Stöd och egen tid viktigt för anhöriga till afasidrabbade

Över hälften av närstående till afasidrabbade upplever att de själva fått sämre psykisk hälsa och 45 procent att den fysiska hälsan påverkats negativt. För att leva ett gott liv är stödgrupper och tid för egna aktiviteter viktigt, visar aktuell forskning vid Akademiska sjukhuset/Uppsala universitet. Detta lyfts fram med anledning av nordiska afasidagen 10 oktober.

– Omhändertagande av svårt sjuka anhöriga har visat sig vara en klar riskfaktor för att själv drabbas av såväl fysisk som psykisk ohälsa. Detta gäller i synnerhet anhöriga till personer med afasi och andra sjukdomar som påverkar kommunikationsförmågan. Ansvaret för en stor del av omvårdnaden gör ofta att man får mindre tid och ork för avkoppling, fritidsaktiviteter och umgänge med vänner, säger Monica Blom Johansson, med dr och leg logoped på Akademiska sjukhuset.

I en forskningsstudie häromåret undersökte hon anhörigas situation. Det framkom bland annat att cirka 90 procent satte sin försämrade hälsa i samband med den närståendes insjuknande och att två tredjedelar av de anhöriga upplevde att den försämrade livskvaliteten höll i sig många år senare.

Afasi innebär att man fått svårigheter att uttrycka och förstå språk via tal och skrift till följd av till exempel stroke eller annan skada på hjärnan. Att just nedsatt kommunikationsförmåga, som vid afasi, försvårar vardagen är inte konstigt, menar Monica Blom Johansson, med tanke på att det till stor del är genom kommunikation vi bygger upp och bevarar våra relationer inom familjen, med släkt och vänner.

Samtidigt betonar hon att det finns exempel både på personer med afasi och anhöriga som lever ett liv som de är helt tillfreds med trots kommunikationssvårigheter. Den framkommer bland annat i den studie som gjordes 2014 av logopederna Philip Jarbo och Lisa Elfsborg (tidigare Bengtsson). Studien genomfördes inom ramen för ett examensarbete när de båda var studenter på logopedprogrammet vid Uppsala universitet.

Anhöriga lyfter bland annat fram vikten av att göra saker både tillsammans med personen med afasi och på egen hand; att vårda sina egna behov och ge sig rätt och tid till egna intressen och ha egen tid. Många poängterar även vikten av att umgås med andra i samma situation, till exempel via afasiföreningen, där man också kan få information och hjälp.

– Förståelse från sjukvården och kommunala instanser, men också från de nära och kära är andra viktiga aspekter. Anhöriga betonar även vikten av att fokusera på det som fungerar bra, på styrkorna hos sig själv och den sjuke närstående och att ta humorn till hjälp – att kunna skratta åt det som ibland blir fel och tokigt, avrundar Monica Blom Johansson.

Mer information:
Monica Blom Johansson, leg. logoped och med dr, 018-471 47 47,
e-post: monica.blom.johansson@neuro.uu.se