Centralafrikanska republiken: krisen och behovet av insatser

- Internationella samfundet har precis börjat fånga upp krisen i Centralafrikanska republiken och uppmärksamma att det är ett stort antal människor som är på flykt eller som dör i landet. Ofta görs kopplingen att detta är ett resultat av konflikten när det egentligen främst beror på en länge pågående men ouppmärksammad humanitär kris som genererar de flesta dödsfallen, säger Cecilia Hull Wiklund.

I mars i år störtade en rebellkoalition den sittande presidenten i Centralafrikanska republiken (CAR). Landet är ett av de socioekonomiskt minst utvecklade i världen och enligt FN lever större delen av befolkningen under mycket svåra förhållanden. I briefen lyfts det fram att säkerhetssituationen i landet är mycket allvarlig. Den självutnämnda presidenten har upplöst rebellkoalitionen och klargjort att de inte agerar i den nya regeringens namn. Detta har dock inte ha haft någon stabiliserande effekt på situationen. Vissa kristna grupper i CAR har rapporterat att kristna, vilka utgör en majoritet i landet, är särskilt utsatta för våld från rebellerna, vilka främst kommer från en muslimsk minoritet.

- Rapporter från mer oberoende källor i landet signalerar att den etniska dimensionen av våldet är starkt överrapporterad. Generellt finns lite kunskap om Centralafrikanska republiken hos såväl internationell media som övriga internationella samfundet. Uttryck som talar om muslimska extremister, religiöst våld och till och med etnisk rensning och folkmord plockas därför lätt upp i försök att beskriva situationen i landet på ett sätt som ska få det internationella samfundet att engagera sig. Bilden av att kuppmakarna skulle vara muslimska extremister är missvisande. Den humanitära situationen och befolkningens utsatthet borde dock vara tillräckligt för att få exempelvis FN att agera kraftfullt, säger Cecilia Hull Wiklund.

Rädslan för etnisk rensning har lett till att flera kristna självförsvarsmiliser bildats. Enligt FN riskerar rädslan för etnisk rensning till att situationen urartar till en större konflikt med reella etniska inslag snarare än de våldsdåd som idag är ensidigt riktade från väpnade grupper mot befolkningen. 

- Det största problemet i landet idag, utöver den fortsatta humanitära krisen, är våld och trakasserier från väpnade grupper som i första hand utgörs av den rebellkoalition som genomförde statskuppen. Landet är i mycket stort behov av internationellt stöd för att få kontroll över dessa grupper. I dagsläget finns det framförallt en möjlighet att med fredsfrämjande insatser upprätta den säkerhet som befolkningen saknar och som behövs för att åtgärda den humanitära situationen, säger Cecilia Hull Wiklund.