Under 1800-talets senare hälft hade havet och kustlandskapet etablerats som ett återkommande motiv i den franska konsten. Realister, friluftsmålare och impressionister sökte sig till landets kuster för att skildra vågorna, himlen och ljuset. Maurice Denis tillhörde den så kallade Nabis-gruppen (Les Nabis). Gruppens estetiska ideal formades av det sena 1800-talets nya konstriktningar – bland annat av kontakterna med symbolismen och med konstnärer som Paul Gauguin. Deras färgbehandling och fria sätt att måla har också likheter med den tidiga modernismen och det abstrakta måleri som utvecklades under 1900-talets början. Maurice Denis (1870-1945) Havsstrand Olja på papper Mått: (h x b) 25,5 x 35 cm Utställd på Nationalmuseum i salen 1870-1900. #nationalmuseumswe #mauricedenis

Konstnären Fanny Brate har skildrat döttrarna Astrid och Torun i familjen Brates släktgård i Bergslagen. I bilden förenas sekelskiftets dröm om en lycklig barndom, den svenska sommarens ängsblommor och herrgårdsromantik − upphovet till nutidens ljusa nationella inredningsideal. Visst vill man kliva in i bilden och slå sig ned vid bordet? Namnsdag, 1902. Fanny Brate (1861-1940) Olja på duk Mått: (h x b) 88 x 110 cm Utställd just nu på Nationalmuseum, i salen Sekelskiftet 1900. #nationalmuseumswe #fannybrate

Ett omfattande forskningsprojekt kring italienska arkitekturritningar i Nationalmuseums samlingar har nyligen avslutats. Samlingen ägdes en gång i tiden av arkitekten Carl Johan Cronstedt och har undersökts av Anna Bortolozzi, docent i konstvetenskap vid Stockholms universitet. Genom att studera ritningarna som materiella objekt med information utöver det visuella har hon förutom ett antal nya attributioner även kommit fram till att samlingen ägts av den tidiga barockens viktigaste romerska arkitekt, Carlo Maderno. Totalt handlar det om 181 teckningar från omkring 1570 till cirka 1620 av bland andra Francesco da Volterra, Carlo Maderno och andra romerska arkitekter. Motiven är kyrkor, kapell, palats, trädgårdar och fontäner. Men i samlingen finns också avtecknade fragment från antika och renässansbyggnader i Rom gjorda av franska arkitekter på studieresa. Tesen är att Maderno i samband med att han övertog projekt från sina läromästare, däribland Domenico Fontana och Francesco da Volterra, också övertog det arbetsmaterial som fanns i respektive verkstad. Möjligen har Maderno tillfogat samlingen av avtecknade arkitekturdetaljer som ett arbetsmaterial han själv använde. Likaså har samlingen med romersk arkitektur fortsatt växa med enstaka ritningar tillfogade av senare ägare, tills den på 1700-talet hamnade i Sverige. Bortolozzis tes bekräftas av att samma typ av papper som Madernos projektritningar är tecknade på har använts för att montera studierna av antika och renässansbyggnader. Det är inte en montering gjord för en samlare, utan ritningarna har monterats med ett ytterligare papper som stöd för att kunna hanteras stabilare. Det indikerar att de använts som en del i arkitektens arbetsprocess. Forskningsprojektet presenteras i den resonerande katalogen Italian Architectural Drawings from the Cronstedt Collection, Nationalmuseum, Stockholm som ges ut av det tyska konstboksförlaget Hatje Cantz. Förutom den namnkunniga proveniensen spårad ända till sekelskiftet 1600, bjuder samlingen på projektskisser från Peterskyrkans olika faser samt en unik projektskiss av en fasad till Villa Giulia.

Nationalmuseum ansvarar för samlingar av konst och konsthantverk på en rad slott och herresäten, bland dem Strömsholm. Gustav Vasa lät uppföra en stenbyggnad på en ö i Kolbäcksån, därav namnet Strömsholm. Det nuvarande slottet ritades av Nicodemus Tessin d.ä. för Hedvig Eleonora under 1600-talets andra hälft. Riksänkedrottningen bodde dock i en senare riven flygel. Slottets inre iordningsställdes först på 1700-talet för drottningarna Ulrika Eleonora d.y. och Sofia Magdalena. Nationalmusei Strömsholmsamling består av 45 föremål, främst målningar som funnits på slottet sedan århundraden tillbaka. Exempelvis hängde Ehrenstrahls stilleben med orre i Hedvig Eleonoras matsal. När Porträttsalen inreddes på 1770-talet återanvändes verk som redan fanns på slottet, med undantag för Gustav Vasas porträtt, som nybeställdes från Ulrica Fredrica Pasch. Vid 1800-talets början överfördes ett antal djurmålningar från kungsgården i Kungsör till Strömsholm. De har senare kompletterats med andra djurmotiv från den karolinska epoken ur Nationalmusei övriga samlingar. David von Krafft, Riksänkedrottning Hedvig Eleonora. Olja på duk, 268 x 162 cm. NMStrh 1. David von Krafft, Drottning Ulrika Eleonora d.y., 1702. Olja på duk, 82 x 65 cm. NMStrh 13. Ulrica Fredrica Pasch, Gustav Vasa, 1776. Olja på duk, 265 x 162 cm. NMStrh 6. David Klöcker Ehrenstrahl, Stilleben med orre, 1672. Olja på duk, 85 x 107 cm. NMStrh 27. David von Krafft, Sköldpadda, omkr. 1697. Olja på duk, 63 x 80 cm. NMStrh 28. #nationalmuseumswe #strömsholm #strömsholmsslott #museisamlingar

Zorn - en svensk superstjärna

Guillaume-Thomas-Raphaël Taraval anländer till Stockholm med franska konstnärer den 4 juli 1732. ”Taraval skall ge sig av härifrån om fem eller sex dagar. Han har varit så upptagen med sina egna och familjens angelägenheter och så sysselsatt med att vederkvicka sina ögon med de goda ting som man ser här att jag inte tror att man kan göra honom en bättre tjänst än att säga att han är sjuk för att minska effekten av hans dröjsmål.” Carl Gustaf Tessin ger här i januari 1740 en ögonblicksbild av den franske målaren Guillaume-Thomas-Raphaël Taraval, som sedan åtta år hade varit i svensk tjänst och nu tillfälligt vistades i Paris under en tid för att hämta ny kraft och inspiration. Den franske konstnären oroade sig nu för återresan till Stockholm eftersom vintern var den kallaste sedan år 1709. Hur annorlunda hade inte situationen varit i juli 1732 när Taraval anlände till den svenska huvudstaden i spetsen för åtta andra franska konstnärer, som rekryterats för inredningsarbeten på Stockholms slott. Han hade rekommenderats för uppgiften av sin lärare Claude Audran. Hur Taraval såg ut vid denna tidpunkt framgår av Gustaf Lundbergs pastellporträtt. Konstnären har enligt modet blusen nonchalant uppknäppt, är klädd i en terrafärgad jacka med silverbrodyr och draperad i en lysande blå mantel. Fortsättning i kommentarerna:

Under vintern 2020-2021 har samlingsutställningen på @gustavsbergsporslinsmuseum uppdaterats med ytterligare 750 föremål från Gustavsbergssamlingen i 22 nya glasmontrar. Runt 2 500 föremål presenteras utifrån olika teman i färgsprakande scenografi. Du får uppleva allt från studiotillverkat konstgods och prakturnor till välkända serviser och äldre sanitetsprodukter samt föremål av emalj och plast. Gustavsbergs Porslinsmuseum är en del av Nationalmuseum. Du hittar museet i Gustavsbergs hamn, på Värmdö strax utanför Stockholm. #nationalmuseumswe #gustavsbergsporslinsmuseum Foto: Anna Danielsson/Nationalmuseum

I den fornnordiska mytologin var valkyrior kvinnliga väsen som valde vilka krigare på slagfälten som skulle dö och vilka som skulle överleva. Valkyriorna förde sedan de döda från slagfälten till gudarnas värld, till Odens Valhall eller Frejas Volkvang. Gustaf Sandberg har här målat valkyrior som störtar ned mot slagfältet för att föra döda krigare till gudarna. En skiss till målningen ställdes ut i Stockholm 1818 och gjorde stor succé. En recensent skrev: ”Dispositionen av detta mästerstycke är stor, det hela poetiskt, karaktärerna lyckligt framställda, hästarna fulla av eld. […] En sådan målning, jämte hr Fogelbergs statyer, är ensamma redan en säker borgen för den Nordiska konstens bestånd och fulländning.” Den här målningen visas just nu i utställningen Nordiska myter på Nationalmuseum Jamtli i Östersund. För dig som inte har möjlighet att resa till Östersund, kan vi rekommendera audioguiden till utställningen som finns i vår app Nationalmuseum Visitor Guide App. Valkyrior ridande till strid Olja på duk Mått: (h x b) 140 x 201 cm Konstnär: Johan Gustaf Sandberg, svensk, Född 1782-05-13, Död 1854-06-26 Inventarienummer: NM 6866 Inköp 1991 Axel Hirschs stiftelse. #nationalmuseumswe #nationalmuseumjamtli

Nationalmuseums sommarutställning på Läckö slott 2021 handlar om naturen och om hur den inspirerat konstnärer och formgivare från 1600-talet och framåt. Variationen i naturen har alltid fascinerat och lockat till försök att efterbilda den. I utställningen presenteras föremål ur Nationalmuseums samlingar där naturen varit inspirationskälla för konstnärer och formgivare. Ett tema är naturtrogna eller illusionistiska avbildningar i bildkonst och konsthantverk/design från 1600-talet och framåt. Här visas till exempel en jättepumpa som vuxit i Carl Gustaf Tessins växthus, Läckös ägare vid 1700-talets mitt. Efter en längre sommarvistelse på Läckö slott år 1757 återvände greve Carl Gustaf Tessin till Åkerö i Sörmland. Där upptäckte han och hans huskaplan, botanikern Pehr Osbeck en väldigt stor pumpa i växthuset. Tessin var en ivrig trädgårdsodlare och så stolt över pumpan att han bad Olof Fridsberg avbilda den. I målningen syns texten: ”Wuxen i Åkerö trädgård år 1757, och wägde 115 skålpund." (Cirka 49 kg, 1 skålpund = 0,425 kg.) Olof Fridsberg (1728-1795), En väldig pumpa, Olja på duk, Utf. 1757. Gåva 2001 av @nationalmuseivanner #nationalmuseum #läcköslott #giantvegetables

Veckans konstverk: Ida Matton (1863-1940), Porträttstudie möjligen föreställande Matilda Hanström Berendt, 1891, terrakotta, h: 35 cm, NMSk 2353 Ida Matton kom ursprungligen från Gävle. Hon studerade vid Tekniska skolan (nuv. Konstfack) i Stockholm och fortsatte därefter studierna i Paris för att bli skulptör. Där fanns möjligheter till ett friare liv, och konsten genomsyrades av nya naturalistiska tendenser. Ida Matton förfördes av det moderna livet i Paris. I brev skrev hon hem till brodern: ”var gång jag tänker på gamla Tekniska så grämer det mig!” Matton ställde ut på salongerna där hon prisades, och var så småningom engagerad i kvinnoföreningen Union des femmes peintres et sculpteurs. Hon kom att stanna nästan hela sitt liv i Paris och hade ett starkt nätverk av andra kvinnor. Detta porträtt föreställer möjligen konstnären Ma Hanström ( f. Berendt, 1868-1950). De studerade tillsammans på konstskolan Académie Julian och var nära vänner. Till formen är skulpturen inspirerad av renässansens porträttbyster, men den lilla handen som sticker upp utanför basen ger ett spontant och lekfullt uttryck typiskt för det sena 1800-talet och för Matton. Trots framgångarna i Paris hade Matton svårigheter att ta plats i det offentliga konstlivet i Sverige. I hemstaden Gävle har hon dock gjort flera monument. Ida Matton finns, förutom på Nationalmuseum, representerad vid @lansmuseetgavleborg och @halsinglands museum. Ida Matton kommer att visas, tillsammans med andra kvinnliga skulptörer, i en utställning som öppnar på Nationalmuseum våren 2022 ”Härligt att vara skulptör! Kvinnliga svenska konstnärskap vid förra sekelskiftet” Foto: Anna Danielsson, Nationalmuseum

Vår sommarutställning på Gripsholms slott i Mariefred presenterar 23 migranter till Sverige från mitten av 1600-talet till vår egen tid. Här kan du se två av verken: Konstnär Emma Ekwall (1838-1925). Maria Ricci, g. Plagemann, 1850-tal. Olja på duk. I porträttet sitter Maria Plagemann, född Ricci, i en loge på teatern – en del av det offentliga rummet dit även en kvinna ur borgerskapet hade tillträde. Maria Ricci mötte den svenske konstnären Carl Gustaf Plagemann under hans långa vistelse i Italien. Hennes släkt uppskattade inte tanken på en protestantisk make från fjärran Norden. Paret tvingades i det närmaste att rymma för att kunna gifta sig. Målningen utfördes i Sverige av Emma Ekwall. Fritz von Dardel (1817-1901), John Panzio Tockson (omkr. 1838-1886), Karl XV:s kammarlakej, Blyertsteckning, delvis akvarellerad, på papper. John Panzio Tocksons bakgrund är höljd i dunkel, men han var med största säkerhet född i Afrika, möjligen på Madagaskar. Enligt ett rykte såldes Tockson som slav, men lyckades fly och slutligen ta sig till Göteborg. Runt 1860 hamnade han vid Karl XV:s hov i rollen som kungens personliga uppassare med ansvar för majestätets hundar och ridhäst. Det är i rollen som stallbetjänt Dardel har avbildat Tockson, klädd i boleroliknande jacka, knäbyxor och röd fez. #nationalmuseumswe #gripsholmsslott #statensporträttsamling

Oden kommer ridande på sin åttafotade häst Sleipner i full galopp. Över hans huvud flyger de båda korparna Hugin och Munin och i handen håller Oden sitt spjut Gungner. Textilen är komponerad av Gerhard Munthe, en norsk konstnär som kring sekelskiftet 1900 utvecklade en dekorativ stil inspirerad av norsk folkkonst. Han intresserade sig också för fornnordiska teman, och illustrerade bland annat Snorre Sturlassons Heimskringla. Bonaden visas just nu i utställningen Nordiska myter, på Nationalmuseum Jamtli i Östersund. Bonad framställande Oden ridande på Sleipner Ullgarn Mått: (l x b) 125 x 102 cm Komponerad av: Gerhard Munthe, norsk, Född 1849, Död 1929 Tillverkad vid: Nordenfjeldske kunstindustrimuseum, Trondheim, Norge NMK 13/1914 Inköp 1914. #nationalmuseumswe #nationalmuseumjamtli