​Idéburen sektor behöver modiga politiker – nu!

Låt mig berätta en liten Norge-historia.

Nyligen var jag med en grupp nära medarbetare i Oslo. Vi hälsade på hos våra kollegor i Diakonhjemmet, som liksom Bräcke diakoni erbjuder kvalificerad vård och omsorg med engagemanget för medmänniskan som drivkraft. Diakonhjemmet driver ett av Oslos sjukhus, dessutom en stor högskola och ett antal mindre omsorgsverksamheter.

Vi hälsade på i Norge, eftersom Diakonhjemmet är mitt i en spännande utvecklingsfas som vi ville inspireras och lära av. Nyligen har de fått ett utökat uppdrag på sjukhuset, där de tack vare sina goda resultat fått ett större ansvar för akutsjukvård och psykiatri. Och på deras egen mark i centrala stan, är det snart byggstart för ett nytt äldreboende som kallas Omsorg Plus (likt det som ibland kallas ”mellanboende” i den svenska debatten).

Norge är i välfärdsstrukturen ganska likt Sverige, och i alla dessa exempel har Diakonhjemmet förstås avtal med den offentliga sektorn som motpart. Ofta är dessa krävande och ekonomiskt tuffa – men INGET är upphandlat utifrån ”lägsta pris”, och inte heller på kortare löptid än sex år.

I stället har man fokuserat på den idéburna sektorns speciella karaktär, och värnat de mervärden man tycker den tillför Oslo och det norska samhället. Norge må formellt stå utanför EU, men i konkurrenshänseende är de ändå bundna till samma sorts upphandlingsregler som Sverige och de andra EU-medlemmarna. Men man har helt enkelt valt en annan tolkning av samma lagar.

Jag tror de här exemplen har mycket att lära oss i Sverige. 

Vill vi på riktigt ha en livskraftig idéburen sektor inom vård och omsorg i Sverige behöver vi modiga politiker – nu! Som vågar öppna upp för olika alternativa utförare. Som är villiga att pröva nya former av förberedande dialog innan upphandlingarna, och väga in bredare definitioner av kvalitet och sociala hänsyn. Som är nyfikna på att diskutera fram Idéburna Offentliga Partnerskap (IOP). Sådana politiker kommer aktivt påverka hur välfärden i Sverige ser ut om 15-20 år.

Men – ska inte en Norge-historia vara kul och självgod…? Kanske det, men jag tycker faktiskt att berättelsen om Diakonhjemmet är en god historia. 

Och i det här fallet hoppas jag bara att det inte är storleken på vår egen idéburna sektor man skrattar åt om 20 år…  

/Martin Ärnlöv
Direktor/vd
Bräcke diakoni

www.brackediakoni.se/blogg