Nyhet -
Ett fredsprojekt som kan ge svensk utmaning
EU siktar på en mer aktiv roll i världspolitiken. European Peace Facility (EPF) ska göra det lättare att ge stöd till partnerländers försvarsmakter. Men EPF kan komma i konflikt med svensk syn på vapenexport och tvinga fram ett svenskt ”konstruktivt avstående” inom EU-samarbetet.
Förslaget om finansieringsmekanismen EPF kom 2018 och förväntas antas av EU:s utrikesministrar vid ett möte den 22 mars. Det handlar om fem miljarder euro för en period som löper parallellt med EU:s långtidsbudget 2021–27, men som ligger utanför EU-budgeten. Pengarna kommer från EU:s medlemsländer som betalar i förhållande till sin bruttonationalinkomst (BNI).
EPF, som ersätter den Athenamekanismen och African Peace Facility, har tre huvuduppgifter EPF ska bidra:
- till gemensamma kostnader för EU:s militära operationer
- med stöd till partnerländers fredsbevarande operationer
- med stöd till kapacitetsuppbyggnad av partners väpnade styrkor, vilket inkluderar militär träning, utrustning och infrastruktur.
Detta ska bland annat ge möjlighet att ge bättre stöd till European Union Training Missions (EUTM). Det är utbildning av försvarsmakter i länder som Somalia, Mali och Centralafrikanska republiken. Dessa insatser har tidigare lidit brist på vapen och utrustning. I memot To Train and Equip Partner Nations - Implications of the European Peace Facility som FOI-forskarna Eva Hagström Frisell och Emma Sjökvist skrivit på uppdrag av Försvarsdepartementet berättas om soldater som har fått träna med träbössor och som saknat uniformer, kängor och vattenflaskor. Det är en typ av brister som minskar effekten av utbildningen och som skulle kunna få soldater att gå över till fienden eller gå hem.
Mindre byråkrati
Med EPF kan EU som organisation bistå också med vapen och materiel för att utbilda partnerländers försvarsmakter. Tidigare fick vapenexport ta omvägen via enskilda EU-stater i bilaterala avtal. Men eventuella vapenleveranser kan skapa en del problem. En fråga är vem som ska ansvara för vapnen; EU eller mottagarlandet.
– EU vill ha kontroll. Men för mycket byråkrati och krångel kan innebära att mottagarländerna hellre vänder sig till länder som Ryssland eller Turkiet, säger Eva Hagström Frisell.
Rädsla finns förstås att vapnen kan vändas mot civilbefolkningen eller landets regering. De skulle även kunna tas med av deserterande soldater eller säljas för att soldaterna ska kunna försörja sina familjer.
– Därför ser vi det som viktigt att mottagarländerna har system för att hantera sin personal och ger dem löner som de kan leva på, säger Eva Hagström Frisell.
Begränsningar av vapenexport
Inom EU finns också del utmaningar. Exempelvis har länder som Irland, Österrike och Malta begränsningar av vapenexport inskrivna i sina konstitutioner.
– Och kritiker i länder som Sverige och Nederländerna vill hävda att vapenexport kan leda till oönskade konsekvenser och strider mot EU som ett fredsprojekt, säger Eva Hagström Frisell.
EPF skulle kunna skapa en unik situation för Sverige som kan kräva ett ”konstruktivt avstående”, exempelvis om något beslut inom EPF skulle strida mot svenska prioriteringar.
– Konstruktivt avstående är en möjlighet som finns i EU:s fördrag för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken. Det innebär att ett land kan ställa sig vid sidan av ett beslut som kräver enhälligt godkännande utan att lägga in ett veto. Då kommer inte heller det landet att omfattas av beslutet, säger Eva Hagström Frisell.
Det skulle sätta Sverige i en ovan och enligt Eva Hagström Frisell lite besvärande situation.
– Eftersom Sverige vill tillhöra kärnan i EU-samarbetet och att EU är vår viktigaste säkerhetspolitiska arena.
