Del 11. Cinnamon firar 10 år. Läs grundaren Ninni Jonssons blogg varje vecka

Att komma som okänd och förhållandevis ung kvinna (strax innan 40 år när jag började) till den mansdominerande skovärlden i Spanien och göra sin röst hörd har inte alltid varit lätt. Jag har en spansk, kvinnlig, agent till min hjälp och hon är även min tolk där. Jag har inte läst spanska men efter alla dessa år förstår jag diskussionerna som handlar om skor och kan svara (på engelska) direkt utan översättning på dessa frågeställningar.
Jag förstår även en hel del annat när de för diskussioner sins emellan och tror att jag inte förstår. Jag låtsas att jag inte gör det heller när de tycker att jag borde vara hemma och ta hand om barnen istället. De äldre männen som driver skofabrikerna har aldrig hört talas om pappaledighet. De tror inte heller på mig när jag säger att min man är hemma medan jag jobbar för att ta hand om barnen.
-”Men då kommer väl din mamma eller hans mamma dit??”.
Jag är också lite udda i deras ögon som inte så gärna vill äta från samma tallrik som alla andra. Jag har gärna kortare lunch än två timmar för att komma igång med arbetet igen. Jag tycker också det kan bli lite sent med middag runt 22-23 tiden men jobbet går först och middagen serveras aldrig innan 20 ändå i Spanien. Fikapauser och kaffe finns inte på kartan i Spanien. En del leverantörer vet om svenskarnas ovana med kaffe och de får skicka ut någon anställd på stan för att köpa kaffe till svensken.
Oftast somnar jag med laptopen i knät på hotellrummet när jag ska sammanställa dagen och förbereda för nästa. Som tur är vaknar jag väldigt tidigt och hinner med det trots allt.
Jag tycker det är kul att ta bilder på sånt som finns i Spanien men aldrig skulle förekomma i Sverige: Varning för Tjurar, ett glas med vin kvar lämnat på en restaurang, ett citronträd på parkeringen med citroner som skrapar i lacken.