem sin investering i system, processer och utrustning.

NTM (Network for Transport Measures) med Magnus Swahn i spetsen har tagit fram en metod NTME2cap, där man använder sig av en baseline för vilka utsläpp och energiförbrukning man kan acceptera. Denna baseline revideras årligen för att gradvis skärpa kraven inom rimliga gränser.

Sammanfattningsvis gav jag följande råd till transportköpare som vill åstadkomma verklig förändring för klimatet genom en högre effektivitet (som också ger lägre totalkostnader rent monetärt):

1. Arbeta långsiktigt tillsammans med transportleverantörerna
2. Möjliggör investeringar
3. Samarbeta kring målen i första hand (inte medlen)
4. Börja mäta (både absoluta och relativa värden)
5. Följ upp regelbundet för att säkerställa förbättringar

Magnus Molin
R & D Director
magnus.molin@primelog.com