Kollektivavtalen bidrar till Sveriges konkurrenskraft

Hade vi inte haft en sådan modell som kollektivavtalen utgör hade vi behövt uppfinna en – den svarar mot våra behov och jag tror att den är grunden till vårt välstånd i Sverige, säger Roger Mörtvik, samhällspolitisk chef på TCO, på frågan varför det är viktigt med den svenska partsmodellen och kollektivavtalen.

Kollektivavtalet är svaret på ett problem, enligt Roger Mörtvik på TCO, ett sätt att garantera att anställda får så bra villkor som möjligt samtidigt som företagen får flexibilitet och förnyelse.

Men varför är det viktigt ur ett samhällsperspektiv? Varför kan vi inte ha ett samhälle där arbetsgivarna bestämmer lönerna? I andra sammanhang låter vi konkurrensens villkor styra. Man skulle ju kunna tänka sig att det även kunde gälla priset för arbete.

– Nej! Det finns en stor skillnad; arbete är ingen handelsvara och ska inte likställas med en vara. Den principen är grunden i till exempel i ILOs kärnkonventioner och hela uppdrag, säger Roger bestämt.

ILO är förkortningen för Internationella arbetsorganisationen och är FN:s fackorgan för sysselsättnings- och arbetslivsfrågor.  I ILOs konventioner slås fast att arbete inte är en vara vilken som helst där konkurrens ska leda till allt lägre pris. Att ha ett arbete är helt enkelt en alltför viktig del i att människor får ett anständigt liv. Därför innehåller konventionerna bland annat förbud mot barn- och tvångsarbete, men också skydd för rätten att organisera sig fackligt och förhandla kollektivt om löner. De fackliga rättigheterna är grundläggande rättsprinciper som vilar på mänskliga rättigheter.

– Men det räcker inte med starka fackliga organisationer som erkänns som part och erkänns rätten att förhandla och teckna avtal. Det krävs en motpart. Arbetsgivaren måste också tycka att det är en smart lösning och organisera sig som part. I Norden har vi kommit långt, fortsätter Roger.

Partsmodellen bygger på kompromissvilja och anpassning

Grunden till att partsmodellen är så framgångsikt är en stark vilja att komma överens. Dessutom är vi flexibla och klarar av att modernisera och anpassa våra avtal här i Norden enligt Roger Mörtvik.

– Det är ett väldigt pragmatiskt synsätt vi har, som inte har så starkt gehör i andra delar av Europa. Vår syn på kompromiss innebär att man kommer fram till det bästa möjliga lösningen, inte den bästa principiella lösningen. Kollektivavtalet bygger på att man delar den synen, att man balansera yrkeslegitima intressen med arbetsgivarintressen. Modellen klarar att möta komplexa behov. Det är en unikt flexibel modell.

Är bra med ett sådant kompromissande och en sådan flexibilitet?

– Ja, för det svarar mot våra behov på arbetsmarknaden. Jag tror att vi i Sverige aldrig hade klarat av en så snabb urbanisering och strukturomvandling som vi har haft, utan den. Vi har kunnat anpassa oss till snabba och stora förändringar, förändringar som snarast kommer att öka i takt med strukturella förändringar, klimatpåverkan och en globalt utsatt ekonomi. Vi lär även fortsättningsvis få se jobb som kommer och fasas ut. Den svenska modellens kombination av lagar som i hög grad kan ersättas av kollektivavtal, generella välfärdssystem och starka kollektivavtal skapar en unik trygghet i omställningen. Omställningsavtalen är ett exempel på en fantastisk skapelse som modellen genererat.

Marknadsstyrning eller lagstiftning – två alternativ till kollektivavtalsmodell

Det finns egentligen bara två alternativ till en fungerande kollektivavtalsmodell och det är att antingen lagstifta om villkoren på arbetsmarknaden eller låta marknaden styra.

- Den första ser man mycket av till exempel i Frankrike.  Nackdelen med lagar är att de blir stelbenta och inte anpassade till olika företags och branschers behov. I USA har man valt den andra vägen, att låta marknaden styra. Där har löntagarna varit de stora förlorarna och många har inte haft någon reallönehöjning att tala om på 30 år. Ska du tjäna mer pengar handlar det snarast om att skaffa sig ett till jobb, viket många tvingas göra, fortsätter Roger Mörtvik.

– Kollektivavtal gynnar både arbetsgivaren och yrkesverksamma.  För att det ska fungera krävs att det råder en maktbalans – lite som kalla kriget. Om facken skulle bli för starka och inte tar samhällsansvar finns en risk löneökningarna skapar för hög inflation vilket underminerar reallönerna och om facken blir för svaga ökar efterfrågan för långsamt och klyftorna ökar på arbetsmarknaden.

Den svenska modellen är alltså en tredje smart väg mellan lagstiftning och fri marknad. Men vilka andra fördelar har den gett oss?

– Man kan titta på fakta som att vi internationellt sett ligger i toppskikten av konkurrenskraft och välfärd, att strejkdagarna är få, att reallönerna ökar och ekonomin fungerar så väl. Inte trots utan snarare på grund av att vi har så starka fack och en fungerande partsmodell. Det ger en flexibilitet som har bidragit till vårt välstånd, vår välfärd och vår konkurrenskraft i ett globalt perspektiv.

– Vi lever i en global ekonomi idag och effekterna kommer bara att accelerera. Banksektorn är till exempel en sådan sektor, där det inte längre går att enbart agera på den svenska marknaden. När verksamheter slås ut i snabb takt måste modellen klara av att skydda de yrkesverksamma – inte varje enskilt företag.

Så vi kan ”sitta lugnt i båten” då, i Sverige?

–  Nej, tyvärr! Jag tror att det finns behov av att skydda den modell vi har och det är samhällets – eller statens – uppgift att se till att underlätta för parterna att fungera på arbetsmarknaden. Vi måste ständigt förklara för politikerna hur viktig – men också hur bräcklig – partsmodellen är. Och hur de olika delarna i den hänger ihop. Politikerna oförmåga att se att den urholkade a-kassan försvagar modellen är ett exempel på det, säger Roger Mörtvik.

Text och foto: Isa Arbin