Inger ersatte Esketamin med snus

Efter att vi börjat skriva om Esketamin som antidepressivt medel hörde Inger av sig. Inger är 72 år idag och deltog i en svensk studie på Sabbatsberg med intravenös tillförsel av Esketamin. Inger avbröt studien i förtid då hon fick jobb på annan ort. Hon är positivt inställd till Esketamin.

Följ artikelserien om Ketamin:

• Arikel 1: 21/1-2020 Ketamin – från hästbedövning och partydrog till antidepressivt medel – hur gick det till?
• Artikel 2: 23/1-2020: FDA struntade i varningssignalerna om Esketamin
• Artikel 3: 29/1-2020: Ketaminrus ger antidepressiv effekt
• Artikel 4: 30/1-2020: ”Jag var ketaminberoende och jag vet varför användningen ökar”
• Artikel 5: Ketamin: Kan opioidabstinens ligga bakom självmorden?
• Artikel 6: Inger ersatte Esketamin med snus

Inger har högre utbildning och ett rikt yrkesliv bakom sig. Vid försökstillfället var hon pensionär. En pensionär med många år av depressioner bakom sig. När hon hörde om en Esketaminstudie för fyra-fem år sedan anmälde hon sig, trots att hon inte fick betalt för sitt deltagande.

Vid provtillfällena fick hon esketamin i droppform. Sedan ställde en sköterska samma frågor vid de olika tillfällena som skedde med en veckas mellanrum. Inger genomgick alltså aktiv behandling i två -tre veckor. Hon upplevde själva försökssituationen på Sabbatsberg som bra.

“På bussen hem blev plötsligt alla färger väldigt starka. Träden illgröna, annat illblått osv.“

– En närvarande läkare var ett mähä. En annan tvärtom och började snoka i mina journaler från andra ställen. Men jag har lärt mig att hålla allting så stängt det går. Systern var densamma hela tiden och egentligen den som bestämde över situationen och var mycket rar och lugn. Jag kände totalt förtroende för henne.

Det var inte särskilt svårt för Inger att lista ut att hon fick aktiv substans och inte placebo. Hon kände också varje gång när substansen ”gick ur” kroppen. Men så hade hon några märkliga upplevelser:

– Efter ett tag blev jag lite upprymd men annars inget. Det gick över genast det var klart. Men någon vecka efter det att jag slutat med försöken hände följande. Jag blev uppåt och väldigt pratsam på ett sätt jag inte brukar. Sa saker som inte var direkt olämpliga men som jag annars inte skulle sagt. Uttrycket Sanningsdrog kom för mig.

– En annan gång hade jag en märklig upplevelse. Jag hade varit på en liten mottagning, druckit lite vin men var inte alls berusad. På bussen hem blev plötsligt alla färger väldigt starka. Träden illgröna, annat illblått osv. Jag blev mycket rädd och trodde jag skulle bli psykotisk. Ringde en vän som är psykoanalytiker. Han sa: ”Detta säger jag inte som din vän utan som expert. I din ålder blir man inte förstagångspsykotisk”. Allt detta gick snabbt över.

För Ingers del hade Esketamin ingen som helst långsiktig påverkan på hennes depressioner. Trots det är hon positivt inställd:

– Någon berättade att Esketamin nu finns som lagligt preparat i nässprayform. Bra säger jag. Det var ok, inga otäckheter. Depression är en ohygglig sjukdom som slår sönder hela livet, i värsta fall dödlig. När försöken ägde rum var jag mest rädd för beroenderisken. Det är jag inte nu. Man kan trappa ner och sluta. Händer inget värre än starka färger skulle jag inte tveka att försöka om jag var djupt deprimerad. Funderade då på elchocker men var rädd att tappa minnet. Idag använder jag snus! Nikotin är en bra depressionshämmare. Givetvis inte ofarligt men oerhört mycket bättre än att röka.

Inger avbröt försöken i förtid då hon fick ett jobb på annan ort. Hon har inga problem med depressioner utan mår bra idag:

– Tack vare snuset!

Skribent: Per Sternbeck
info[@]equalsthlm.se
070-7972029