Dag 1 på tågresan: Wien

Utan Glorias enorma lokalkunskaper hade vi stått oss slätt. Med hjälp av henne togs en resrutt fram som hade myten om vampyrer som grundtema. Vampyrmyter har förstås funnits i olika former i många världsdelar och många legender och folkberättelser har skapats genom åren. Att Bram Stoker gav sin Vampyr Greve Dracula (som nu, tätt följd av Edward Cullen, är vår västerländska mest kända myt), Transsylvanskt ursprung och döpte honom till Dracula, är kanske mest en slump - tydligen hade Bram Stoker inte Vlad Dracul Tepes som förebild när han byggde sin karaktär, utan lånade bara mellannamnet (som passande nog betyder både djävul och drake på rumänska, men etymologin kring det får vi spara till annat tillfälle). Faktumet att Vlad var en Transsylvansk härskare (och lokal folkhjälte i kriget mot Ottomanska riket) med grymma metoder för avrättning (pålspetsning), har dock gjort att han nu förknippas starkt med Dracula-myten. Men det finns faktiskt ytterligare en historisk karaktär som utgjort grunden för den transsylvanska vampyren. 

Nämligen Grevinnan Erzébet Báthory, en adelskvinna vars släkt hade rötterna i Transylvanien. Efter att ha läst om henne i vår sagobok, känner vi oss dessutom övertygade om att hon är den riktiga styvmodern i Snövit – hon var nämligen känd för sin skönhet, och på äldre dagar besatt av att behålla sin ungdom (för sin unge älskare) och fick för sig att det var möjligt genom att bada i blod (inte äta hjärtan dock). Blodet fick hon genom att under horribla former dränera omkring 600 unga flickor på blod. Flickor vars tömda kroppar sedan grävdes ner i skogarna runt hennes residens i nuvarande Slovakien.

Ca 04.00 påbörjade vi vår resa, och 6.25 gick planet från Arlanda mot Riga där vi bytte flygplan mot Wien. Trötta och hungriga, men även förväntansfulla, anlände vi så Wien strax efter 11. Instruktionerna till Gloria, som bokat våra transporter och boenden, hade varit tydliga – vi vill bo och resa billigt! Ingen av oss behöver bekvämlighet och vi gillar att gå i storstäder, då får man ut mest, och ser mest! I 40 graders värme, utan att riktigt känna till vart vi skulle och utan att ha ätit kändes den instruktionen något malplacerad. När vi sedan kom fram till vandrarhemmet, som låg en kort vandring från bussterminalen insåg vi Glorias storhet. Vandrarhemmet var billigt, men bland de finaste vi sett och en av Gloria bokad restaurang i närheten gav oss den energi vi behövde för resten av dagen. Något övermodiga bestämde vi oss för att promenera in till Centrum. Planen var att se så mycket som möjligt av Wien, besöka Augestinerstrasse 12, adressen där Blodgrevinnan haft sitt residens i Wien, samt gå på Café, något som är oundvikligt i Wien. Värmen var bedövande, men efter många pust- och vattenpauser var vi framme! Och äventyret kunde börja.