Pengar är inte rätt drivkraft

Famna och Forum för Healthpolicy arrangerade förra veckan ett seminarium om drivkrafter i vård och omsorg. Monica Andersson Bäck, forskare på Göteborgs universitet, presenterade forskningsläget inom området. Trots att frågorna är komplexa kan vi idag ganska säkert säga att ekonomiska incitament på individnivå skapar kortsiktiga beteendeförändringar som på längre sikt inte är hållbara och som dessutom kan minska motivationen. Detta är inte några nya rön utan är känt sedan 1950-talet. Och trots det använder man ekonomiska incitament när man styr vården och omsorgen.

För några år sedan hade jag ett samtal med Johan Calltorp som tidigare bl.a. var vetenskaplig ledare för Forum för Health Policy och som hade initierat projektet. Vi diskuterade ekonomiska incitament i vården och jag försökte argumentera för en idéburen affärslogik byggd på tydliga idéer som inte använder ekonomiska belöningar. Istället använder man människors inneboende motivation att hjälpa andra människor som är i behov av vård, stöd eller omsorg. Jag beskrev hur idéburna organisationer försöker skapa utrymme för engagemang och hur man med mod och handlingskraft har skapat nya tjänster utifrån förståelsen för identifierade behov.

Johan höll med mig och berättade om läkarkollegor som hade nya idéer att bedriva hälso- och sjukvård som både var billigare och bättre och som inte fick utrymme att göra det inom det befintliga landstingsdrivna systemet. De startade egna verksamheter och skapade genom detta friheten att utveckla sina idéer för en bättre och effektivare vård. Verksamheten växte och efter en tid sålde de drivna läkarna sin verksamhet till företag som har till huvudsyfte att maximera den ekonomiska vinsten åt sina ägare. De en gång så centrala drivkrafterna ersätts idag med bl.a. ekonomiska incitamentsprogram vilket inte skapar bra förutsättningar för långsiktig utveckling och hög motivation hos medarbetare enligt dagens kunskapsläge.

Vi idéburna aktörer har stannat där de drivna läkarna i Johans exempel startade sin nya verksamhet. Vi har sedan inte sålt våra verksamheter till investerare utan utvecklat dem och samtidigt har vi hela tiden hållit fast vid vår grundläggande värdering att fokusera på människors behov. Eftersom behoven hela tiden ändras, behöver vi hela tiden anpassa våra insatser. Vi måste oavbrutet vara innovativa.

Detta har vi gjort i över 90 år, i helt olika system och med helt olika förutsättningar. I början av 1900-talet var det diakonissornas arbete för de fattiga, på 60-talet de första verksamheterna för barn med CP-skador, på 90-talet var det Sveriges första hospice och idag stöttar vi EU-migranter och ensamkommande barn i innovativa partnerskap med kommuner, landsting och andra idéburna aktörer. Och med detta kommer vi att fortsätta även när riskkapitalet sedan länge har lämnat svensk vård och omsorg eftersom det har blivit för osäkert att tjäna pengar.

/Thomas Schneider
Kvalitetschef, Bräcke diakoni