Har drömmen om ett hus blivit orealistisk?

För unga människor i karriären är idag ett bostadsköp i en centralort näst intill orealistiskt. Dagens amorteringskrav och krav på kontantinsats skapar ett hinder, som utan hjälp från föräldrar, blir oerhört svårt att ta sig över. Unga människor tappar framtidstron på något som för så många av oss tidigare var en högst realistisk dröm - drömmen om ett eget hus.

Jag har varit fastighetsmäklare i snart 30 år och är förståndig nog att inte blanda in politik i mitt arbete. Nedanstående fundering har ingen politisk adress, utan är snarare en fundering kring en oroande utveckling.

Jag träffade en bekant i 25 års-åldern för några dagar sedan. Naturligtvis pratar vi lite om marknaden, som man alltid gör med fastighetsmäklare. Hon konstaterar helt uppgivet att hon aldrig kommer att kunna köpa ett hus i Malmö, trots att både hon och hennes sambo har normalinkomster.

Den rådande bostadsbristen trycker upp priserna, krav på kontantinsatser och amorteringskrav gör helt enkelt ett bostadsköp i en centralort i stort sett orealistiskt, om man inte har någon förälder som kan hjälpa till. Det är förfärligt att unga människor tappar framtidstron på något som för så många av oss tidigare varit en högst realistisk dröm- drömmen om ett eget hus.

Min pappa Kurt kom till Sverige i slutet på 50-talet, tillsammans med min Mamma hyrde han ett rum på Regementsgatan i Malmö, så särskilt mycket pengar hade de inte. Han började jobba på Savoy Hotel under ledning av Lars Lendrup och jobbade sig upp. När de ville köpa sig sitt första lilla radhus, ringer Lars Lendrup till banken och talar om att han skickar dit en skötsam och arbetsam medarbetare. Så löste sig finansieringen då.

Missförstå mig inte, jag tycker det är bra med amortering och kontantinsats. Jag är dessutom fullt medveten om hushållens skuldsättning. Men den reglerade kreditgivning vi har idag berövar unga människor både en dröm och en möjlighet som inte på något sätt borde vara orealistisk.

Idag finns det cirka 323 lägenheter ute på marknaden. Jämför man detta med föregående år var det 453 antal lägenheter ute. Tittar vi ännu längre tillbaka, låt säga 2013 så var det 1172 antal lägenheter ute på marknaden. Det är tydligt hur antalet sjunker varje år. Det säger sig självt att detta har blivit till en ohållbar situation där antal tillgängliga lägenheter omöjligtvis kan möta den efterfråga som finns.

Oavsett om du har hög och lång utbildning (med en stor portion studielån), eller är en normalinkomsttagare, börjar entrébiljetten för att komma in på bostadsmarknaden bli orealistisk för många. Förutsatt att du inte har tillgång till kapitalstarka föräldrar. Eget boende riskerar därför nu i större utsträckning än på länge, att bli till en ”klassfråga”.

Så länge kunskap och arbete finns i storstadsregionerna måste det också vara möjligt att skaffa sig ett boende här. För en människa i karriären är det inte alltid praktiskt möjligt att satsa på ett boende utanför storstadsregionen. Vi måste ha ett samhälle där framtidstro och hårt arbete måste löna sig och där ett eget hus inte är en orealistisk dröm. 

- Per Jörgensen VD, reg fastighetsmäklare Bolaget Fastighetsförmedling