Sylvie stämmer staten för att göra rättegångar i förvaltningsdomstol mer rättvisa

Tidigare i år beslutade Högsta förvaltningsdomstolen att Sylvie inte kunde få ersättning för de rättegångskostnader hon haft för att få rätt mot Skatteverket i ett förvaltningsmål, trots att en sådan rätt kan följa av grundlagens bestämmelse om rättvis rättegång (HFD 2022 ref. 10). I stället hänvisades hon till att begära skadestånd för sina kostnader i ett nytt förfarande mot staten. Högsta förvaltningsdomstolen avvek därmed från den tolkning av grundlagens bestämmelse om rättvis rättegång som Högsta domstolen har gjort sedan 2015. Med hjälp av Centrum för rättvisa stämmer Sylvie nu staten i tingsrätt för att få sina rättegångskostnader ersatta och för att få klarhet i hur sådana anspråk ska hanteras framöver.

– Jag hade inte kunnat få rätt mot Skatteverket utan hjälp av ett juridiskt ombud. För mig framstår det som en självklarhet att jag inte ska behöva stå kostnaden för att en myndighet fattade ett felaktigt beslut, säger Sylvie.

Efter att ha vunnit i Högsta förvaltningsdomstolen i en process mot Skatteverket rörande ett namnbyte begärde Sylvie ersättning för de rättegångskostnader hon haft för att kunna tillvarata sin rätt. Högsta förvaltningsdomstolen beslutade därefter att den i dess helhet (plenum) skulle pröva om en enskild kan ha rätt till ersättning för sina rättegångskostnader i förvaltningsmål.

Huvudregeln i förvaltningsmål har sedan länge varit att enskilda som överklagar myndighetsbeslut till domstol får göra detta på egen bekostnad, även i fall där myndigheten haft fel. Men på senare tid har såväl Högsta domstolen som Europadomstolen bedömt att en sådan ordning kan vara oförenlig med rätten till en rättvis rättegång som finns både i grundlagen och i Europakonventionen (se t.ex. rättsfallet ”RF och rättegångskostnaderna” NJA 2015 s. 374).

I sitt beslut från den 4 mars 2022 konstaterade Högsta förvaltningsdomstolen att det kan uppkomma situationer där det inte är förenligt med rätten till en rättvis rättegång att den enskilde inte kan få ersättning för sina rättegångskostnader i förvaltningsdomstol. Den frågan kunde dock enligt Högsta förvaltningsdomstolen inte prövas inom ramen för själva förvaltningsmålet. Domstolen avvisade därför Sylvies yrkande om ersättning och hänvisade henne till att i stället inleda en ny process för att begära skadestånd av staten i allmän domstol.

Sex justitieråd var skiljaktiga och tog kraftigt avstånd från majoritetens bedömning att det skulle vara förenligt med rätten till en rättvis rättegång att tvinga enskilda att föra dubbla processer för att få ersättning för sina kostnader. Sammantaget ansåg de skiljaktiga ledamöterna att majoritetens bedömning för hur ersättningsanspråk i förvaltningsmål ska hanteras paradoxalt nog kan stå i strid med rätten till en rättvis rättegång.

Med Centrum för rättvisas hjälp har Sylvie nu stämt staten i Stockholms tingsrätt. Hon driver målet för att få sina rättegångskostnader ersatta och för att få klarhet i hur sådana anspråk ska hanteras framöver. Målet kan därför få stor betydelse för andra enskilda som haft rättegångskostnader i förvaltningsmål.

– Vår uppfattning är att Högsta förvaltningsdomstolens beslut att avvisa Sylvies yrkande om ersättning för sina rättegångskostnader var fel. Det är inte rimligt att kräva att enskilda ska driva dubbla processer för att tillvarata sina grundlagsskyddade rättigheter. Vi hoppas att den här processen ska bidra till att det blir enklare att få ersättning för rättegångskostnader i förvaltningsmål fram till dess att den här otillfredsställande ordningen ändras, säger Fredrik Bergman, chef för Centrum för rättvisa, som tillsammans med juristerna Erik Scherstén, Erica Wide och Ludvig Öhrling företräder Sylvie.