Maskroskraft

Treåringen har just lärt sig namnet “maskros” och är överlycklig över det faktum att det nu på våren finns massor med tillfällen att peka ut de gula blommorna som lyser upp både diken, gräsmattor och ibland hela ängar med sina solbollar.

Ibland har han också hittat en maskros som trotsat asfalten och med kraft lyckats ta sig upp och blomma även där man inte trodde något skulle kunna växa. Man talar ibland om ”maskrosbarn” och brukar då avse barn som trots svåra omständigheter ändå blommar om de bara ges en liten gnutta möjlighet.

I en alltmer kapital- och marknadsdriven värld, kan jag ibland se oss i den idéburna sektorn som en maskros som med kraft visar sin skönhet och vågar slå rot också där blommor normalt inte växer. Hela Bräcke diakonis 94-åriga historia vittnar om detta, från starten med att ge stöd till de allra fattigaste, att se de gömda multifunktionsnedsatta barnen och ge tröst till de döende.

När jag nu återvänder till arbetet, efter några månaders frånvaro på grund av föräldraledighet, är det med glädje jag upptäcker de nya maskrosor som slagit rot och börjat blomma.

Cecilia berättar om Anders, 9-åringen med en autismdiagnos, som haft stora problem med toalettbesöken. Men Via arbetet med ”personcentrerad dokumentation och uppföljning” (PDU) så har han kunnat förmedla sin dröm att bli musiklärare och själv kunnat se att ett steg på vägen mot det målet är att kunna vara torr och klara toalettbesöken. Driven av en ny inre motivation är toalettbesöken numera inget problem alls för Anders.

Lena berättar om Conny som, från att ha varit den alla undvek på grund av bristande hygien och ilska mot omgivningen, nu själv är den som stöttar sin åldrande mamma. Ett tidigare skattat ”totalt problem” skattas nu som en ”total resurs”

Annika, Beatrice och Ann-Louise återger hur den nya vårdkedjan i Alingsås ger möjlighet att hindra människor som drabbats av demenssjukdom att falla mellan kommunens och primärvårdens stolar.

Lily, Helena och andra samtalsledare berättar om viktiga samtal kring värdegrunden och visar hur ord som värdigt liv och välbefinnande kan omsättas praktiskt i mötet med en annan människa.

Och ja, Dagens samhälle skriver om att arbetet med det mobila asylteamet tagits in i finrummet och visats upp under de glittrande kristallkronorna i Berns salonger.

Att höra alla berättelser om hur utsatta människor blir synliggjorda och ges möjlighet att själva växa fyller mig med hopp om att maskroskraften är långt ifrån slut!

/Louise Gehandler
Verksamhetsutvecklare Äldreomsorg & Hospice