Centralasien stärker sin regionala agenda

Centralasien är en vit fläck på kartan ur ett svenskt perspektiv. Det menar Johan Engvall, forskningsledare på FOI:s enhet Euroasiatisk säkerhetspolitik. Han har forskat om Centralasien i mer än 20 år, och i rapporten Forming a New Central Asia: How Kazakhstan and Uzbekistan Build Regional Order under Multipolar Pressure utgår han från ländernas eget perspektiv.

– Ofta när man skildrar regionen framställs den som ett objekt, ett område där olika stormakter kommer och verkar. Jag vänder på det och tittar utifrån hur ledarna i regionen själva ser på utvecklingen.

Präglats av handelsvägar

De centralasiatiska länderna dit Kazakstan och Uzbekistan räknas har Ryssland som granne i norr och väster, Kina i öster och på sydsidan Iran och Afghanistan.

– Det är verkligen en region där olika imperier och civilisationer genom handel och på andra sätt har knutits samman. Det har färgat länderna väldigt mycket, vilket syns än idag i hur man agerar diplomatiskt, säger Johan Engvall.

Under hundratals år har regionen präglats av handelsvägar och kontakter i öst-västlig riktning mellan Asien och Europa. Men nord-sydliga handelsvägar mellan Ryssland och Indien har också varit viktiga. Under Sovjettiden blev dock länderna i området mer isolerade.

– Då gick alla vägar till Moskva och man skars av från kontakterna söderut. Nu jobbar de för att bryta isoleringen som de ställdes inför när de blev självständiga på nittiotalet.

Med hjälp av källor som lokala och västerländska medier och presidenttal har Johan Engvall skapat sig en bild av dynamiken i Kazakstan och Uzbekistan. Att han valt att undersöka just dessa två länder beror helt enkelt på att de är de folkrikaste i området, jämfört med grannländerna Turkmenistan, Kyrgyzstan och Tadjikistan.

– Kazakstan är det rikaste landet i regionen med väldigt stora naturresurser. Uzbekistan har regionens största befolkning med ett väldigt centralt geografiskt läge och fler gränser mot andra länder.

Åren efter självständigheten från Sovjetunionen var relationen mellan de två länderna inte så bra. Men det senaste decenniet har den snabbt förbättrats. Efter Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina 2022 tecknade de ett gemensamt avtal om samarbete på flera områden, och har bland annat löst gränstvister.

Känslig relation till Ryssland

I rapporten går Johan Engvall igenom de relationer Kazakstan och Uzbekistan har med andra viktiga länder och internationella aktörer. Ryssland är fortfarande en central partner för länderna, när det gäller handel men också på energi- och infrastrukturområdet.

– Kazakstan är strukturellt närmare knutet till Ryssland. De har världens längsta sammanhängande landgräns, och Kazakstan har en stor ryskspråkig befolkning, säger Johan Engvall.

Inte minst det senare gör relationen känslig och svårnavigerad. Varken Kazakstan eller Uzbekistan vill ha någon konfrontation med Ryssland.

– Man använder sig av en strategisk tystnad och är noggrann med att inte vända sig bort från Ryssland, för att undvika att bli beskyllda för antirysk politik.

Kina ses av de två länderna som den främsta källan till ekonomiska möjligheter, särskilt genom landets investeringar i infrastruktur. Samtidigt finns enligt Johan Engvall en djupt rotad skepsis mot Kina, som inte bara har ekonomiska intressen i regionen utan också säkerhetsmässiga.

Turkiet, som har historiska och kulturella kopplingar till turkspråkiga Kazakstan och Uzbekistan, blir allt mer aktivt i området. Detsamma gäller för EU, som bidrar med investeringar, teknologier och handel. Mycket av EU:s intresse är kopplat till mellankorridoren, ett transportnätverk som förbinder Kina med Europa.

– Den är en alternativ handelsrutt när mycket stängts av norrut via Ryssland. Här har EU utlovat satsningar på flera miljarder euro för att säkerställa mellankorridorens hållbara transportutveckling. Än så länge är det inte så mycket som materialiserats, men det är där jag tror det största gemensamma intresset finns, säger Johan Engvall.

Drar nytta av multipolaritet

Det regionala samarbetet inom Centralasien har nått en helt ny nivå de senaste åren. Numera möts de fem centralasiatiska länderna regelbundet för att koordinera sin politik, och de har gemensamma dialoger med bland annat EU, Ryssland och USA.

Utvecklingen mot en multipolär värld är något Kazakstan och Uzbekistan ser och bejakar, menar Johan Engvall. Det innebär dock inte att de har samma syn på multipolaritet som Ryssland, som öppet strävar efter det.

– De här två länderna ser multipolaritet som ett sätt att dra nytta, att utöva den multivektor-politik som man har utvecklat i regionen. Kärnan är att staterna inte söker säkerhet eller utveckling genom att välja sida eller gå med ett fast block, utan genom att skapa alternativ.