​Sådana möten önskar jag er alla

En underlig Facebookförfrågan dök upp igår. Ett namn som lät bekant på något vis, men som låg djupt ner i minnet. 

Han var lärare på en utbildning jag gick när jag var 19 år, kommunikation och media. Tydligen mindes han mig väl som "den mysiga Anna". Jo jag tackar. Det var ju ändå 29 (!) år sen vi sågs. Och vi var 30 i klassen. Så nu tänker jag på alla människor vi möter genom livet, hur vi påverkas av varandra. Hur vissa gör avtryck i oss, hur vi bär dem med oss.

Jag begravde en kvinna häromveckan. En undersköterska från hennes boende var där. Och som hon grät! Dålig på att sätta gränser? Inte så säkert. Hon går säkert inte på alla begravningar och gråter säkert inte över alla gamla som dör. Då skulle hon inte orka. Men någon gång dyker en människa upp som rör oss djupt inne. Som gör att vi glömmer att jag är personal och du är boende. Vi är två människor som möts, och vi delar en stund på jorden. Och då vore det väl skam om vi inte tillät oss att gråta.

Vi hade en idékläckardag på Treklöverhemmet i förra veckan. En workshop dit gamla gäster var inbjudna. Och i matsalen möttes de, han och hon som en gång i tiden gick i samma klass på Bräcke Östergårdsskolan. Att det var ett kärt möte är att säga för lite. Det var ett välsignat möte. Ett möte som utstrålade en sådan glädje att det skvätte på oss som stod bredvid.

Alla dessa människor som råkar befinna sig på jorden samtidigt som oss. Alla som gör oss glada. Vad vore våra liv utan dessa möten på arbetet, på sykursen, på fotbollsträningen. Att skratta tillsammans åt ett skämt och få en kram när man behöver, att byta några ord med grannen över staketet. Allt vi kan betyda för varandra. Det är gott. Det är välsignat. Det ger mening åt våra liv.

Det är stilla veckan, veckan före påsk, och vad vore jag för en präst om jag inte önskade er alla en fin påskhögtid. Helgen som handlar om livet som tar sig nya vägar när vi trodde att allt var över. Som handlar om vänner som inte orkar stå kvar, men allra mest om vänner som vänder tillbaka. Om människor som förvandlas av ett möte. Ingen av oss är Jesus – men också vi kan vara vänner som vänder tillbaka. Också vi kan förvandlas av ett möte som rör vid oss djupt inne. Sådana möten önskar jag er alla.

/Anna Österberg
Präst, Bräcke diakoni

www.brackediakoni.se/blogg