Interpellationsdebatt med Socialminister Jakob Forssmed

Förra fredagen, den 9:e februari, mötte jag vår socialminister Jakob Forssmed i en interpellationsdebatt i kammaren. Jag frågade ministern hur Sverige har för avsikt att agera sedan det står klart att WHO kommer att bryta mot den viktiga artikel 55 i de internationella hälsobestämmelserna. Av artikel 55 framgår tydligt att det förslag som förhandlas fram för att göra ändringar i de internationella hälsobestämmelserna måste kommuniceras till medlemsstaterna minst 4 månader innan omröstning vid mötet den 27:e maj 2024.

Eftersom tidsfristen på fyra månader nu har gått ut och inget färdigt förslag finns att ta ställning till vore en markering från Sverige om att bojkotta mötet i maj högst rimlig. I stället väljer Sverige en väg som förordas av bland annat den ryske hälsoministern, som sitter med i arbetsgruppen, dvs. man accepterar fortsatta förhandlingar i hemlighet ända fram till dess omröstning ska ske. Ministerns svar på min fråga är häpnadsväckande och mycket oroande för Sverige.

Vi närmar oss nu en situation där Sverige inte kommer att kunna agera efter eget huvud vid en pandemi. Så som det officiella förslaget ser ut idag kommer WHOs generaldirektör få befogenhet att bestämma när och var dessa nya regler ska användas, en generalsekreterare som utses genom en icke transparent och icke-demokratisk process.

Om dessa förslag godkänns vill jag fästa uppmärksamheten på utkastet till ny artikel 13a, där medlemsstaterna uppmanas att åta sig att följa WHOs rekommendationer och erkänna WHO, inte som en organisation under länders kontroll, utan snarare som samordningsmyndighet för internationella folkhälsoinsatser under internationella hot mot människors hälsa. Om ett hot föreligger eller ej bestämmer WHO som till övervägande del sponsras av vaccinindustrin.

Jakob Forssmed pratade om lärdomar och att delta i det internationella arbetet. Självklart är det bra att ta lärdom av covid-19 pandemin. Det var ju också därför som jag åkte till den omtalade konferensen i Stavanger dit olika professorer och advokater åkte för att diskutera just detta - lärdomar och hur vi undviker att göra samma fel igen. I debatten försökte jag klargöra för Forssmed att det inte finns några som helst skäl till att WHO:s rekommendationer ska vara legalt bindande eller att skrivningar om mänskliga rättigheter ska tas bort.

En viktig lärdom är att WHO gjorde det mesta fel och att Sverige klarade sig mycket bra eftersom vi i högre grand än andra länder tänkte själva och inte lyssnade på WHO. Det är detta kritiska förhållningssätt som Forssmed nu vill sätta stopp för. Dessutom vill han att vi i Sverige ska betala dyrt för att även fattigare länder i Afrika, som har klarat sig mycket bra genom pandemin och där överdödligheten nu är låg som en följd av att befolkningen inte har förgiftats med Covid-19 injektioner, ska få chans att förgifta sin befolkning. Varför satsar vi inte i stället våra resurser på att dela ut gratis detox? Det pågår en intensiv diskussion bland läkare och sakkunniga om hur man bäst eliminerar de skadliga spikproteinet från kroppen.

Sverige ska delta i det internationella arbetet säger Forssmed. Javisst men det betyder inte att vi måste förpliktiga oss till legalt bindande krav såsom beskrivs i det senaste officiella förslaget från arbetsgruppen IHR.

Det konstitutionella sättet att genomföra dessa långtgående förändringar av Sveriges författning och sedvänjor, som Jakob Forssmed lättvindigt viftar bort, har på ett ytterst förrädiskt sätt utformats som en modernisering av det internationella hälsoreglementet. Genom påståendet att det bara handlar om ändringar av IHR undviks kravet på att samtliga medlemsstater måste godkänna det.

Alla konstitutionella skydd för svenskars rättigheter och nationens suveränitet under pandemier bortfaller såsom förslagen ser ut idag.

Jakob Forssmed pratar om en förbättrad funktionalitet av IHR som svarar mot nya behov som tidigare inte har identifierats. Han menar alltså på allvar, att världens diktaturer och politiskt diskutabla länder ska få besluta om att Sveriges suveränitet och författning potentiellt ska få sättas ur spel genom att sådana stater beslutat om regler gällande möjliga pandemier. Regeringen har tydligen slutat tänka.

Jakob Forssmed påstår återigen att WHO:s generalsekreterare inte ges befogenheter att besluta om svensk pandemihantering. Detta skulle varken Sverige eller andra medlemsländer acceptera säger han. Uttalandet från vår socialminister gör mig ytterst orolig och visar med vilken ignorans han ser på frågan och att han inte har bemödat sig med att sätta sig in i materialet. Det är viktigt att socialdepartementet läser artiklarna som jag har pekat på. Att generalsekreteraren inte skulle ges ökade befogenheter kan bara vara någonting som WHOs generalsekreterare, dvs. den före detta terrorist anmälde Teodroes Gebrejesus proklamerar. Han som för bara några år sedan anmäldes till Tribunalen i Haag för medhjälp till folkmord. Han påstods ha varit ansvarig under den period då "dödandet" och "tortyren" av etiopier ägde rum och en avgörande beslutsfattare i förhållande till säkerhetstjänstens åtgärder som inkluderade att döda, godtyckligt fängsla och tortera etiopier". Det här kan man läsa om i The Times samt i flera andra tidskrifter.

Båda IHR och den nya pandemilagen är utformade för att överföra beslutsbefogenheter till WHO. Hur det beundransvärda syftet formuleras är ointressant. Det är de legala konsekvenserna av skrivningarna som måste beaktas. Genom att inte tydligt ta avstånd från processen stödjer regeringen ett nytt internationellt rättsligt bindande instrument som är ett direkt hot mot riksdagens suveränitet. Frågan är varför?

Det borde vara en självklarhet att Jakob Forssmed idag åtar sig att lägga fram dessa planer för kammare så att de kan debatteras ordentligt. Förslagen borde rimligtvis avvisas i sin helhet eftersom processen i sig själv bryter mot artikel 55. Det råder ingen tvekan om att det krävs minst 4 månader för att förslagen ska kunna debatteras ordentligt och för att allmänheten ska förstå de legala konsekvenserna därav.

I det senaste publicerades IHR där också ändringsförslagen finns inarbetade finns mycket som skulle upphäva grundläggande mänskliga rättigheter. Kortfattat kan nämnas krav på vaccinationer, läkarundersökningar och genomförande av karantän eller andra hälsoåtgärder för misstänkta personer. Med andra ord, mandat och nedstängningar. Allt finns svart på vitt enligt artikel 18.

Covid-19 pandemin blottade flera brister i det internationella samfundets förmåga att hantera en hälsokris av global karaktär anser Jakob Forssmed.

Med facit i hand kan snarare konstateras att vaccineringskampanjen inte var en försvarbar och rimlig åtgärd i intresse av folkhälsa. Kampanjen borde avvisats redan när det stod klart att biverkningarna och dödsfallen var av aldrig tidigare skådat slag. Inte minst stod detta klart när Pfizers data lämnades ut, den data som man ville hålla hemlig i 75 år men som Högsta domstolen i USA beslutade skulle offentliggöras. Jakob Forssmed tog emot denna data från Pfizer i slutet av vår interpellation. WHO som finansieras av vaccinindustrin är en skam för sig själva eftersom de envisas med att rekommendera en genterapi som bevisligen dödar oskyldiga människor.

Hur kan man vara socialminister eller hälsominister utan att bekymra sig över att överdödligheten rusade rakt upp när vaccinationskampanjen började. Titta på statistiken. Upp mot 20 % i flera länder med hög vaccinationsgrad där Finland nyligen toppade med 40 % enligt Our World in Data.

I all hast nämnde jag för Forssmed hur vaccinet har tagits fram, dvs. processen för framtagning av syntetiskt mRNA där det lilla m står för modifierat RNA. Redan innan den första injektioner applicerades, stod det klart mRNA tekniken var behäftad med grundläggande brister.

Visst är det märkligt att Jakob Forssmed inte lyft på ögonbrynen när samtliga fyra stora vaccintillverkare samtidigt började använda en genbaserad experimentell teknik som aldrig tidigare har använts i något kliniskt tillämpat vaccin. Varför fortsätter han att jämföra denna genterapi med vanliga vacciner som ju är någonting helt annat? Förstår han verkligen inte bättre?

Varför förstår inte Jakob Forssmed det orimliga i att experimentera på en världsbefolkning utan att känna till de långsiktiga effekterna? Och varför blundar han för skadan i stället för att försöka begränsa densamma nu när vi så tydligt ser konsekvenserna?

Det är den komplementära DNA-sekvensen som är det omvända mönstret av spiken för att göra mRNA till ett meddelande för att sedan få kroppen att tillverka proteinet i cellen. De första försöken (process 1) gjordes genom en mycket kontrollerad syntetisk process.

I sista minuten, när det stod klart att ”vaccinet” skulle massproduceras för miljarder människor togs det fram en ny process 2 som endast testades på 252 personer. Detta är vad som rullades ut till miljarder människors och injicerades i deras armar. För att odla plasmider av DNA som sedan omvandlas till RNA användes en bakterie, E. Coli. Om jag har förstått korrekt var problemet med process 2 att man inte rensade upp DNA rester ordentligt.

I process 1 tillsattes ett viktigt enzym som går in och bryter ner eventuellt kvarvarande DNA rester. Detta har inte gjorts i tillräcklig grad i process 2. Även de nuvarande injektionerna med höstboostern, XBB 1,5 är risken för kontaminering inte obetydlig. Vaccinsprutan ges dessutom för ett virus som redan har muterat vidare.

Professor Kevin McKernan och 12 andra laboratorier har visat att det fortfarande finns en bakteriella plasmid-DNA-kontaminering i höstboostern. FDA tillåter upp till 10 nanogram DNA per dos för genprodukter, men det bygger på gammal teknik och inte på den moderna mRNA tekniken.

Många forskare anser att kontamineringen sannolikt är en del av förklaringen till de märkliga händelser som nu observeras i människokroppen. Vaccinerade personer mot Covid-19 får blodproppar, autoimmuna sjukdomar och cancer. Den kanadensiska professorn och patologen Michael palmer påtalar ofta att mänskliga celler är avsedda att tillverka mänskliga proteiner. Mänskliga celler var inte avsedda att tillverka främmande proteiner. Han förklarar att när vi programmerar människors celler att göra saker som de inte ska göra kan de gå överstyr, de kan mutera och de kan bli en måltavla för vårt eget immunförsvar som attackerar den egna kroppen.

Många av dem som avled efter vaccination dog kort efter sin första spruta. En vanlig förklaring enligt Michael Palmer och anda patologer såsom Ryan Cole är att endotoxinet kan försätta individen i chock mycket snabbt. Dessa endotoxiner är en av de produkter som dessa bakterier kan producera. En del av bakteriernas cellväggar och bakteriernas endotoxiner kan framkalla anafylaktiska reaktioner.

Hela mRNA tekniken oroar därför många forskare idag. En lipidnanopartikel är i sig en oprövad produkt som tar med sig de små gensekvenserna vart som helst och överallt i kroppen. Det är ofattbart att vi har så oseriösa medier i Sverige idag som försöker dölja dessa vetenskapliga fakta. Problemen kommer inte att försvinna för att man försöker sopa dem under mattan, däremot kommer alltfler människor att dö.

Det är för mig ofattbart att vår socialminister och hälsominister inte motsätter sig injicering av dessa preparat givet de risker som vaccinet mot Covid-19 innebär.

Om en förorening skulle uppstå i köttdisken åtgärdas problemet omedelbart. Hela partiet tas bort och en varning går ut till konsumenterna. Om ett barn dör av en felaktigt konstruerad spjälsäng tas den genast bort. När miljoner människor dör av något som kallas ett ”säkert och effektivt vaccin” men som både Pfizer och Moderna hävdar är en genterapi och som har orsakat skador av aldrig tidigare skådat slag händer ingenting. Hur är detta möjligt. Jag anser kort och gott att de ansvariga som inte aktivt arbetar för att stoppa injektioner med dessa preparat borde sitta bakom lås och bom.

Statsrådet Forssmed pratar om ett modernt internationellt regelverk som ska stärka det internationella samfundets förmåga att förebygga och hantera nya pandemier. Här vill jag gärna poängtera att den föreslagna utformningen av IHR och WHOs befogenheter skulle – om den godtogs av demokratiska stater – helt enkelt vara det värsta av den indirekta demokratins missfoster, som skapats internationellt.

Jakob Forssmed påstår att ändringar i bl.a. artikel 59 i IHR som togs 2022 har beretts inom Regeringskansliet på samma sätt som övriga ändringsförslag.

Vad gäller omröstningen i maj 2022 så har den inte gått rätt till. Enligt artikel 55 måste förslagen synliggöras för medlemsstaterna 4 månader innan omröstning. Så har inte skett. Frågan är om det ens var en omröstning. I ett brev till WHO har tolv ledamöter från Europaparlamentet lyft denna fråga. Vi har även inspelningar från mötet att titta på. Att frågan skulle beretts i Regeringen låter märkligt eftersom den förkortade ratificeringstiden var någonting som kom ganska plötsligt. Det kanske kan bli någonting för KU att reda ut, dvs. på vilka grunder regeringen i så fall fattade detta beslut.

Forssmed erkänner att förhandlingarna om revideringar av IHR förväntas pågå fram till maj 2024. Statsrådet anser alltså att man på detta sätt ska köra över medlemsstaterna och i praktiken tvinga igenom vad helst diktaturstaterna hittar på med stark influens av WHO. Detta gör man utan att vi i Sverige får en minsta chans att se förslagen innan. Jakob Forssmed, Acko Ankarberg Johansson liksom Statsministern har visat sin totala nonchalans i frågan.

I sammanhanget är det intressant att också nämna vad som nu pågår i Italien där den före detta hälsoministern Robert Speransa utreds för mord för att han redan innan vaccineringarna mot Covid-19 började hade kännedom om att vaccinerna dödade människor. Likväl gav han order till hälsomyndigheterna att dölja dödsfall och svåra biverkningar, i syfte att övertyga den italienska befolkningen om vaccinernas säkerhet och för att inte störa vaccinationskampanjen.

Han skröt sedan med att Italien hade uppnått en vaccinationsgrad på hela 89 %. Dessutom var vaccinering obligatorisk för vissa grupper såsom poliser och sjukvårdpersonal. Även chefen för AIFA, italienska läkemedelsverket, utreds för samma brott. Motsvarande personer i Sverige är före detta socialminister Lena Hallengren och dåvarande chefen för läkemedelsverket Björn Eriksson. Någon kanske bör ställa sig frågan vad de visste och inte visste.

De förslag som framlagts, ger en vidsträckt beslutanderätt till WHO och låter organisationen utfärda bestämmelser, som djupt påverkar nationalstaternas självständighet vid pandemier och potentiellt deras mänskliga fri- och rättigheter.

Jag hoppas att vi blir fler i Sveriges riksdag som kan påminna regeringen om att en grundläggande princip för demokratier är, att dessa inte kan överlåta sina vitala rättigheter till stater eller församlingar, som domineras av diktaturer. I sådana länder bestämmer inte medborgarna, och staterna använder genomgående en politisk styrning, som kränker mänskliga rättigheter.

Detta kan inte vara en rimlig väg för Sverige.