Tobias Bradford & Ferdinand Evaldsson, Maria Bonnier Dahlins Stiftelses stipendiater 2021 / Artists’ Film International: Care, Victoria Verseau

Tobias Bradford & Ferdinand Evaldsson
Maria Bonnier Dahlins Stiftelses stipendiater 2021
8 dec-16 jan 2022

Artists’ Film International, Care
Victoria Verseau
8 dec-16 jan 2022

Pressvisning måndag den 6 december kl. 09.30. Dörrarna öppnas och frukost serveras från kl. 09.00. Curator Caroline Elgh Klingborg presenterar stipendiatutställningen tillsammans med årets stipendiater Tobias Bradford och Ferdinand Edvaldsson. Senior curator Yuvinka Medina presenterar Artists' Film International 2021 tillsammans med den medverkande konstnären Victoria Verseau. Osa till Kajsa.ponten@bonnierskonsthall.se senast fredag den 3 december.

Varje år delar Maria Bonnier Dahlins stiftelse ut stipendier till unga svenska konstnärer för att stödja deras arbete. Stipendiater år 2021 är Tobias Bradford (f. 1993) och Ferdinand Evaldsson (f. 1988). Utställningen på Bonniers Konsthall innebär en möjlighet för stipendiaterna att presentera sina arbeten i större skala samtidigt som nya och oväntade dialoger mellan konstnärskapen uppstår. I samband med stipendiatutställningen öppnar även utställningen Artists’ Film International: Care. Artists’ Film International är ett nätverk av konstinstitutioner från olika delar av världen. Varje institution väljer utifrån ett gemensamt tema ett filmverk av en konstnär som befinner sig i ett relativt tidigt skede av sitt konstnärskap. Till årets upplaga av filmprogrammet har Bonniers Konsthall bjudit in Victoria Verseau (f. 1988) att medverka med sitt verk Approaching a Ghost (2021). Med dessa två parallellt visade utställningar fylls konsthallen med den unga och nya konsten.

Maria Bonnier Dahlins Stiftelses stipendiater 2021
Tobias Bradford och Ferdinand Evaldsson delar intresset för psykologi, minnen och rädslor som de bearbetar i olika hantverksmässiga tekniker. I sina ateljéer utför konstnärerna ett tidskrävande arbete där motiv karvas, gjuts och målas fram i material som trä, gelatin och papier-maché. De fysiska och taktila processerna där handen möter materialet i ateljén förflyttas till utställningsrummet, där Bradfords rörliga skulpturala installationer förenas med Evaldssons pigmenterade träpaneler. Utställningen är uppbyggd som en visuell och ljudmässig helhet där de båda konstnärskapen framträder i friktionen mellan olika sinnestillstånd.

Tobias Bradford (f. 1993) lånar koncept från dockteater, illusionism och robotik. Genom rörliga och ljudande skulpturer utforskar han förhållandet mellan kroppen och maskinen, där människans begär kontra den teknologiska utvecklingen är ett genomgående tema. Verken är ofta självporträtt i form av kroppsdelar och musikinstrument som mekaniserats. I repetitiva rörelsemönster förkroppsligar skulpturerna minnen från barndomen, men också olika besattheter och tvångstankar. De förhållandevis meningslösa handlingar som skulpturerna utför (som darrningar eller knackningar) framstår som en lågmäld revolt mot samhällets evinnerliga prestations- och produktivitetshets. Konstnärens intresse för andevärldar och telepati gör sig påmint i verk som Restless (2019), ett självgående bord som vandrar i väg när det uppfattar mänsklig närvaro. Här kan de trådlösa signalerna liknas vid en form av utomvärldslig kommunikation.

Mekaniken i Tobias Bradfords skulpturer är alltid öppet redovisad och medvetet gjord som enkla hemmabyggen. På så sätt gestaltar han både kroppens och teknikens skörhet; som en cyborg eller människa-maskinvarelse mitt emellan domedagsprofetior och utopiska framtidsvisioner. Ett centralt verk i utställningen är Stage Fright (2021), en iscensättning av en konsert där det omaka bandet består av en nervös dragspelare, en arytmisk självspelande trumma, en keybordist som gömmer sig bakom en kitschig ridå - allihop förda av en sjungande and som glömt bort texten. Detta överskridande mellan ljud och bild, människa och maskin, komik och allvar är kännetecknande för Bradfords arbeten där mellanrummen leder fram till en serie överraskande möten.

Ferdinand Evaldsson (f. 1988) har en bakgrund som ikonmålare. Som 16-åring började han sin lärlingsbana och studerade den ortodoxa bysantinska stilen. Studierna ledde vidare till Kairo där han mitt under revolutionen 2011 fördjupade sig i den koptiska stilen, en tradition som återupptäcktes i mitten av 1900-talet efter att ha varit utdöd sedan 1500-talet. Demonstrationer och undantagstillstånd i Kairo varvades med stillsamma besök i några av världens äldsta kloster. Upplevelserna i klostren i Sinai med starka färger och små nischer där ljuset sipprar in, omringade av den dova sandfärgen, är något Evaldsson ständigt återvänder till i sin konst.

Ferdinand Evaldssons bildvärldar är kopplade till en personlig minnesförlust och kan förstås som monument över kampen att få kontroll över något som gått förlorat. Samtidigt som konstnären färdas genom sitt eget personliga minne förenar han det med det kollektiva minnet i förhållande till ikonmåleriet som hantverkstradition, där han fräser och hugger fram symboler och motiv i träpaneler. I utställningsrummet är ett storskaligt verk med titeln Fight Flight Freeze II (2020) nedpendlat från taket i tjocka mässingsfärgade kedjor och ger hans annars vägghängda arbeten en ny dimension. Titeln Fight Flight Freeze hänvisar till den term som myntades av den amerikanske fysiologen Walter Bradford Cannon för att beskriva den psykologiska reaktionen på upplevd fara. I det intilliggande galleriet visas ytterligare två storskaliga reliefer som är del i samma serie, varav en är klädd i mässingsplåt. Mässingen liksom den med saliv polerade pigmenterade ytan påminner båda om det stenliknande uttrycket hos ikonmåleriet.

Både Ferdinand Evaldsson och Tobias Bradford sysslar med en minneskonst där materialen är i ständig rörelse. Träet, gelatinet och färgpigmenten i Evaldssons målningar expanderar och sväller med tiden. Bradfords rörliga skulpturer låter och interagerar med besökarna i utställningsrummet. Tillsammans porträtterar verken personliga och kollektiva känslor (som skräck, längtan, kärlek och förundran) där själva hantverket blir ett sätt att greppa det egentligen ogripbara.


Artists’ Film international: Care
Victoria Verseau
2021 års tema för Artists’ Film International är care och de utvalda filmerna reflekterar kring vår tids syn på omsorg och vård. Tillsammans behandlar de allt från ett kroppsligt, mentalt och spirituellt vårdande till frågor om helande, trauma och solidaritet. Temat valdes i slutet av 2020 och är på många sätt en reaktion på den tid som rådde då, i och med pandemins nedstängningar, en pågående klimatkris och Black Lives Matter-rörelsens tillväxt. I år visar Bonniers Konsthall för första gången alla filmer i en samlad utställning där Victoria Verseaus verk Approaching a Ghost (2021) presenteras som en större rumslig installation.

Victoria Verseaus konstnärskap är inriktat på undersökande av kropp, identitet och sociala strukturer. I hennes verk finns också beröringspunkter till filosofi och andlighet. Verken tar ofta avstamp i personliga erfarenheter av att vara trans och ny kvinna. Utifrån sin egen berättelse undersöker hon större existentiella frågor; vilka vi är, hur vi existerar och vilka vi vill vara. Approaching a Ghost är Verseaus försök att närma sig och vårda minnet av sin bortgångna vän Meril. Konstnären och Meril träffades i samband med att de skulle genomgå en könskonfirmerande operation i Thailand. Under en period präglad av oro inför en oviss framtid fann de ett viktigt stöd i varandra.

– Tre år efter operationen valde Meril att avsluta sitt liv och min värld föll samman. Hon var min enda transkompis och jag speglade mig i henne. Att arbeta konstnärligt med det vi gått igenom blev ett sätt att bearbeta det som hänt och ett sätt att förhålla mig till livet och dess mening. Jag vill synliggöra vår historia och alla de av oss transpersoner som inte hade styrka att, eller inte fick, fortsätta leva. 
Victoria Verseau

Filmen projiceras på en latexgjutning som delar upp rummet i två delar och koreograferar besökarens rörelsemönster. I verket skildras folktomma platser som det nu nedgångna sjukhuset där konstnären och Meril opererades, det tysta hotellet de bodde på under konvalescensen och den vidsträckta sumpmarken i stadens utkant. En viskande röst berättar om platserna och vännerna, avlägsna minnen som kommer tillbaka likt spöken. Filmen samspelar med ett antal skulpturala objekt i rummet såsom argonskulpturer (neon), avgjutningar av dilateringsstavar, metallspån av förbrukade hormontablettskartor – alla objekt som på olika sätt refererar till övergången från pojke till kvinna. Approaching a Ghost vill skildra en plats bortom tiden, en upphävd rumslighet som svävar mellan liv och död.

Victoria Verseau (f. 1988) har en bred praktik som innefattar rörlig bild, skulptur, storskaliga installationer och performance. Hon bor och arbetar i Stockholm där hon tog en masterexamen vid Kungl. Konsthögskolan 2020.

För mer information, bilder eller för att boka in en intervju med konstnärerna, kontakta:
Kajsa Pontén, 076-228 06 82

Bilder:
1. Tobias Bradford, Stage Fright, 2021. Installationsvy från Huxley-Parlour Gallery, London
2. Ferdinand Evaldsson, Startle Response, 2019. 50x60 cm.
3. Victoria Verseau, Approaching a Ghost, 2021. Stillbild från film. Produktionsbolag HERFilm