Näringslivet och politiker ljuger om den nya sjukvården

I artikeln om Lapidus bok Vårdstölden förklarade vi hur ”privata sjukvårdsförsäkringar” subventioneras av skattebetalarna och skapar en gräddfil för 10 % av Sveriges vuxna som slipper köer medan resten drabbas av den allt sämre fungerande vården. I denna artikel berättar vi genom John Lapidus bok om hur den privata vårdens framväxt och hur politikerna ljuger för folket när de påstår att de värnar om att sjukvården ska vara lika för alla.

Lapidus skriver ”Alla partier, från höger till vänster, säger sig värna den svenska välfärdsmodellen. Alla partier applåderar den svenska sjukvårdens offentliga finansiering via skattsedeln. Men retorik är en sak och praktik en annan. Precis som den tudelade välfärdens förespråkare är politikerna och deras partier, från höger till vänster, medvetna om den svenska välfärdsmodellens popularitet i breda folklager… Men vissa saker är svåra att snacka bort. En stor majoritet av befolkningen förknippar den svenska välfärdsmodellen med sjukvård på lika villkor för alla, en vård som inte bestäms av tjockleken på din plånbok.

Privata sjukvårdsförsäkringar och vinstdriven vård är steg mot ett tudelat välfärdssystem

De som försvarar de privata sjukvårdsförsäkringarna hävdar ofta att dessa ”avlastar” den offentliga sjukvården. Att när vissa lämnar den gemensamma välfärden blir det mer resurser åt de som är kvar. Detta stämmer dock inte utan de vill ”Krympa det gemensamma och privatisera allt mer av välfärdens finansiering. Skapa en halvprivat välfärd av hög kvalitet för vissa, och en allt sämre fungerande välfärd för alla andra. Ta steg efter steg mot det tudelade välfärdssystem som finns i många andra länder.” (Lapidus) Vi har sett hur driftsprivatiseringen är en förutsättning för de privata sjukvårdsförsäkringarna, dvs ökad privat finansiering, och att 15 % av den arbetsföra befolkningen har en försäkring idag. Politiker förnekar dock sambandet mellan driftsprivatisering och ökad privat finansiering. De hävdar i stället att ”Det avgörande är att välfärdstjänsterna finansieras offentligt och tillhandahålls på lika villkor för alla medborgare … och det spelar ingen roll om dessa tjänster utförs i offentlig eller privat regi.” (Lapidus)

Marknadsföring och missvisande språk

För att få en allt större del av vårdbudgeten satsas stora resurser på marknadsföring. PR-konsulter har köpts in som ändrat språket i vårddebatten. Dahlgren: ”Detta är ingen ny företeelse men det orwellska språkbruket har nått helt nya nivåer vid den offentligt finansierade vårdens kommersialisering.” I stället för privat vinstdriven vård talar man om ”mångfald”. Riskkapitalister blir ”små vårdgivare som drivs av eldsjälar” eller ”kvinnliga entreprenörer”. I boken Välfärdslobbyisten beskriver Håkan Tenelius och Niels Sellings hur man vill att den offentliga debatten ska handla om kvalitet och valfrihet, inte vinster. Främst borgerliga politiker men även socialdemokrater utgår från att valfriheten är hotad om den offentliga finansieringen av privat vård minskar. I själva verket har man fått välja vårdcentral sedan 90-talet.

Samtidigt kritiseras den offentliga vården i media

Detta går hand i hand med kritiken mot svensk sjukvård i media. Lapidus använder två exempel för att belysa detta: ”Aleksandra Boscanin på Göteborgs Posten, [skriver] att ”Om den offentliga vården hade fungerat som den ska, då skulle lösningar av denna karaktär inte behövas”. Marcus Persson på Östersunds Posten som i sin artikel menar att ”Våra politiker saknar kompetens att leda en komplex miljardverksamhet”. Lapidus skriver ”Genom att så ensidigt fokusera på den gemensamma välfärdens ”systemfel” så minskar man folks förtroende för den gemensamma välfärden, och därmed deras skattevilja.”

Kvalitet och valfrihet blir inte bättre för allmänheten med privata försäkringar

Lapidus har visat att kvaliteten och valfriheten blir avsevärt bättre för dem med privata sjukvårdsförsäkringar eftersom de får snabb vård, men inte för alla andra. Dessutom är valfrihet ändå begränsad tack vare att en stor del av den privata vården är koncentrerad i ett fåtal koncerner, ”och vad gäller kvalitet så finns en i vinstintresset inbyggd mekanism att skala av och minimera” för att öka vinsten och tvinga patienten att betala alltmer för sin vård.

Målet är att privat sjukvård blir lika accepterat som privat tandvård

Målet för förespråkarna av privat sjukvård är att det blir lika accepterad som privat tandvård: (Lapidus) ”Helst skulle företagen och deras intresseorganisationer vilja avpolitisera den här typen av välfärdsdebatter helt och hållet, det vill säga få bort dem från den politiska dagordningen och därmed slippa försvara sina vinster i välfärden. Ur den privata välfärdsindustrins synvinkel vore det allra bäst om vinster i välfärden blev en fråga som i likhet med monarkin eller demokratin kan ha sina fiender, men som på det stora hela är sådant som folk tar för givet. Eller som Håkan Tenelius konstaterar (återges av Lapidus):

Jag skulle vilja att vi kommer dit tandvården befinner sig i dag, där folk i gemen rycker på axlarna åt att det finns både privat och offentliga aktörer. Där man har slutat att bry sig om driftformen. Man går till den tandläkare man tycker är bra, punkt slut. Om vi hamnar där, då kommer vi inte att fortsätta med vår opinionsbildning.”

…Tandvård som är otroligt mycket dyrare än sjukvården

Det är lite lustigt men samtidigt oroväckande att marknadskrafterna vill att privat sjukvård får samma ställning som privat tandvård. Många förknippar tandvård med hutlösa priser som gör att många inte har råd att gå till tandläkare. Patientavgifterna i sjukvården har ökat men de flesta har råd att besöka läkare. Om kostnaden skulle femdubblas är det många som blir utan sjukvård.

Utvecklingen mot den tudelade välfärden har ägt rum med lögner. Politikerna påstår sig vara för en stark offentlig vård samtidigt som de stiftat lagar som drivit utvecklingen mot en tudelad välfärd. En välfärd där de rika får snabbare vård som staten medfinansierar genom subventioner.

Skribent Dennis Aberos
070-797 20 29
info@equalsthlm.se

Följ artikelserien “Sjuk vård”