Skip to content

Latest news

Social media

Ett omfattande forskningsprojekt kring italienska arkitekturritningar i Nationalmuseums samlingar har nyligen avslutats. Samlingen ägdes en gång i tiden av arkitekten Carl Johan Cronstedt och har undersökts av Anna Bortolozzi, docent i konstvetenskap vid Stockholms universitet. Genom att studera ritningarna som materiella objekt med information utöver det visuella har hon förutom ett antal nya attributioner även kommit fram till att samlingen ägts av den tidiga barockens viktigaste romerska arkitekt, Carlo Maderno.

Totalt handlar det om 181 teckningar från omkring 1570 till cirka 1620 av bland andra Francesco da Volterra, Carlo Maderno och andra romerska arkitekter. Motiven är kyrkor, kapell, palats, trädgårdar och fontäner. Men i samlingen finns också avtecknade fragment från antika och renässansbyggnader i Rom gjorda av franska arkitekter på studieresa. Tesen är att Maderno i samband med att han övertog projekt från sina läromästare, däribland Domenico Fontana och Francesco da Volterra, också övertog det arbetsmaterial som fanns i respektive verkstad. Möjligen har Maderno tillfogat samlingen av avtecknade arkitekturdetaljer som ett arbetsmaterial han själv använde. Likaså har samlingen med romersk arkitektur fortsatt växa med enstaka ritningar tillfogade av senare ägare, tills den på 1700-talet hamnade i Sverige.

Bortolozzis tes bekräftas av att samma typ av papper som Madernos projektritningar är tecknade på har använts för att montera studierna av antika och renässansbyggnader. Det är inte en montering gjord för en samlare, utan ritningarna har monterats med ett ytterligare papper som stöd för att kunna hanteras stabilare. Det indikerar att de använts som en del i arkitektens arbetsprocess.

Forskningsprojektet presenteras i den resonerande katalogen Italian Architectural Drawings from the Cronstedt Collection, Nationalmuseum, Stockholm som ges ut av det tyska konstboksförlaget Hatje Cantz. Förutom den namnkunniga proveniensen spårad ända till sekelskiftet 1600, bjuder samlingen på projektskisser från Peterskyrkans olika faser samt en unik projektskiss av en fasad till Villa Giulia.

Ett omfattande forskningsprojekt kring italienska arkitekturritningar i Nationalmuseums samlingar har nyligen avslutats. Samlingen ägdes en gång i tiden av arkitekten Carl Johan Cronstedt och har undersökts av Anna Bortolozzi, docent i konstvetenskap vid Stockholms universitet. Genom att studera ritningarna som materiella objekt med information utöver det visuella har hon förutom ett antal nya attributioner även kommit fram till att samlingen ägts av den tidiga barockens viktigaste romerska arkitekt, Carlo Maderno. Totalt handlar det om 181 teckningar från omkring 1570 till cirka 1620 av bland andra Francesco da Volterra, Carlo Maderno och andra romerska arkitekter. Motiven är kyrkor, kapell, palats, trädgårdar och fontäner. Men i samlingen finns också avtecknade fragment från antika och renässansbyggnader i Rom gjorda av franska arkitekter på studieresa. Tesen är att Maderno i samband med att han övertog projekt från sina läromästare, däribland Domenico Fontana och Francesco da Volterra, också övertog det arbetsmaterial som fanns i respektive verkstad. Möjligen har Maderno tillfogat samlingen av avtecknade arkitekturdetaljer som ett arbetsmaterial han själv använde. Likaså har samlingen med romersk arkitektur fortsatt växa med enstaka ritningar tillfogade av senare ägare, tills den på 1700-talet hamnade i Sverige. Bortolozzis tes bekräftas av att samma typ av papper som Madernos projektritningar är tecknade på har använts för att montera studierna av antika och renässansbyggnader. Det är inte en montering gjord för en samlare, utan ritningarna har monterats med ett ytterligare papper som stöd för att kunna hanteras stabilare. Det indikerar att de använts som en del i arkitektens arbetsprocess. Forskningsprojektet presenteras i den resonerande katalogen Italian Architectural Drawings from the Cronstedt Collection, Nationalmuseum, Stockholm som ges ut av det tyska konstboksförlaget Hatje Cantz. Förutom den namnkunniga proveniensen spårad ända till sekelskiftet 1600, bjuder samlingen på projektskisser från Peterskyrkans olika faser samt en unik projektskiss av en fasad till Villa Giulia.

Nationalmuseum ansvarar för samlingar av konst och konsthantverk på en rad slott och herresäten, bland dem Strömsholm.

Gustav Vasa lät uppföra en stenbyggnad på en ö i Kolbäcksån, därav namnet Strömsholm. Det nuvarande slottet ritades av Nicodemus Tessin d.ä. för Hedvig Eleonora under 1600-talets andra hälft. Riksänkedrottningen bodde dock i en senare riven flygel. Slottets inre iordningsställdes först på 1700-talet för drottningarna Ulrika Eleonora d.y. och Sofia Magdalena.

Nationalmusei Strömsholmsamling består av 45 föremål, främst målningar som funnits på slottet sedan århundraden tillbaka. Exempelvis hängde Ehrenstrahls stilleben med orre i Hedvig Eleonoras matsal. När Porträttsalen inreddes på 1770-talet återanvändes verk som redan fanns på slottet, med undantag för Gustav Vasas porträtt, som nybeställdes från Ulrica Fredrica Pasch.

Vid 1800-talets början överfördes ett antal djurmålningar från kungsgården i Kungsör till Strömsholm. De har senare kompletterats med andra djurmotiv från den karolinska epoken ur Nationalmusei övriga samlingar.

David von Krafft, Riksänkedrottning Hedvig Eleonora. Olja på duk, 268 x 162 cm. NMStrh 1.

David von Krafft, Drottning Ulrika Eleonora d.y., 1702. Olja på duk, 82 x 65 cm. NMStrh 13.

Ulrica Fredrica Pasch, Gustav Vasa, 1776. Olja på duk, 265 x 162 cm. NMStrh 6.

David Klöcker Ehrenstrahl, Stilleben med orre, 1672. Olja på duk, 85 x 107 cm. NMStrh 27.

David von Krafft, Sköldpadda, omkr. 1697. Olja på duk, 63 x 80 cm. NMStrh 28.

#nationalmuseumswe #strömsholm #strömsholmsslott #museisamlingar

Nationalmuseum ansvarar för samlingar av konst och konsthantverk på en rad slott och herresäten, bland dem Strömsholm. Gustav Vasa lät uppföra en stenbyggnad på en ö i Kolbäcksån, därav namnet Strömsholm. Det nuvarande slottet ritades av Nicodemus Tessin d.ä. för Hedvig Eleonora under 1600-talets andra hälft. Riksänkedrottningen bodde dock i en senare riven flygel. Slottets inre iordningsställdes först på 1700-talet för drottningarna Ulrika Eleonora d.y. och Sofia Magdalena. Nationalmusei Strömsholmsamling består av 45 föremål, främst målningar som funnits på slottet sedan århundraden tillbaka. Exempelvis hängde Ehrenstrahls stilleben med orre i Hedvig Eleonoras matsal. När Porträttsalen inreddes på 1770-talet återanvändes verk som redan fanns på slottet, med undantag för Gustav Vasas porträtt, som nybeställdes från Ulrica Fredrica Pasch. Vid 1800-talets början överfördes ett antal djurmålningar från kungsgården i Kungsör till Strömsholm. De har senare kompletterats med andra djurmotiv från den karolinska epoken ur Nationalmusei övriga samlingar. David von Krafft, Riksänkedrottning Hedvig Eleonora. Olja på duk, 268 x 162 cm. NMStrh 1. David von Krafft, Drottning Ulrika Eleonora d.y., 1702. Olja på duk, 82 x 65 cm. NMStrh 13. Ulrica Fredrica Pasch, Gustav Vasa, 1776. Olja på duk, 265 x 162 cm. NMStrh 6. David Klöcker Ehrenstrahl, Stilleben med orre, 1672. Olja på duk, 85 x 107 cm. NMStrh 27. David von Krafft, Sköldpadda, omkr. 1697. Olja på duk, 63 x 80 cm. NMStrh 28. #nationalmuseumswe #strömsholm #strömsholmsslott #museisamlingar

Veckans konstverk: Ida Matton (1863-1940), Porträttstudie möjligen föreställande Matilda Hanström Berendt, 1891, terrakotta, h: 35 cm, NMSk 2353

Ida Matton kom ursprungligen från Gävle. Hon studerade vid Tekniska skolan (nuv. Konstfack)  i Stockholm och fortsatte därefter studierna i Paris för att bli skulptör. Där fanns möjligheter till  ett friare liv,  och konsten genomsyrades av nya naturalistiska tendenser. Ida Matton förfördes av det moderna livet i Paris. I brev skrev hon hem till brodern: ”var gång jag tänker på gamla Tekniska så grämer det mig!”
Matton ställde ut på salongerna där hon prisades, och var så småningom  engagerad i kvinnoföreningen Union des femmes peintres et sculpteurs. Hon kom att stanna nästan hela sitt liv i Paris och hade ett starkt nätverk av andra kvinnor. Detta porträtt föreställer möjligen konstnären Ma Hanström ( f. Berendt, 1868-1950). De studerade tillsammans på konstskolan Académie Julian och var nära vänner. Till formen är skulpturen inspirerad av renässansens porträttbyster, men den lilla handen som sticker upp utanför basen ger ett spontant och lekfullt uttryck typiskt för det sena 1800-talet och för Matton. 
Trots framgångarna i Paris hade Matton svårigheter att ta plats i det offentliga konstlivet i Sverige. I hemstaden Gävle har hon dock gjort flera monument.
Ida Matton finns, förutom på Nationalmuseum, representerad vid @lansmuseetgavleborg och @halsinglands museum. 

Ida Matton kommer att visas, tillsammans med andra kvinnliga skulptörer, i en utställning som öppnar på Nationalmuseum våren 2022 ”Härligt att vara skulptör! Kvinnliga svenska konstnärskap vid förra sekelskiftet”

Foto: Anna Danielsson, Nationalmuseum

Veckans konstverk: Ida Matton (1863-1940), Porträttstudie möjligen föreställande Matilda Hanström Berendt, 1891, terrakotta, h: 35 cm, NMSk 2353 Ida Matton kom ursprungligen från Gävle. Hon studerade vid Tekniska skolan (nuv. Konstfack) i Stockholm och fortsatte därefter studierna i Paris för att bli skulptör. Där fanns möjligheter till ett friare liv, och konsten genomsyrades av nya naturalistiska tendenser. Ida Matton förfördes av det moderna livet i Paris. I brev skrev hon hem till brodern: ”var gång jag tänker på gamla Tekniska så grämer det mig!” Matton ställde ut på salongerna där hon prisades, och var så småningom engagerad i kvinnoföreningen Union des femmes peintres et sculpteurs. Hon kom att stanna nästan hela sitt liv i Paris och hade ett starkt nätverk av andra kvinnor. Detta porträtt föreställer möjligen konstnären Ma Hanström ( f. Berendt, 1868-1950). De studerade tillsammans på konstskolan Académie Julian och var nära vänner. Till formen är skulpturen inspirerad av renässansens porträttbyster, men den lilla handen som sticker upp utanför basen ger ett spontant och lekfullt uttryck typiskt för det sena 1800-talet och för Matton. Trots framgångarna i Paris hade Matton svårigheter att ta plats i det offentliga konstlivet i Sverige. I hemstaden Gävle har hon dock gjort flera monument. Ida Matton finns, förutom på Nationalmuseum, representerad vid @lansmuseetgavleborg och @halsinglands museum. Ida Matton kommer att visas, tillsammans med andra kvinnliga skulptörer, i en utställning som öppnar på Nationalmuseum våren 2022 ”Härligt att vara skulptör! Kvinnliga svenska konstnärskap vid förra sekelskiftet” Foto: Anna Danielsson, Nationalmuseum

Press contacts

Head of Press

Head of Press

Press contact Hanna Tottmar +46 (0)8 5195 4400

Welcome to Nationalmuseum Sweden!

Nationalmuseum is Sweden’s museum of art and design. The collections include paintings, sculpture, drawings and graphic art from the 16th century up to the beginning of the 20th century and the collection of applied art and design up to the present day. The total amount of objects is around 700,000. The museum building was closed for renovation for five years and reopened in autumn 2018.

The emphasis of the collection of paintings is on Swedish 18th and 19th century painting. Dutch painting from the 17th century is also well represented, and the French 18th century collection is regarded as one of the best in the world. The works are made by artists such as Rembrandt, Rubens, Goya, Boucher, Watteau, Renoir and Degas as well as Swedish artists such as Anders Zorn, Carl Larsson, Ernst Josephson and Carl Fredrik Hill.

The collection of applied art and design consists of objects such as ceramics, textiles, glass and precious and non-precious metals as well as furniture and books etc. The collection of prints and drawings comprises works by Rembrandt, Watteau, Manet, Sergel, Carl Larsson, Carl Fredrik Hill and Ernst Josephson. Central are the 2,000 master drawings that Carl Gustaf Tessin acquired during his tour of duty as Sweden's ambassador to France in the 18th century.

Art and objects from Nationalmuseum’s collections can also be seen at several royal palaces such as Gripsholm, Drottningholm, Strömsholm, Rosersberg and Ulriksdal as well as in the Swedish Institute in Paris. The museum administers the Swedish National Portrait Gallery at Gripsholm Castle, the world’s oldest national portrait gallery and the Gustavsberg collection with approximately 45,000 objects manufactured at the Gustavsberg Porcelain Factory. Nationalmuseum also curates exhibitions at Nationalmuseum Jamtli and the Gustavsberg Porcelain Museum.

Nationalmuseum is a government authority with a task to promote art, interest in art and knowledge of art and that falls within the remit of the Swedish Ministry of Culture. The responsibility is to preserve and make art accessible and provide knowledge.