Skip to main content

Målsättning saknas för beredskapslagring

Nyhet   •   Maj 06, 2019 07:56 CEST

Beredskapslagring kan stärka Sveriges försörjningsförmåga vid kris och krig. Men för att kunna börja planera, krävs en tydlig målsättning kring försörjningsförmågan.

Det är några av slutsatserna som FOI-forskarna Ann-Sofie Stenérus Dover, Anders Odell, Johan Lindgren och Per Larsson drar efter att på uppdrag av Justitiedepartementet ha genomfört en studie kring beredskapslagring.

Det är inte så länge sedan som Sverige hade stora lager av mat, drivmedel och andra viktiga produkter i händelse av krig eller kris. Men när hotbilden förändrades under 1990-talet avvecklades i stort sett alla svenska beredskapslager.

– I dag finns, om vi talar i termer av beredskapslager, enbart lagring av drivmedel. Det pågår visserligen arbeten kring läkemedels- och livsmedelsförsörjning som en totalförsvarsfråga, men än finns inga lager i beredskapssyfte, säger Ann-Sofie Stenérus Dover, som projektlett studien.

Studien konstaterar att flera förutsättningar har förändrats för beredskapslagring.

– Som just-in-timeprincipen, som lett till färre varor i produktion- och återförsäljarledet, och att en stor del av dessa varor finns ute på vägarna. Vi lever också i ett digitalt samhälle, med nya kommunikationslösningar och större elbehov, säger Ann-Sofie Stenérus Dover.

Flera frågor behöver svar

Forskarna påpekar dessutom att det i dagsläget saknas mål för försörjningsnivå när en framtida försörjningsberedskap planeras.

– Försvarsberedningen föreslår att vi ska kunna klara en kris i tre månader. Men för att kunna planera ett beredskapslagerssystem behövs fler antaganden – som hur utrikeshandeln påverkas, vilket ambitionsnivå som gäller för samhällets funktionalitet och vilken försörjningsnivå som befolkningen kan förvänta sig.

Ytterligare en fråga är vem som ska betala för lagren.

– När det gäller drivmedel hamnar kostnaden i dag på konsumenten, och så skulle det bli på flera områden. Alternativet är skattebetalarna tar kostnaden.

Intervjuade myndighetsföreträdare ser näringslivets deltagande som avgörande.

– De ser framför sig att beredskapslagring i stor utsträckning bör ske i näringslivet. Från näringslivets sida funderar man bland annat på hur detta kan påverka konkurrensen, så att inte ett företag gynnas eller missgynnas av att delta i beredskapslagring. Det ökade utländska ägandet kan också påverka, att företagen kanske inte känner samma nationella ansvar, säger Ann-Sofie Stenérus Dover.

Studien har även gjort en internationell utblick, där Finland ofta lyfts fram som ett föredöme.

– Men Finland har till skillnad mot Sverige aldrig monterat ned sin beredskap. Därför är även länder som Tyskland och Schweiz intressanta att titta på, eftersom de har organiserat sina beredskapslager på lite olika sätt.

Ann-Sofie Stenérus Dover berättar att det i Sverige i dag överhuvudtaget finns mycket små lager av både livsmedel och läkemedel.

– Så fram till att nya beredskapslager skapats ligger det i enskilda individers och organisationers intresse att ha en egen beredskap.

Läs rapporten