Blogginlägg -

Arbetsmarknadens New York

Svensken gillar att resa utomlands. Vi var tidigt glada charterresenärer, många har rest kors och tvärs i Europa med tågluffarkort och backpackande svenskar är så vanliga i Asien att det i Alex Garlands storsäljare The Beach figurerar tre svenskar; Lars, Lars och Lars. De här vanorna är givetvis glädjande för resebranschen.

Svenskarnas absoluta favoritstad att resa till är New York. Den bransch jag representerar, bemanningsbranschen, fungerar som en miniatyr av staden som aldrig sover. Folk kommer hit för att de inte funnit sin plats någon annanstans. Bemanningsbranschen är liksom Det stora äpplet en smältdegel av nationaliteter och ett växthus för ivriga ungdomar. Många kör den klassiska NY- kombinationen actress/waitress; de kombinerar jobb med andra önskningar och drömmar. Möjligheterna att lyckas här är stora då sammanhanget ger större draghjälp än på många andra platser. En annan likhet är att det inte är alla som slår sig ned här för alltid, utan de flesta befinner sig här under en period i livet, sen går man vidare med alla de erfarenheter man har skaffat sig.

Men liksom en stigande dollarkurs drar ned på resandet till NY hotar en slopad reduktion på sociala avgifter för unga resan in i bemanningsbranschen. Incitamentet att prova den oerfarne försvinner, den etablerade på arbetsmarknaden ett säkrare kort. I reda tal handlar det i dags läget om en minskad ”befolkning” av unga i bemanningsbranschen med närmare 23 000 personer. En försvagad bemanningsbransch kommer inte heller att ha muskler att vara den smältdegel på arbetsmarknaden som den är idag.

Visst är det å ena sidan ett särintresse att tala för branschens sak. Men å andra sidan finns det ett allmänintresse i att hålla arbetslösheten nere, att kunna använda den kompetens och resurser som kan bidra på arbetsmarknaden, oavsett ålder eller vad hen heter. Och det allmänintresset är en av bemanningsbranschens styrkor

Henrik Bäckström
Förbundsdirektör Bemanningsföretagen

Foto: Avala

Ämnen

  • Arbetsmarknadsfrågor

Kategorier

  • arbetsmarknaden
  • bemanningsföretagen

Relaterat innehåll

  • Debatt: Slopad reduktion av sociala avgifter oförsvarbart

    Henrik Bäckström, förbundsdirektör, debatterar på Dagens Juridiks webbplats om det orimliga i att ta bort reduktionen av sociala avgifter för ungdom och äldre. Följderna är förkastliga ur samhällsekonomisk synvinkel.

  • 981 miljoner kronor dyrare att hyra in ungdomar och äldre

    Bemanningsbranschen i Sverige sätter årligen 22 800 unga personer i jobb genom personaluthyrning. Nu ökas kostnaderna för dessa unga med 976 miljoner kronor per år, på grund av regeringens budgetförslag för höjda sociala avgifter. För de över 2 100 personer som är 66 år eller äldre ökar de sociala kostnaderna med över 5 miljoner kronor.

  • Bordet dukat med kollektivavtal

    Det är inget nytt på vare sig svensk eller utländsk arbetsmarknad att behoven av arbetskraft varierar med säsong, årstid eller plötsliga och oförutsägbara händelser. Skillnaden idag är att det finns en reglerad bransch som anställer dem som tidigare flög som rön för vinden mellan de olika arbetstillfällena. Bemanningsbranschen är ordningsmannen i en potentiell vilda västern på arbetsmarknaden.

  • Historielektion om bemanningsbranschen

    Nu ska vi sätta oss i skolbänken en stund! Bemanningsbranschen skapades en gång i tiden av kvinnor, och kanske man kan säga då – för kvinnor. Omedveten om att det kallades ”privat arbetsförmedling” grundade Ulla Murman skrivbyrån Stockholms Stenografservice 1953. Hon och andra med henne kämpade under 40 år mot arbetsförmedlingsmonopol och för att få rätt att bedriva sin verksamhet.