Yoga och raka rör

Semestrarna lider mot sitt slut, och vi är många som i dagarna kommit tillbaka till jobbet efter några veckors ledighet. Jag tillhör dem som under semestern ofta får inspiration att ta tag i något nytt. I år har jag bestämt mig för att börja med yoga. Inte så dramatiskt kanske - men min manskropp är över 50 år, stel och osmidig. Dessutom är det viktigt med balans, både den rent fysiska och den inre mentala. Jag har då god förhoppning att yoga kan göra mig både mer böjlig och balanserad.

Första passet med Friskis-instruktören Karin visade dock att all vår början bliver svår… Att vara en av få män bland många kvinnor är jag van vid från jobbet, men rörelsemönstren som krävs för yoga-positionerna var något helt nytt. Utgångsläget i ”Krigare 2” gick an, men att hitta in i ”Liggande duva” var värre. Att samtidigt fokusera på andningen var oerhört stressande, och jag befann mig långt från både yttre och inre balans. Mer övning kommer krävas!

Semestern har också gett lite perspektiv på hur vi arbetar inom idéburen vård och omsorg. Där tänker jag att vi faktiskt är smidiga och böjliga så det räcker och blir över. Vi är oerhört följsamma kring dem vi jobbar för - vilket är bra! Men vi anpassar oss också hela tiden efter förändrade samhälleliga förutsättningar för våra verksamheter – också där det kanske inte alltid gynnar oss i längden. Så här efter sommaren tänker jag att vi nog ska försöka köra med lite mer raka rör i den dimensionen. Och lite mindre yoga…