Flexibel industri­produktion kan hjälpa Sverige ställa om i krig

Många företag ställde om sin produktion under pandemin som ett svar på det plötsliga och akuta behovet av skyddsutrustning inom vård och omsorg. Bland annat gick whiskyproducenten Mackmyra samman med dryckesföretaget Swedish Tonic för att tillverka handsprit, och företag som i vanliga fall tillverkade skyltar och plastprodukter började producera skyddsvisir.

Efter krisen gick ett antal företag ihop med forskningsinstitutet RISE och Region Stockholm för att utveckla ett koncept för hur företag kan ställa om industriproduktion vid kris och krig. Konceptet har fått namnet flexibel beredskap, och nu har analytiker vid FOI på uppdrag av MSB undersökt hur det skulle kunna fungera som en del av den svenska försörjningsberedskapen.

– Det kan handla om att öka produktionen av något man redan tillverkar, att tillverka något nytt genom att samarbeta med andra företag eller att man kompletterar med en maskin för att kunna bredda sin produktion. Företag kan också tillverka plastprodukter, som reservdelar, genom 3D-printing, säger Erika Öhlund som är forskningsledare FOI:s avdelning för försvarsanalys och en av författarna till rapporten Flexibel beredskap – en inledande analys av ett koncept för att ställa om industriproduktionen i Sverige under kriser och krig.

Samhällsanda drev fram omställningen

Rapporten baseras på intervjuer med experter vid företag, myndigheter och branschorganisationer. De intervjuade experterna framhöll att det finns risker med att bygga upp stora lager, som man slipper genom flexibel beredskap.

– Det är svårt att inför en kris eller ett krig att i detalj veta hur resursbehovet kommer att se ut. Hur ska vi lagra om vi inte vet vad som kommer att behövas? Då är det en fördel att kunna ta fram vad som helst. Det blir inte heller lika dyrt som att ha en massa saker i lager som inte kommer till användning, säger Christoffer Wedebrand, analytiker på FOI:s avdelning för försvarsanalys och en annan av författarna till rapporten.

Rapporten om flexibel beredskap bygger vidare på en tidigare FOI-studie, Omställningar under coronapandemin – erfarenheter och lärdomar inför framtida kriser. Christoffer Wedebrand var medförfattare även till den, där anställda vid företag, branschorganisationer och en särskild omställningsgrupp intervjuades.

– Alla vi pratade med återkom till att omställningen inte bara gjordes av ekonomiska skäl, utan att det fanns en genuin vilja att hjälpa till. Enskilda anställda gjorde stora uppoffringar. Sedan har det förstås också rört sig om att täcka upp för inkomstbortfall och vinna goodwill, säger Christoffer Wedebrand.

Oklara behov och svajig efterfrågan

Intervjupersonerna i båda studierna tog upp en rad hinder för flexibel omställning som blivit tydliga under coronapandemin. För företagen framstod det som oklart vad myndigheter, regioner och kommuner hade för behov av produkter, i vilka kvantiteter och vilka krav de skulle leva upp till.

– Varken företag eller offentliga aktörer visste heller hur de skulle komma i kontakt med varandra. Många gick den informella vägen, anställda på företag kunde exempelvis ringa en vän eller släkting på regionen för att få information. Det fanns inga naturliga mötesplatser, säger Erika Öhlund.

Dessutom upplevde företagen efterfrågan som svajig.

– Först uttryckte offentlig sektor ett stort behov av hjälp. När företagen väl lyckats ställa om hade det offentliga börjat köpa skyddsutrustning från andra länder istället, så då fanns det ingen efterfrågan längre, säger Christoffer Wedebrand.

Andra utmaningar som skulle behöva lösas för att kunna använda flexibel beredskap i framtiden är hur utlandsägda företag ska hanteras, huruvida det ska finnas någon samordnande aktör och hur kostnader ska fördelas.

– Att bygga upp anläggningar och säkerställa att man kan skala upp kostar hundratals miljoner kronor. Frågan är om staten ska bära det mesta, eller om företagen ska göra det och se det som en investering genom att de förbättrar sin konkurrenskraft och innovationsförmåga, säger Christoffer Wedebrand.

Men i rapporten understryker forskarna att även om konceptet kostar pengar, så är det också kostsamt att inte investera i försörjningsberedskap.

Måste testas i praktiken

Intervjupersonerna i studien om flexibel beredskap tog upp flera faktorer som de trodde skulle behövas för att få konceptet att fungera. Forskarna sammanfattade dem som materiella förutsättningar i form av bland annat produktionsanläggningar och insatsvaror; juridik för att hantera konkurrenslagstiftningen och förbereda avtal, och till sist förutsättningar på samhällsnivå – som att på förhand ha formulerat en behovsbild och förberett certifieringar. Långsiktighet i finansiering och engagemang bedömdes också vara viktigt.

Erika Öhlund och Christoffer Wedebrand drar slutsatsen att flexibel beredskap mycket väl kan passa in som en del av svensk försörjningsberedskap. Det viktiga är att snabbt gå vidare och testa konceptet i pilotprojekt, menar de. Att göra fler analyser är inte meningsfullt.

– Om alla myndigheter och sektorer ska göra en samlad analys av samhällets behov i olika scenarier kommer det ta flera decennier. Det går inte att komma fram till en komplett bild, utan vi behöver börja någonstans för att gå in i konkreta utmaningar kring saker som avtal och upphandlingar, säger Erika Öhlund.

MSB siktar på pilotprojekt

Nu ser MSB över möjligheterna att genomföra praktiska pilotprojekt. Myndigheten har inlett dialoger med olika aktörer.

– På så sätt kan vi hantera utmaningarna allt eftersom de uppstår och kan skapa lärande exempel för andra att ta del av, säger Niklaz Kling som är utredare på MSB:s avdelning för krisberedskap och civilt försvar.

Slutsatserna i FOI:s rapport visar vilka faktorer som är viktiga för att ta konceptet till nästa steg, både hårda som exempelvis struktur och lagstiftning men också mjuka som vikten av att skapa nätverk och ha en privat-offentlig samverkan, enligt Niklaz Kling.

– Vi har tagit med oss flera intressanta insikter från rapporten in det fortsatta arbetet. Att näringslivet har en förmåga att ställa om sin produktion såg vi flera exempel på under coronapandemin. Samtidigt finns det ett behov av att kunna vara bättre förberedd för det oväntade.