Ordet sömlös gör mig sömnlös, ”God och nära vård” får mig att må illa

Recension av Region Stockholm och kommunförbundet Storstockholms ”Handlingsplan för god och nära vård och omsorg i Stockholms län 2024 – 2030”.

Det finns riktigt hemliga organisationer i den svenska statsapparaten, som MUST, Militärens Underrättelse- och Säkerhetstjänst, eller SÄPO, Säkerhetspolisen. De har makt, är hemliga på riktigt och ska så vara. Trots det är det många som känner till att de finns. Sedan finns det organisationer med makt men som är så okända att de blir hemliga. En sådan organisation är STORSTHLM, Kommuner i samverkan, vill säga det gamla kommunförbundet i Stockholms län med en lite mer upphottad namnvariant.

STORSTHLM – gör överenskommelser få känner till

STORSTHLM består i hög grad av politiker och tjänstemän på höga nivåer i regionen och länets kommuner. Man ägnar sig bland annat åt att göra överenskommelser i olika ämnen vad gäller vård och omsorg som staten ålägger kommuner och regioner att göra. Det går väl så där. Pratar man med en sjukvårdsanställd eller en socialsekreterare på ett kontor någonstans i länet är det nog ganska få som kan svara vad STORSTHLM är, än mindre på vad de gör, och ännu mindre vilken roll de beslutade överenskommelserna spelar. Och då blir det ju lite problematiskt för om man gör en överenskommelse ingen känner till så är det ju nästan som att det inte finns någon överenskommelse. Alla gör ju som de brukar göra ändå.

Handlingsplan för god och nära vård – som saknar handling

Nu har STORSTHLM kommit ut med en ”Handlingsplan för god och nära vård och omsorg i Stockholms län. 2024 – 2030”, ännu ett beställningsverk från regering och riksdag. Det är i stora stycken en frustrerande läsning med kaskader av värdeord som staplas på varandra och trots att dokumentet kallas för handlingsplan saknas varje spår av handling i handlingsplanen.

Alla vet att den redan nu existerande vården och omsorgen inte är så god och inte är så nära. Tvärtom är vården svår att få och nå (om man inte betalar extra vid sidan av). Och får man vård händer påfallande ofta att den inte är så god, utan att man som patient blir behandlad som något katten släpat in. Till stora delar beror detta på att verksamheten i så hög grad är ekonomistyrd, underfinansierad, präglad av kortsiktighet och organiserad enligt stuprörsmodellen, där varje stuprör bara ansvarar för sig och sitt. Men att organisera om vården och omsorgens styrning handlar denna handlingsplan inte alls om. Det nuvarande styrsystemet som lett fram till dagens mycket dåliga situation ska ligga fast och från stat, region och kommun tycks finnas en övertygelse, för att inte säga en överenskommelse, att om man bara säger ”god och nära vård” tillräckligt många gånger i diverse dokument kommer denna att uppstå liksom bara av sig själv.

Handlingsplanens magiska metod – mer samverkan

I handlingsplanen finns ingen hejd på allt gott som ska komma flygande som stekta sparvar in i våra munnar under de kommande åren. Vården och omsorgen ska bli ”sömlös” och personcentrerad. Jämlik och kostnadseffektiv. Till på köpet ska befolkningens hälsa förbättras. Och allt ska ske genom uttalandet av det magiska ordet SAMVERKAN. För att vara extra pedagogiska har författarna skrivit in vad SAMVERKAN betyder enligt Socialstyrelsens termbank om nu någon skulle ha missat detta:
”Samverkan är ett övergripande gemensamt handlande på organisatorisk nivå för ett visst syfte: Samverkan kanske inom och mellan huvudmän/vårdgivare/enheter och exempelvis gälla att planera gemensamma roller/insatser/rutiner/aktiviteter eller aktivt utbyte av information.”

Vi har ett styrsystem för vården och omsorgen som styr mot uppsplittring och fragmentisering. Under 30 års tid har detta konstaterats som ett problem och alla ”goda krafter” har ropat efter mer ”SAMVERKAN”, men utan att förändra styrsystemet. Nu ska alla ”goda krafter”ropa ”SAMVERKAN” i sex år till utan att förändra styrsystemet. Vem tror att något annorlunda kommer att hända om man fortsätter att göra samma saker? Albert Einstein påstås ha sagt: ”Dumhet är att göra samma sak om och om igen och förvänta sig olika resultat.”

Viktigt involvera brukare – men involverar själva inga brukare

I avsnittet om personcentrerad vård skriver man: ”I planeringen och utformningen av vården och omsorgen ska arbetssätt användas som aktivt involverar patient-, brukar- och anhörigföreningar.”
Detta är mycket intressant. Särskilt eftersom inga” patient-, brukar- och anhörigföreningar” har varit involverade i framtagandet av denna handlingsplan. Det är enbart politiker, tjänstemän och experter inom professionen som beslutar och involveras så långt ögat kan nå, genom politisk styrgrupp, tjänstestyrgrupp och samrådsgrupper inom olika sakområden.

Vill förbättra användande av SIP – som varit lag i 13 år

Att man sedan inom samma område, personcentrerad vård, vill utöka möjligheterna för individen att ”utifrån sina förutsättningar vara delaktig och förstå syftet med sin planering, bland annat genom att förbättra användande av samordnad individuell plan (SIP) som verktyg för delaktighet och samordning” förstärker bara ytterligare bilden av att författarna till denna handlingsplan inte har en aning om systemen fungerar. SIP och användningen av denna har varit lagstadgad i 13 år nu. Trots detta fortsätter profession att inte delta på SIPar. Eller så skickar man personer utan mandat som gör SIP-möten helt verkningslösa. Man saboterar medvetet lagstiftarens intentioner. Det handlar inte om att ”utöka möjligheterna för individen”. Det handlar om att personal från kommun och region strunta i att följa gällande lagstiftning. Men sånt kan man väl inte skriva i en handlingsplan som ska utmynna i ”god och nära vård”? Då kan det ju bli dålig stämning bland alla goda krafter.

Vill införa tillit och gemensamma mål

Avslutningsvis ska tillit börja råda mellan olika huvudmän. I handlingsplanen skriver man under rubriken ”Kostnadseffektiv vård och omsorg”:
”För att arbeta resurseffektivt utifrån ett samhällsekonomiskt perspektiv behöver samverkan på alla nivåer präglas av en tillitsfull kultur där det gemensamma målet får styra.”
Samverkan ska alltså uppnås genom att olika delar av systemet känner tillit till varandra och har ett gemensamt mål. Detta samtidigt som varje enhet har sin egen snålt tilltagna budget att följa, och dessutom sina egna mål.

God och nära vård börjar med att huvudmännen följer lagarna

Redan nu finns gemensamma mål. Den svenska lagstiftningen på området vård och omsorg är bra och glasklar. Alla patienterna och klienter har laglig rätt till en god vård och omsorg. Problemet är att regioner och kommuner inte följer gällande lagstiftning. Antingen för att de inte kan eller för att de inte vill. För att det ibland är bra för budgeten att inte följa den. Pengarna styr mer än, eller åtminstone lika mycket, som lagen. Staten låter detta ske genom sin så kallade granskningsmyndighet IVO eller genom förvaltningsrätter som på nordkoreanskt manér dömer till myndigheters fördel.

Denna insikt lyser med sin frånvaro i denna handlingsplan. Det gör detta dokument STORSTHLMs handlingsplan utan handling, till ett meningslöst dokument. En ordflod som inte kommer att innebära någonting. Jag mår dåligt av att behöva läsa töntiga påbudsmodeord som ”sömlös” när jag vet hur patienter bollas mellan enheter för att ingen vill ha dem för att det blir enklast så för enheterna. Jag blir faktiskt illa berörd av användningen av begreppet ”God och nära vård” när sjukdomsinsikten eller vilja till sjukdomsinsikt så uppenbart saknas.

Skribent Per Sternbeck
070-797 20 29
info@equalsthlm.se

Läs också…

IVO anser det korrekt att totalförlamad person överges av socialtjänsten
Samordnad individuell plan – spelar ingen roll