Artskyddsförordningen – den frivilliga lagen?

I dag (29 september) överlämnade Skogsstyrelsen och Naturvårdsverket slutrapporten för regeringsuppdraget Artskydd i skogen. Uppdraget har varit att ta fram en förebyggande strategi, så att förbuden i artskyddsförordningen framöver ska aktualiseras i mycket mindre utsträckning än vad som är fallet i den infekterade kampen om skogens resurser som nu råder. BirdLife Sverige delar utredningens uppfattningar att en sådan strategi bland annat innebär att ta fram kunskapsunderlag och övergripande planering, samt underlätta samverkan mellan olika aktörer. BirdLife Sverige står bakom intentionen att främja frivillighet så långt det är möjligt, men att de krav som EU:s naturvårdsdirektiv innebär uppmärksammas mer.

– Vi anser att myndigheterna måste vara mycket tydligare med vilka krav som faktiskt gäller för Sverige som medlemsland i EU och att verksamhetsutövare måste hålla sig inom det ramverk som lagstiftningen innebär, säger Daniel Bengtsson, fågelskyddsansvarig på BirdLife Sverige.

Naturvårdsdirektivens förbudsregler är i första hand till för att förhindra förstörelse av de livsmiljöer/ekosystem som fåglar och andra organismer – inklusive människor – är beroende av. På samma sätt som det inte kan vara frivilligt att uppfylla lagstiftning som reglerar vad människor får göra mot varandra, så kan inte heller naturvårdslagstiftningen – i exempelvis de fall då starka ekonomiska intressen förleder människor att överutnyttja ändliga naturresurser – vila på människors ”goda vilja”. Myndigheternas förslag på en förebyggande strategi med frivilliga skyddsåtgärder för verksamheten skogsbruk strider mot vad EU-domstolen så sent som i mars (mål C-432/21) uttalade angående Polens skogsbruk.

– I mars 2021 påpekade EU-domstolen att Sverige måste inrätta ett system som innebär både förebyggande strategier och rättsligt bindande beslut som säkerställer konkreta skyddsåtgärder i samband med skogsavverkning. Detta har Sverige fortfarande inte uppfyllt eftersom lagstiftningen som reglerar skogsbruket inte gör det möjligt att på ett effektivt sätt förhindra att skyddade arter skadas, säger Daniel Bengtsson.

Det är i sammanhanget uppenbart att det svenska kalhyggesbruket i många avseenden inte är förenligt med EU:s naturvårdsdirektiv när det gäller att bevara biologisk mångfald. Den logiska tolkningen och tillämpningen av fågeldirektivets syfte är till exempel att verksamheter som årligen dödar miljontals fåglar, ägg och ungar måste regleras.

– I klartext innebär det att storskalig avverkning, då man vet att många fåglar häckar, definitivt strider mot lagen, säger Daniel Bengtsson.

Nu är det upp till Regeringen att ta uppdraget vidare. Precis som Skogsstyrelsen och Naturvårdsverket vill BirdLife Sverige att skogsbruket får med artskyddet tidigare i sin planering. Vi står bakom förslagen om nödvändiga resurser till rådgivning och utbildning i artskydd, samt till uppbyggnad av digitala kunskapsunderlag.

– Vår bedömning är att de flesta nu aktuella bristerna kommer att kvarstå inom överskådlig framtid, och att vi får vänja oss vid en fortsatt infekterad situation där de hotade arterna och deras ekosystem är de största förlorarna, säger Daniel Bengtsson.