Nyhet -
En avvägning mellan anpassning och motstånd
I ett nytt memo går forskare på FOI igenom vilka följder Grönlandskrisen kan få på transatlantisk, europeisk och global säkerhet. USA förväntas fortsätta agera hårt mot allierade och minska sitt engagemang i Europa. Natoallierade måste ta ställning till balansen mellan anpassning och motstånd i förhållande till USA.
Enligt forskarna är Grönlandsfrågan knappast löst och deras bedömning är att den lär förbli ett element i USA:s relationer med Europa, Ryssland och Kina i framtiden. Är USA:s agerande främst knutet till president Trump eller är det en fortsättning på USA:s omorientering bort från Europa?
– Nato består fortfarande, men krisen kan också visa sig vara början till slutet. I alla fall för Nato i dess nuvarande form, säger Alina Engström, forskare vid FOI.
– Det är sannolikt att Grönland bara är den första av flera kriser där USA sätter hård press på Natoallierade, säger Olof Kronvall, analytiker på FOI.
Under Grönlandskrisen betonade vissa aktörer vikten av att anpassa sig till USA. Exempel på det är Natos generalsekreterare Mark Rutte, de baltiska staterna och Polen. Länderna i Norden och övriga EU kompletterade anpassning med motstånd. Till exempel tydliga uttalanden till stöd för Danmark och att tacka ja till att delta i militärövningen Arctic Endurance på Grönland. Den övningen tackade USA nej till och Trump hotade de länder som skulle delta med tullhöjningar.
Enligt forskarna innebär både anpassning till och motstånd mot USA risker för Europa. Att Danmark länge setts som en mönsterallierad till USA hjälpte föga när hoten om att ta över Grönland började komma. Ett hårt motstånd mot USA i form av tuff kritik, hård handelspolitik och säkerhetspolitiska åtgärder med udden riktad mot USA kan vara farligt för Europa, för Europa är beroende av USA militärt, ekonomiskt och teknologiskt.
Vinster för Ryssland och Kina
Grönlandskrisen påverkar även Ryssland och Kina. De ser positivt på USA:s ifrågasättande av den regelbaserade världsordningen. Ryssland uppskattar även att krisen tar uppmärksamhet från Rysslands krig mot Ukraina och ser USA:s krav på Grönland som något som rättfärdigar deras annektering av Krim. Kina ser en öppning för att stärka de ekonomiska banden med Europa på USA:s bekostnad.
Men om Grönlandskrisen på sikt leder till ett starkare Europa, mindre beroende av USA och Kina, skulle det inte uppskattas av Ryssland. Varken Kina eller Ryssland skulle välkomna ökad amerikansk och/eller europeisk närvaro i Arktis då det skulle begränsa deras inflytande där.
