Samtal – och verkstad!

Göteborg fylldes nyss under tre dagar av tusentals hälsovårdsarbetare. Drygt 3300 personer, för att vara mer exakt, som kom från 65 länder för att diskutera och lära av varandra hur man får en bättre, säkrare och mer ändamålsenlig hälsovård. Det handlade om en stor internationell mässa, som i år var lokaliserad till Sverige och Göteborg. Spännande möten mellan dedikerade människor, med inspirerande projekt och metoder som presenterades. Bräcke diakoni fanns på plats, både på scenen och med egen monter.

Någon vecka senare, och en helt annan miljö. Ett lugnt konferensrum i Jonsereds Herrgård, där Göteborgs Universitet regelbundet ordnar intressanta seminarier för en liten grupp inbjudna. Ämnet är ”Tilliten i det svenska samhället” – vad som händer med förtroende och förväntningar när välfärdssystemet ställs inför svåra utmaningar. Insiktsfulla akademiker visade på fakta och utvecklingstendenser. Liknande analyser gjordes av demokratiutredaren Olle Wästberg på plats i vår nya mötesplats Arena: Första Lång. Vi måste hitta nya sätt att jobba med det demokratiska engagemanget, så att medborgarskapet inte bara representeras och formuleras av en liten samhällselit.

I alla dessa sammanhang med goda och inspirerande samtal nämns ”civilsamhället” allt oftare. Jag tror det beror på att vår sorts organisationer inte bara deltar i diskussioner, utan också är bra på att omsätta samtalet i praktiskt arbete – det vi lite gammaldags kallar ”verkstad”. Vi gör det inte planlöst eller utan eftertanke. Snarare är det med ett lite otåligt driv att saker behöver påbörjas NU och sedan arbetas med ett bra tag framöver och involvera många människor. Fler och fler inser att det är väsentliga dimensioner av ett gott samhälle. Därav alla samtalsreferenser.

När jag tar in vad som sägs i de olika mötena, så tänker jag på vad som samtidigt sker ute i Bräcke diakonis verksamheter. Hur medarbetarna i Skara kämpar med att lösa stadens primärvård när VG-regionen lägger sig platt. Hur integreringen mellan barnen i specialförskolan Stegen och den ”vanliga” nystartade förskolan Spåret utvecklas vecka för vecka. Hur kreativt och metodiskt vi jobbar för att stärka fokus på det ”jag kan” bland våra demenssjuka. Hur vi snart startar vårt fjärde nya hem för ensamkommande och bygger ut vårt mobila asylhälsoteam. Då får jag en klump i halsen och torkar bort någonting i ögonvrån. Fånigt kanske, men en ödmjuk insikt i vad engagerad och kompetent medmänsklighet förmår fyller mig med tillit. Jag tar med mig den känslan i hjärtat.

/Martin Ärnlöv
Direktor, Bräcke diakoni

www.brackediakoni.se/blogg