Skinnmarknad som på 1600-talet

Idag var det dags för Växjös äldsta kulturyttring. Jägare från bygden samlades för att sälja skinnen från årets jaktsäsong. Precis som förr synades de och priset på de vackra, rödskimrande rävskinnen diskuterades. En och annan mård syntes också till.

Det fanns dock bara en uppköpare på plats medan säljarna och skinnen var många. Meningarna var delade bland de erfarna jägarna. Vart tog skinnen vägen sedan? Finns det någon svensk beredning, eller for de till Kina? I år låg priset på en dryg hundralapp per skinn. Det finns ingen arrangör utan alla kommer på utsatt tid av gammal hävd, liksom korvförsäljaren Frasse som varit med i 40 år. Lika mycket en social träffpunkt som försäljning.

– Vi borde ta vara på den här traditionen, menade Håkan Karlsson från Lilla Fjäll. Det här är ju ekologiska skinn till skillnad från de från Asien. De kommer från en naturlig avskjutning av räv som aldrig fått lida. Tänk om man kunde sköta beredning och tillverkning lokalt i Småland?

Skinnmarknaden är dokumenterad sedan 1600-talet och troligen fanns den tidigare. Namnet Växjö kommer från ”sjön där vägarna möts”. Här byggdes domkyrkan på 1100-talet och då kom den helige St Sigfrid för att kristna folket. Därav det riktiga namnet - Seffre messe marken på ren småländska.

Som traditionen bjuder drog sig sedan Håkan, Rune i Knappatorp och alla de andra mot anrika Broqvists konditori på andra sidan torget. Här skapades för övrigt den allra första napoleonbakelsen. Det bjöds vidlyftigt på kaffe och semla - skinnapengarna skulle ju gå åt. Förr blev det minkabrännvin och kanske fanns det en flaska under bordet även idag.