Barn till hög­utbildade får göra värn­plikt betydligt oftare än barn till låg­utbildade

Sveriges försvar är en angelägenhet för hela den svenska befolkningen och värnplikten bidrar till folkförankringen av det militära försvaret. Det är en vanlig politisk föreställning. Enligt detta synsätt är värnplikten ett medel för att skapa en militär organisation som är socialt och demografiskt representativ för samhället. Fast hur ser det ut i verkligheten?

– Det är klart och tydligt att ungdomar uppvuxna med högavlönade och välutbildade föräldrar oftare blir kallade till mönstring än de som har en svagare socioekonomisk bakgrund. Skillnaden blir ännu större när det kommer till mönstringstester och vilka som sedan får göra värnplikten, säger Peter Bäckström, forskare och författare till rapporten Vem får försvara Sverige? En studie om social snedrekrytering till värnplikt.

I rapporten framgår att bland de ungdomar som skrevs in till en längre befälsutbildning hade nästan 70 procent högutbildade föräldrar, medan motsvarande andel i hela ungdomspopulationen var drygt 40 procent. När Peter Bäckström undersökte vilka andra utbildningar som har en liknande social sammansättning fann han en som brukar anses ha en ovanligt sned sådan.

– Den sociala sammansättningen bland värnpliktiga inskrivna på en lång befälsutbildning motsvarar i stort den bland studenter på läkarutbildningen. Snedrekryteringen till värnplikten liknar på så vis den som sker till högskolan. Krävande utbildningar med hög konkurrens om utbildningsplatserna har en större social skevhet bland studenterna.

Konflikt mellan två motstridiga mål

Det är Plikt- och prövningsverket som bestämmer vilka som ska kallas till mönstring och vilka som får göra värnplikten. Går det att säga myndigheten gör ett dåligt jobb när det är en sådan social snedrekrytering?

– Det här handlar inte om någon godtycklig särbehandling eller diskriminering. Plikt- och prövningsverket följer lagstiftningen som tydligt säger att bara de mest lämpade ska skrivas in till grundutbildning. Och ungdomar från starka socioekonomiska miljöer uppfyller de grundläggande kraven för att få mönstra och göra värnplikt i betydligt högre utsträckning än ungdomar från svaga socioekonomiska miljöer, säger Peter Bäckström.

En orsak till att den sociala bakgrunden spelar större roll idag än tidigare är att relativt få ungdomar gör värnplikt och att konkurrensen om utbildningsplatserna därför är hög. Något annat som påverkar är att Försvarsmakten, likt resten av samhället, genomgått en stor utveckling. Grundutbildningen är mera högteknologisk än på till exempel 1990-talet vilket ställer högre krav på de värnpliktigas kompetens och förmåga. Civilanställda har ersatt handräckningsvärnpliktiga och den som vill bli till exempel cybersoldat måste uppfylla tuffa krav. Mycket talar dessutom för att kraven på framtidens soldater och sjömän kommer att öka. Detta gäller inte bara i Sverige. Amerikansk forskning visar att de som tar värvning i USA:s militär nu främst kommer från hushåll med högre inkomst än genomsnittet. Förr var vanligare att de kom från fattiga hushåll.

Enligt Peter Bäckström finns det en konflikt mellan att dels vilja att den bäst lämpade ska skrivas in för värnplikt, dels vilja att värnplikten ska säkerställa en bred social representation inom det svenska försvaret.

– Det är motstridiga mål. Min forskning visar att snedrekryteringen i stor utsträckning beror på bakomliggande skillnader i förmåga och förutsättningar, snarare än skillnader i intresse och motivation. Då blir det svårt att minska den sociala sorteringen utan att kompromissa med de krav som ställs på de värnpliktiga.

Han fortsätter:

– Det är mycket tveksamt om den selektiva värnplikten, som den tillämpas i Sverige idag, skulle kunna fungera som en social smältdegel för ungdomar. Istället har vi en relativt homogen grupp värnpliktiga, som till ganska stor del består av ungdomar från starka socioekonomiska miljöer.