Röda dagar – vilka ska ha ledigt egentligen?

Arbetsmarknadens parter har länge navigerat ett komplext regelverk kring arbetstidens förläggning där kalenderns markeringar inte alltid korrelerar med verkligheten på verkstadsgolvet eller kontoret. Sverige har tretton lagstadgade helgdagar som infaller på specifika datum eller veckodagar enligt lagen om allmänna helgdagar. Ingen av dessa dagar garanterar med automatik en betald ledighet för den enskilde arbetstagaren utanför den semesterlagstiftning som reglerar årlig semester. Det är en juridisk distinktion som ofta glöms bort när scheman ska läggas och produktionsmål ska mötas.

Det råder en utbredd missuppfattning om att almanackans röda färg signalerar ett ovillkorligt stopp i maskineriet. För tjänstemän med kollektivavtal ser det ofta ut så i praktiken, där dagarna är inbakade i löneunderlaget som betald ledighet, men för hundratusentals andra är verkligheten en helt annan. När vi nu befinner oss i december 2025, ett år där julhelgen har fallit gynnsamt för många kontorsarbetare, blir klyftan tydlig. De som arbetar inom vård, handel, transport och den ständigt växande gig-ekonomin har inte samma automatiska rätt till vila när röda dagar dyker upp i kalendern. För dem regleras ersättning och ledighet uteslutande av kollektivavtalens finstilta paragrafer eller, i avsaknad av sådana, arbetsgivarens godtycke och behov.

Skillnaden i villkor

Detta skapar en tydlig segregation på den svenska arbetsmarknaden. Enligt rapporter från Medlingsinstitutet som analyserar lönebildningen täcks fortfarande en majoritet av svenska arbetstagare av kollektivavtal, men täckningsgraden har visat tecken på erosion inom vissa nya sektorer. Har man ett kollektivavtal ersätts arbete på helgdag oftast med kvalificerad övertidsersättning eller storhelgstillägg. Saknas avtalet gäller arbetstidslagen, som i grunden bara stipulerar veckovila men inte säger något om extra betalning för att man kör buss eller serverar bord på juldagen.

Detta system skapar en intressant ekonomisk dynamik. För arbetsgivare inom industrin blir varje röd dag en kalkylfråga om produktionsbortfall kontra lönekostnader, medan servicebranschen ofta ser dessa dagar som sina mest lukrativa perioder. Enligt branschdata från Svensk Handel är omsättningen under vissa helgdagar avgörande för sällanköpshandelns årsresultat. Personalen som bemannar butikerna får förvisso ofta OB-tillägg, men möjligheten att faktiskt vara ledig är minimal.

Halvdagar och klämdagar

Förvirringen ökar ytterligare när vi tittar på de dagar som inte är röda men som ändå behandlas som sådana i vissa sektorer. Midsommarafton, julafton och nyårsafton är inte allmänna helgdagar i lagens mening. De är likställda med lördagar eller söndagar beroende på avtal. Ändå är normen i stora delar av näringslivet att dessa dagar är arbetsfria. Här uppstår ofta friktion. Enligt uppgifter från fackförbundspressen uppstår årligen tvister kring just dessa dagar, särskilt när företag omorganiserar eller byter arbetsgivarorganisation.

Fenomenet med halvdagar – att man går hem vid lunch dag före röd dag – är en annan kvarleva som främst gynnar tjänstemannasektorn. Det är en osynlig löneförmån som sällan värderas i kronor men som utgör en betydande arbetstidsförkortning sett över ett år. För en undersköterska eller en processoperatör existerar inte begreppet. Vården stänger inte klockan tolv dagen före Trettondedag jul.

Kulturella förskjutningar och bytesrätt

Debatten har under de senaste åren, och särskilt under 2024 och 2025, alltmer kommit att handla om huruvida de kristna högtiderna ska vara normerande för ett sekulärt och mångkulturellt samhälle. Vissa multinationella företag har, enligt företagsinformation som delgivits i branschmedia, börjat experimentera med "flytande helgdagar". Modellen går ut på att den anställde kan byta bort exempelvis Kristi himmelsfärdsdag mot Eid al-fitr eller Jom kippur. Det är en administrativ utmaning för HR-avdelningar som måste hålla reda på individuella ledighetssaldon, men det speglar en modernare syn på vad ledighet egentligen syftar till – återhämtning och kulturellt firande, oavsett vilken kalender man följer.

Kritiker menar dock att detta undergräver den gemensamma rytmen i samhället. Om alla är lediga vid olika tillfällen försvinner den samordningseffekt som röda dagar ger, där familjer och vänner faktiskt kan mötas. Det är ett argument som ofta lyfts av arbetsgivarorganisationer som ser logistiska problem med en alltför fragmenterad arbetsstyrka.

Ekonomiska konsekvenser för företagen

Kostnaden för de röda dagarna varierar kraftigt beroende på år. 2025 har varit ett så kallat "arbetstagarår" där många helgdagar infallit på vardagar, vilket maximerar antalet lediga dagar och möjligheten till långledigt genom att ta ut enstaka semesterdagar på klämdagar. Konjunkturinstitutet har i sina analyser pekat på att år med många infallande vardagshelger marginellt sänker BNP-tillväxten på grund av färre arbetade timmar, men effekten på folkhälsan och sjuktalen kan vara den motsatta.

Nedan följer en översiktlig jämförelse av hur en röd dag (som infaller på en vardag) hanteras inom tre olika typavtal på den svenska arbetsmarknaden 2025:

Tabellen illustrerar den skevhet som finns inbyggd i systemet. Medan tjänstemannen får betalt för att inte vara på jobbet, får handelsanställda betalt för att vara där när andra är lediga, men vårdpersonalen ofta tvingas arbeta obekväma tider för en ersättning som historiskt sett varit en stridsfråga i avtalsrörelserna.

Det är värt att notera att den svenska modellen bygger på att parterna löser dessa frågor. Staten lägger sig sällan i detaljerna kring ersättningsnivåer. Men när gig-ekonomin växer och fler står utanför den traditionella partsmodellen, blir skyddet svagare. En cykelbud som levererar mat en regnig annandag påsk får sällan något extra risktillägg eller helgersättning. Enligt granskningar i ledande affärspress är algoritmerna som styr dessa plattformar blinda för kalenderns röda markeringar, de ser bara utbud och efterfrågan.

Diskussionen om arbetstidsförkortning, som återigen blivit aktuell i den politiska debatten under hösten 2025, korsar också spåret om de röda dagarna. Om vi går mot generellt kortare arbetstid, blir då behovet av dessa specifika, historiskt betingade andningshål mindre? Eller blir de ännu viktigare som kulturella markörer i en tid där arbetet flyter ut över dygnets alla timmar? Det finns ingen konsensus i frågan.

Vad som står klart är att systemet är långt ifrån rättvist om man med rättvisa menar lika villkor för alla. Det är ett lapptäcke av historiska kompromisser, branschpraxis och facklig styrka. Den som tror att en röd dag är en röd dag för alla har inte tittat närmare på hur Sverige faktiskt fungerar när kontoren släckt ner och sjukhuskulvertarna fortfarande lyser upp natten.