Nyhet -
Från Europa till Australien på tre timmar med framtidens flygplan
Tänk att kunna flyga från Europa till Australien på tre timmar. I det europeiska samarbetsprojektet Stratofly, har FOI en nyckelroll i att ta fram en motor som ska kunna driva framtidens flygplan tio gånger snabbare än idag.
I dag flyger de flesta passagerarplan på 10 000 – 12 000 meters höjd i det som heter troposfären. Men luftrummet börjar bli trångt. Genom att flyga mycket högre upp, i stratosfären, skulle vi få ett nytt luftrum, kunna flyga snabbare mellan kontinenterna och minska både utsläpp och buller. Detta kan bli verklighet om 20-25 år genom projektet Stratofly, som har kommit till på initiativ av den europeiska rymdstyrelsen ESA. Stratofly är koordinerat av universitetet i Turin och involverar tio europeiska forskningsinstitut och universitet.
– Med ett nytt höghastighetsflyg som flyger i stratosfären på 30 000 till 35 000 meters höjd kommer det bli möjligt att flyga mellan Europa och Australien på två till fyra timmar istället för drygt 20, säger Christer Fureby, forskningschef på FOI:s avdelning för försvars- och säkerhetssystem.
Medan vi kan andas i troposfären är luften mycket tunnare i stratosfären vilket ger ett minskat luftmotstånd. Självklart spelar också motorn en stor roll för hastigheten. I samarbete med det franska flygforskningsinstitutet ONERA, tyska DLR och italienska CIRA arbetar FOI med att utveckla ett nytt framdrivningssystem för höghastighetsflyg. FOI har sedan tidigare stor erfarenhet av att jobba med motorfrågor för flygplan.
– För att komma upp i den här höga hastigheten räcker det inte med en vanlig flygmotor. FOI har en erkänt hög framdrivningskompetens så därför har vi fått i uppdrag att vara med och ta fram ett nytt motorkoncept, säger Christer Fureby.
Kabinen blir fönsterlös
Själva farkosten kommer också att se annorlunda ut. I nosen sitter ett stort luftinlopp och motorn placeras mitt i farkosten. Motorutblåset kommer att sitta mellan stjärtfenorna. Passagerarkabinen inne i flygkroppen blir helt fönsterlös.
Projektet som är tvärvetenskapligt handlar inte bara om teknik utan belyser flera olika aspekter som är viktiga för framtidens passagerarflyg i stratosfären: farkostens livscykelkostnader, klimatpåverkan, marknaden och biljettpriser, mänskliga faktorer som hur farkosten kommer att upplevas, logistik, och säkerhetsfrågor.
– Det unika med projektet är att man tar ett helhetsgrepp och värderar de olika aspekterna mot varandra, kommenterar Christer Fureby.
I dagsläget går det inte bestämt att säga när det första höghastighetsflyget kommer upp i luften.
– Projektet är väldigt tekniskt avancerat men om inget oförutsett inträffar kan vi kanske ha en fungerande farkost om 20-25 år, avslutar Christer Fureby.
