​​Ny lag om skydd för visselblåsare

Skyddet för visselblåsare (eng. whistleblowers) har under de senaste åren diskuterats både internationellt och i Sverige. Det finns ett betydande allmänintresse av att upptäcka och åtgärda missförhållanden i företag, organisationer och myndigheter. Arbetstagare anses vara särskilt skyddsvärda eftersom de ofta har större möjligheter att upptäcka allvarliga missförhållanden i en verksamhet. I Sverige har en fortlöpande diskussion förts huruvida visselblåsare åtnjuter ett tillräckligt rättsligt skydd. Regeringen fann nyligen att det rättsliga skyddet för visselblåsare måste förbättras, varpå den nya lagstiftningen trädde i kraft den 1 januari 2017.

Förstärkt skydd
Genom den nya lagstiftningen, Lag (2016:749) om särskilt skydd mot repressalier för arbetstagare som slår larm om allvarliga missförhållanden (”Visselblåsarlagen”), har Sverige fått sin första lag som särskilt reglerar skyddet för visselblåsare. Lagen bör ses som en del av ett större ramverk som föreskriver skydd för visselblåsare och är tillämplig i både den privata och den offentliga sektorn. Visselblåsarlagen stadgar inte någon rätt för arbetstagare och inhyrd personal att slå larm. Istället ger den skydd mot repressalier för dem som slår larm om allvarliga missförhållanden inom den verksamheten som de arbetar i. Lagen är tvingande, d.v.s. avtal som upphäver eller inskränker lagen är ogiltiga.Med termen allvarliga missförhållanden avses enligt lagen sådant utgör brott med fängelse i straffskalan eller därmed jämförliga missförhållanden som inte har fängelse i straffskalan. Missförhållandet måste objektivt kunna betraktas som allvarligt. Exempel på sådana jämförliga missförhållanden är:

• korruption;
• kränkningar av grundläggande fri- och rättigheter;
• bristande efterlevnad av gällande regler;
• oegentligheter som kan leda till säkerhetsrisker;
• hälsorisker; och
• skador och risker för skador på miljön.

Rapporteringsmekanismer
De allvarliga missförhållandena, som ligger till grund för att en arbetstagare väljer att slå larm, behöver inte ha inträffat vid tidpunkten som arbetstagaren slår larm för att lagen ska vara tillämplig. Det räcker med misstanke om att de skulle kunna inträffa.

Lagen redogör för tre olika sätt att slå larm. Huvudregeln är att arbetstagaren i första hand slår larm internt till arbetsgivaren eller en representant för denne, alternativt använder sig av de interna rutiner som är satta för att rapportera missförhållanden hos arbetsgivaren. Arbetstagaren kan också gå till sitt fackförbund för att slå larm. I båda fallen måste arbetstagaren kunna konkretisera sina misstankar om missförhållanden hos arbetsgivaren för att lagen ska kunna gälla.

En arbetstagare som slår larm offentligt åtnjuter skydd enligt lagen under förutsättning att:

• denne först slagit larm internt utan att arbetsgivaren vidtagit lämpliga åtgärder, alternativt
• denne hade rimlig orsak att slå larm offentligt.

När en visselblåsare väljer att slå larm offentligt måste denne ha fog för detta för att kunna ta del av skyddet som lagen ombesörjer. En arbetstagare som gör sig skyldig till brott i samband med att han eller hon slår larm faller inte under lagens skydd.

Lagen föreskriver en bevislättnadsregel vilket innebär att det är tillräckligt för en arbetstagare som visar anledning att anta att denne varit föremål för repressalier vilka faller under lagens tillämpningsområde. För ett sådant fall övergår bevisbördan på arbetsgivaren som måste bevisa att sådana repressalier inte har vidtagits.

Om en arbetsgivare vidtar repressalier i strid med visselblåsarlagen ska denne betala skadestånd för den förlust och för den kränkning som arbetstagaren åsamkas i och med detta.

Praktiska svårigheter
Lagen har som syfte att skydda arbetstagare som slår larm och skydda dem som gjort det. Trots detta kommer arbetstagare sannolikt finna det svårt att bedöma om de faller under lagens skydd då lagen inte fastställer någon konkret grund för dess tillämplighet. Detta kan i sin tur innebära stora risker för en arbetstagare som slår larm om det i efterhand visar sig att det inträffade inte utgjorde ett sådant allvarligt missförhållande enligt lagens mening. En arbetstagare kan då komma att stå utan skydd gentemot sin arbetsgivare.

En ytterligare svårighet med visselblåsarlagen är att det kan komma att finnas en risk i att lagen kommer i konflikt med bestämmelser som reglerar en arbetstagares lojalitet inom ramen för sin anställning.

Jörgen Larsson, jorgen.larsson@wistrand.se, +46 31 771 21 27, Malin Hurtig, malin.hurtig@wistrand.se