Systemfel i Calcio: När VAR blev en politisk krutdurk

Dimman ligger som ett vått täcke över Po-slätten den här veckan, men i de italienska tv-studiorna har temperaturen nått kokpunkten. Det vi bevittnar nu i december 2025 är inte bara den sedvanliga "polemican" om straffsparkar och millimeter-offside som hör söndagarna till. Det är en djupgående institutionell förtroendekris som hotar att slita isär ligan inifrån. Efter en helg där Antonio Contes ursinne återigen dominerat rubrikerna, står det klart att den italienska fotbollen befinner sig vid ett vägskäl. Conte, vars Napoli slåss i toppen, satte fingret på den ömma punkten när han ifrågasatte varför tekniken används så godtyckligt och varför protokollen tillåter domare att gömma sig bakom skärmarna snarare än att ta ansvar.

Orden ekar tungt eftersom de bekräftar vad supportrarna känt hela hösten: spelet avgörs inte längre enbart på gräset, utan i ett videorum i Lissone. Det tekniska hjälpmedlet som såldes in som den slutgiltiga lösningen på alla diskussioner har istället blivit bränsle på en brasa som redan brinner av konspirationsteorier. Samtidigt som ligan desperat försöker sälja in sitt varumärke globalt för att knappa in på Premier League, framstår den inhemska produkten som alltmer dysfunktionell och byråkratisk.

Den skeva tabellen

När man tittar på en aktuell poängställning i Serie A ser man en liga som skiktat sig på ett oroväckande sätt. Medan topplagen har ryckt ifrån, tack vare trupper byggda för stabilitet och bredd, har mellanskiktet kollapsat under ekonomisk press och sportslig ojämnhet. Men det är inte bara de sportsliga resultaten som oroar. Den juridiska osäkerheten kring flera klubbars ekonomi kastar en lång skugga över tabellen. Det finns en gnagande känsla av att ordningen vi ser idag kan komma att ritas om vid ett grönt bord innan säsongen är slut, precis som vi sett tidigare år.

Enligt rapporter från affärsmedia som granskat ligans finanser är klyftan mellan intäkter och utgifter ohållbar för majoriteten av klubbarna. De regler kring kapitalvinster, så kallade "plusvalenza", som skärptes efter de senaste årens skandaler har tvingat sportcheferna att vara kreativa på gränsen till det tillåtna. Resultatet är en marknad som bitvis fryst till is, där klubbar byter spelare med varandra till uppblåsta värden för att snygga till boksluten inför årsskiftet. Det är en farlig dans på slak lina som riskerar att sluta med poängavdrag när de federala granskarna väl sätter ner foten.

Kampen om TV-pengarna och "Melandri-lagen"

Bakom kulisserna pågår ett krig som är betydligt viktigare för framtiden än något enskilt domslut. Regeringens diskussioner om att reformera den så kallade "Melandri-lagen", som styr hur tv-rättigheter säljs och distribueras, har skapat oro i ligans styrelserum. Enligt uppgifter i italiensk branschpress handlar striden om möjligheten att förlänga avtalen med nuvarande rättighetsinnehavare på längre sikt kontra att öppna upp för riskkapitalbolag att köpa in sig i ligan för att få in snabba pengar.

Detta är inte en teknisk detalj; det är en fråga om överlevnad. Med Premier League som en ekonomisk supermakt som dammsuger marknaden på talang, måste Serie A hitta nya intäktsströmmar. Men när politiken lägger sig i affärerna skapas en osäkerhet som skrämmer bort seriösa investerare. Resultatet är att klubbarna tvingas sälja sina största profiler för att täcka driftskostnader. Ryktena om att flera nyckelspelare i Milan och Inter är på väg bort redan i januarifönstret för att balansera böckerna är ett direkt symtom på just detta.

Tabell: Serie A:s strukturella utmaningar vintern 2025

Contes korståg och domarstrejken

Det är i denna kontext man måste se Antonio Contes återkommande utspel. När han rasar mot att VAR-protokollet används som en sköld för att slippa ta ansvar, talar han för en hel tränarkår som känner sig bakbunden. Hans uttalande om att VAR antingen måste finnas där för att rätta till fel, eller inte finnas alls, resonerar djupt hos den italienska publiken. Att gömma sig bakom formuleringar om att ett misstag inte var "tillräckligt tydligt" håller inte längre när tekniken finns tillgänglig.

Domarkåren, pressad från alla håll, har svarat med att sluta sig inåt. Hotet om strejk har hängt i luften under delar av hösten, en drastisk åtgärd som skulle lamslå ligan mitt i det intensiva spelschemat. Det handlar om arbetsmiljö, men också om auktoritet. Ingen vill döma i en liga där varje visselsignal analyseras sönder i tre dagar i nationell tv och där hotbilden mot enskilda domare ökar lavinartat.

Ekonomisk baksmälla efter skattereformen

En annan faktor som sällan diskuteras tillräckligt ingående är effekterna av de slopade skattelättnaderna för utländska spelare, det som tidigare kallades "Decreto Crescita". Nu när effekterna slagit igenom med full kraft ser vi att italienska klubbar har svårt att konkurrera om lönerna. Enligt företagsinformation från italienska handelskammaren har bruttolönekostnaderna skenat för klubbarna när de försökt behålla samma nettolöner för sina stjärnor.

Detta har skapat en marknad i obalans. Klubbar som Roma och Lazio tvingas leta efter billigare alternativ i ligor som den belgiska eller nederländska, snarare än att plocka etablerade namn. Det urholkar kvaliteten på sikt och gör att Serie A riskerar att bli en utbildningsliga för de rikare klubbarna i norra Europa.

Serie A går in i vintervilan med fler frågor än svar. Är tabellen rättvis? Kommer ekonomin att hålla för en hel säsong utan att klubbar tvingas till panikförsäljningar? Och framför allt: Har fotbollen blivit så byråkratiserad och teknifierad att den tappat sin själ? Just nu pekar pilarna åt fel håll. Det är drama, ja. Men det är en tragedi snarare än en pjäs man vill betala biljett för. När dimman lättar i vår återstår att se om grunden som ligan står på fortfarande är hel, eller om sprickorna blivit permanenta.