​Ni inspirerar mig!

När jag tänker tillbaka på månaden i jakt efter något att blogga om så slås jag av hur flera utav mötena jag varit på olika sätt handlat om samma fråga; Hur kan vi inspirera flera?

Jag tror det är en fråga som hela tiden måste pulsera fram genom den organisationskropp vars hjärta är; ett medmänskligare samhälle. Medmänsklighet förutsätter engagemang och inspiration, att människor känner att just hen är viktig och att vi alla har makten att göra skillnad för en annan människa. En vattendroppe tycks kanske oansenlig vid första anblicken men när den ansluter sig till andra vattendroppar skapas det vatten som är livsavgörande för vår existens. Här kommer ett litet axplock av alla de vattendroppar jag fått under månaden som gått.

Jag måste få börja med ett av mitt arbetsårs stora höjdpunkter; äldreomsorgens pedagogdygn, som i år hölls i Linköping. Redan när vi möts stiger min inspiration och när gruppen plockat upp min inledande presentationsfråga om höjdpunkter från 2015 är det bara att njuta medan exemplen haglar… medarbetardagarna, semesterresan för de äldre, namnbytet från Vingslaget till Bräcke diakoni, värdeforum/förbättringskraft/innovera och andra stora satsningar nämns ett flertal gånger men det som tar tag i mitt hjärta mest är ändå de tillsynes små exemplen som när Margareta berättar om handen på axeln eller när Suzanne beskriver vad som händer i mötet mellan en äldre person och den gamla skrivmaskinen som ställts ut för väcka minnen. Hur den som förlorat sin förmåga att uttrycka sig minns pappret, tangenterna och plötsligt trycks tangenterna mot pappret och kroppen minns…

Ett annat inspirerande möte var det med forskaren Petri Kajonius som tittat närmare på vad som skapar ”upplevelse av nöjdhet” hos de äldre som får insatser av svensk äldreomsorg. Hans sammanfattning av sitt resultat är knivskarpt, organisationens övergripande kännetecken har nästan ingen betydelse för den äldres upplevelse av nöjdhet. Han sågar sönder resultatet av övergripande utvärderingar på nationell nivå och säger att det inte finns några samband mellan vilka kostnader som läggs på äldreomsorgen och den äldres upplevelse av nöjdhet (inom rimliga ramar). MEN, säger han, även om vi inte kan göra skillnad på organisationsnivå, så kan vi göra en gigantisk skillnad på individnivå. Petri säger att vi i Sverige gärna organiserar sönder saker och glömmer mötet.

Återigen påminns jag om att det är i leenden, beröringen och närvaron som världen förändras. Det är som när jag häromdagen inte sett Ulrika på flera månader, plötsligt skymtar hennes ryggtavla, ropar hennes namn och hon stannar upp, vänder sig om och ser mig som mötet börjar. I detta fall med leenden från båda, följt av en beröringens omfamning och sen närvaron när vi båda berättar om våra respektive arbetsuppgifter. Trots att vi numera arbetar i två olika områden finns det personliga mötet där direkt och jag känner hur inspirationen för att skapa värde för dem vi finns till för flödar mellan oss.

När jag tittar i min kalender ser jag att våren är full av föreläsningar/presentationer; Arena Första Lång, Vitalis (E-hälsokonferens), Elmia (äldredagar), demensdagarna och internutbildningar. 

Har jag något att ge, undrar jag… 

Ja det har jag, tack vara er alla fantastiska människor som jag har förmånen att jobba för och tillsammans med, ni inspirerar mig!

/Louise Gehandler
Verksamhetsutvecklare
Bräcke diakoni

PS. 24/3 debuterar jag som gästförfattare till en ny bok från Gothia fortbildning med rubriken "Social dokumentation i handläggning och genomförande med värdegrund och ICF". Kapitlet är fullt med exempel på de möten som är anledningen till att jag älskar mitt arbete!