Nyhet -
Effektivare krigsmakt stärker Rysslands stormaktsambitioner
Ryssland har det senaste decenniet gjort betydande framsteg för att skapa en effektiv krigsmakt. En ny FOI-rapport bedömer att Rysslands militära förmåga kommer att konsolideras fram mot 2029, vilket medför flera konsekvenser för europeisk och internationell säkerhet.
— Ryssland har minskat det gap som funnits mellan landets säkerhetspolitiska ambitioner och dess militära förmåga, säger Fredrik Westerlund, forskningsledare och redaktör för rapporten Rysk militär förmåga i ett tioårsperspektiv – 2019 som nu publiceras i en svensk utgåva. Europa bör beakta att Rysslands Väpnade styrkor utgör ett starkt stöd för ryska säkerhetspolitiska ambitioner de kommande tio åren.
Rapporten analyserar de Väpnade styrkorna och Rysslands militära handlingsfrihet. Även de politiska och ekonomiska faktorer som främst påverkar den militära förmågeutvecklingen studeras i ett framåtblickande tioårsperspektiv. Den militära förmågan konsolideras, däribland kapaciteten att inleda regionala krig mot en jämbördig motståndare. Strategisk avskräckning, främst med kärnvapenstyrkor, är även i fortsättningen av högsta prioritet för de ryska Väpnade styrkorna.
— Nuvarande trend inom rysk säkerhetspolitik är att den auktoritära politiken på hemmaplan och den anti-västliga utrikespolitiken kommer att fortsätta, säger Gudrun Persson, projektledare och medförfattare.
— Rysslands främsta säkerhetspolitiska mål förblir att bli erkänd som en stormakt och att etablera en intressesfär i sitt närområde. I ett tioårsperspektiv kan dock förändringen komma snabbt. Det viktiga här är att det inte kommer att finnas några tydliga tecken i god tid innan det sker, avslutar Gudrun Persson.
En viktig slutsats i rapporten är att den säkerhetspolitiska utvecklingen fortsatt kommer att vara avgörande för den militära förmågeutvecklingen under det kommande decenniet. En påtaglig ökning av Rysslands militära förmåga mot 2029 är bara möjlig om den politiska ledningen än en gång prioriterar och uthålligt genomdriver ökningar av militärutgifter, försvarsmaterielbeställningar, de Väpnade styrkornas organisation samt den militära övningsverksamheten.
Detta är den nionde rapporten om rysk militär förmåga. Den första publicerades 1999.
